Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 maj 1869, sida 2

— Jag vet ingenting om en ny herr till qvarnen, svarade Barrow dystert, — och bekymrar mig inte om fremlingar besök. Jag befinner mig här i uppdra; från mrs Mac Ivor. Officeren, som torde hafva insett, at hans frågor rörande de sednaste tilldra gelserna vid qvarnen skulle stranda mo Barrows och säckpiparens förtegenhet ändrade hastigt samtalsämne. — Det är föga eller ingen vind i qväll, återtog han i samma vänliga ton, — åt minstone ej nog för att ens låta jakten göra två knop i timman. — Gör han inte två, så gör han en, svarade Barrow otåligt. — Nå, nå, vän Barrow, ni är ju rigtigt vresig. Jag ville endast antyda, att det kanske vore bäst om damerna stannade här i natt, i stället för att ännu i fyra eller fem timmar utsätta sig för den kalla nattluften på sjön. — Mitt uppdrag lyder att genast föra de båda fruntimren — det vill säga om de äro med — från ,Kate Dale ombord på jakten. Och hvad de fyra eller fem timmarne på sjön angår, så blåser en frisk bris på andra sidan om ön, den har sprungit upp kort före solnedgången, och om vå eller tre timmar äro vi vid qvarnen. Det vore inte första gången flickorna tilloragte en half natt på sjön, och i jakten igga pelsar och täcken tillräckligt för att bringa hela nordpolen i svettning. Officeren besegrade sin förargelse och funderade på ett svar, då ett kanonskott lundrade från ,,Kate Dale, hvilket genast besvarades af ett hundrastämmigt hurra från folkmassan på bryggan. Allas uppmärksamhet riktades mot sjön,