Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 maj 1869, sida 2

med lätthet ansåg sig kunna springa eller klättra ombord. Redan före solnedgången herrskade en liflig rörelse på bryggan och i dess närhet. Åldre män, unga personer, till och med barn stodo i grupper samt tvistade och höllo vad om ängbätens namn. Den ene påstod sig noga känna igen ängaren på dess master och skorstenar, hvilka på afstånd framstucko öfver det östra skogsbrynet; en annan svor på att endast den af honom uppgifna båten så majestätiskt kunde utpuffa röken; en tredje ville känna igen bland tusen det af honom föredragna fartyget genom dess snabbhet, till dess slutligen fyrvaktaren, en fet, godmodig veteran, omsider gjorde ett slut på alla tvister derigenom, att han sjelf, i sin lätta segelbåt, kom öfver från den andra sidan af viken och förkunnade att det var ,, Kate Dale. Hurra för ,,Kate Dale! ropade folkmassan. Vaden blefvo betalta och till större delen genast förtärda i ett något starkare fluidum än det kristallklara sjövattnet. Några skämtade, andra sökte rättfärdiga sig; många ville till och med betvifla den gamle fyrvaktarens ord samt hans kikare, och då slutligen ,, Kate Dale i en vid båge passerade omkring den yttersta skogsudden, var det redan för mörkt att kunna urskilja dess namn eller serskildta yttre kännetecken. Men antingen det nu var ,,Kate Dale, ,Sultana, , Key-Stone-State eller någon annan, så sökte man dock att rå mölligaste bästa sätt underlätta dess anläggning. Peckpannor uppflammade på bryggan och invid stranden, lantärnor buros hit