tas; men hvar skulle under tiden björnarne förvaras, och hvem skulle sörja för de intressanta djurens anständiga underhåll? Man öfverlade och kom slutligen på den kloka tanken att sända dem till Zoological Garden. Men huru få dem dit? Vänliga och lydiga mot sina ,impressarier, gnisslade de fruktansvärdt tänder åt hvarje annan. Man måste således hyra en omnibus och hemta impressarierna från fängelset, för att gifva björnarne angenämt och förtroendeingifvande resesällskap. Enär polismännen icke vågade att sitta sida om sida med eller vis-å-vis nallarne, stäldes omnibusens inre till deras och fransmännens uteslutande förfogande, och poliskonstaplarne åtnöjde sig med de anspråkslösare platserna på kuskbocken. När sålunda allt var väl anordnadt, satte sig omnibusen i gång och kom riktigt fram till Zoological Garden, men — till polismännens öfverraskning — utan björnar och utan fransmän. Det tvåoch fyrtotade herrskapet inne i vagnen hade under vägen eschapperat — och sedan har man ej hört at dem. Förmodligen hade England blifvit dem för tråkigt, och de befinna sig väl nu åter i la belle France, der nallarne, såsom ofarliga för den kejserliga dynastiens bestånd, torde åtnjuta större frihet än i England, der man fäster för mycket afseende vid vanliga trafikerandes beqvämlighet. Bland de nöjen, på hvilka kristallpalatset för närvarande bjuder, är äfven svensk sång. Den svenska unexempled qvartetten, hrr Lutteman, Köster, Ellberg och Ryberg, sjunger derstädes till åhörarnes stora belåtenhet. Kristina Nilsson hitväntas nu dagligen. A. F. E. j:or.