oss, att detta ur djupet at våra bröst utgående U tack! jemväl för mången blir ett sista — arvaäl: Vi skiljas snart och många ibland oss skola troö ligen aldrig mera återse hvarandra. : — En stor skald har sagt: Af afskedsstunden adlas allt till dyrbart, , Och ingen bitter tanke tar man med 1 Till kärlekens och fridens stilla bygder. 1 Må dessa vackra ord äfven för oss blifva en sanning; må det tillåtas mig yttra den önskan, att de hugg vi utbytt med hvarandra under stridens hetta — och som måhända någon gång blifvit skarpare än nödigt varit — äfven måtte vara glömda i samma stund, som striden slutar, så att icke något bittert minne sitter qvar i hjertat emot någon, som man kanske snart nog ser för sista gången. Men, som sagdt, en förändring måste snart inträffa i Andra kammarens sammansättning, till följd af de nya val som förestå. Andra stämmor skola höjas i rådslagen om samhällets behof; andra händer — eller åtminstone till en del andra händer skola taga vård om dess angelägenheter. Men — och må det tillåtas mig att här be-å gagna vår ärade talmans egna ord, som vida bättre? och skönare återgitva mina tankar, än jag sjelf h skulle kunna uttrycka dem — , huru som helst f. emellertid personerne må vexla och hvilka mindre skiftningar för öfrigt i värt samhällslif må sj förekomma, så står dock Gud ske lof fädernesd landet sjelft orubbadt qvar i besittning af sin urgamla borgerliga frihet, sina vördnadsbjudande h institutioner och sin rika kultur. Det är detta 4 från fäderna lemnade arf, folkets ombud hafva så att i främsta rummet omsorgsfullt vårda och för-te kofra. Ja, huru som helst personerne må vexla, huru som helst stämmorna må ljuda; den personen och Å den stämman, som vi så gerna sett och hört sål som den främsta ibland oss, den skall, dessbättre, b ehrad förändringar som eljest kunna törestå, gan-t ska säkert icke komma att saknas. Och under denna till visshet gränsande förhoppning, är det h å v d r t som jag nu har den äran att föreslå skålen för vår högt aktade och värderade talman — en skål, som i sig innefattar icke blott en varm och innerlig tacksägelse för det förflutna, utan ock en lika varm och innerlig lyckönskan för det tillkommande. i Hr talmannen och biskopen Sundbergs skål! 1 5 — Signora Sorandi, hvilkens uppträI dande å kgl. stora teatern, såsom Amina i ,,Sömnångerskan och Rosina i ,,Barberaren, förskafkt at den omtyckta sångerskan förnyade triumfer, skulle som i dag taga afsked ar den svenska publiken med operan ,, Traviata (Den Vilseförda). d — Räddning ur kritisk belägenhet. N. Je D. A. berättar följande: e Den disiga luft, under hvilken det härstädes reg-se nade nästan hela Måndagen, har allt sedan sistl. fr Fredags afton varit rådande utefter hela kusten k af Stockholms skärgård. Vid Sandhamn har man k t. ex. från utkiken en och annan stund kunnat se u stängmärket å Svartbåden, blott en half mil till n sjös från Sandhamn, men oftast ej så långt. Lot-st garne, som ständigt legat till sjös med kuttern, fi visste natten till Söndagen ibland ej, hvar de be-m funno sig. Kl. 4 på Söndagsmorgonen, under det lo tjockan gaf sig ett ögonblick, fingo de sigte på 2 b skonerter, hvilka lågo till ankars, den ena oms. kring en half mil utanför grundet Stålbåden, ochn den andra mellan detta grund och Svartbådsgrundet i en ytterst farlig belägenhet. Kapt. Jo ls hansson, besalhafvare å det sednare fartyget, skon. g ,Here, från Königsberg med råglast, säger sig d aldrig varit så illa i klämman och hade öfvergif-u vit hoppet att någonsin komma klar derifrån. Den sl lots, som kuttern lemnade honom ombord, måste ai först ro ut i båt och känna sig för med lodet, in-h nan han tillsatte segel och med fartyget vågade fi att leta sig ut mellan de farliga undervåttensgrun-m den. Allt lyckades dock, och skonerten uppkom e på strömmen i Måndags i fullkomligt oskadadt fi skick. äl — Juridiskt. Under denna rubrik med-å delar Aftonbladet följande märkliga omständigheter: . Öfverståthällareembetet har i dessa dagar aflåtit g följande märkliga skrifvelse: te , Till Stockholms rådstufvurätt. Som, efter hvad erfarenheten visat, prestbetyg f angående för brott häktade och tilltalade perso-Ö ner, som hos eder frikännas från ansvar, ofta ickelk medfölja den promemoria, som trån eder rörande se sådan person till öfverståthållareembetet öfverlemnas och icke heller, oaktadt reqvisition från öfverstäthällareembetet, hit ankommer förr än efter flere dagars förlopp, så och då härigenom personers häktningstid ofta onödigtris fördröjes, får åf-å verståthållareembetet anmoda eder att vid öfversändande at promemoriå beträffande dylik person städse låta samma handling åtföljas at personens prestbetyg. Stockholm den 20 April 1869. sj Gillis Bildt. 5 0. B. Hult. ån Man inhemtar häraf 1:o) att det ofta inträffar, n att personer, som öfverståthållareembeiet låtit häkta för brott, af rådhusrätten frikännas från ansvar, j hvilket i de flesta fall bevisar, att haktningsätgär-, den varit felaktig; och 2:0) att när en person blif1,4 vit frikänd från ansvar och promemoria derom 3 ankommit till öfverståthållareembetet, bemälda embete det oaktadt qvarhåller honom i häkte tills hans prestbetyg från rätten ankommer, hvilket 5 stundom dröjer flera dagar. d Kgl. förordningen om nya strafllagens införande den 16 Febr. 1864 innehåller i 18 3 16 och is b mom. följande: 8 ,Finner rätten brottet vara af den beskaffenhet, h att den tilltalade derför ej häktas bordt eller sak-3 nas eljest giltiga skäl för häktningen; varde den tilltalade lösgifven. Rätten ege att bäktad person lösgifva, när om-y ständigheterna dertill föranleda, utan binder afse beslut, som om häktningen förut fattadt varit. D Ehuru lagen således uttryckligen stadgar, att y rätten eger att lösgifva häktad person, har likväll) i Stockholm den praxis inrotat sig, att sedan rät-) ten från ansvar frikänt en person eller förklarat l honom icke vidare böra i och för det ifrågavarande målet i häkte hållas, så släppes han icke genast på fri fot, såsom lagen stadgar, utan återfö-s res i häktet och en promemoria afsändes till öf-: verståtbållareembetet. Denna hinner dock vanligen icke fram förr än efter kl. 2 på dagen, då sessionen i öfverståthållareembetet vanligen är slu-å tad, och följden är den, att den af rätten frikände vanligen får vänta till följande dagen, innan han i blir försatt i frihet. Att denna praxis är selaktig,9 är uppenbart deraf, att om man skulle förfara på d enahanda sätt å landet, så skulle den frikände sg först återsändas till konungens befallningshafvande, k som hade att verkställa beslutet om frigifningen, a g j: hvilket skulle förorsaka staten en betydlig kostnad, men nu upplyser den ofvanstående skrifvelsen, att öfverstäthällareembetet tillika anser sig kunna qvarbälla den frigifne, tills hans prestbetyg ankommer från rätten. Det är obegripligt, huru, f då fårglistorna granskas både i hofrätten och hos justitieombudsmannen, sådant kan utan anmärk-I ning passera. Vi böra dock härvid lemna den upplysning, som li tillika är mycket karakteristisk i afseende på den l på sista tiden mycket omtalade likheten inför lagen, hvarmed man dock endast menar likhet inför m domaren, att då den häktade tillhör någon af del: ätten n inför lägre samhällsklasserna, inställes h