Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 maj 1869, sida 2

liberalt affattad. Inrikesministern synes! vlia undvika hvarje tillfälle att under valPerieden stöta allmänna opinionen för hutudet. Så hade man att tacka hans förmedling Er, att den förre folkrepresentanten och den n. v. kandidaten i en af ; hufvudstadens valkretsar, Bancel, fick hålla sen offentlig föreläsning i teatern du Chatelet. Seineprefekten hade nemligen förbjudit direktören för nämnde teater att uthyra densamma till Bancel. Så snart sinrikesministern fick kännedom härom, I ställde han om detta förbuds återtagande. Man vill veta, att intet parti skall vid de förestående valen afhålla sig ifrån omröstning. Hvad legitimisterna angår, så har grefven af Ghambord specielt instruerat sitt parti att vid valen hufvudssakligen låta leda sig af den religiösa frågan. Kandidaternas valmanisester och cirskulärer, hvilka redan förekomma i mängd, erbjuda denna gång den egendomligheten, att de nästan alla åro högst liberalt hällna. Orden framåtskridande, frihet och åylikt. förekomma i alla dessa dokumenter, och endast ganska få regeringskandidater inskränka sig till att framhålla sin underdånighet för kejsaren. Presekterna och regeringens öfriga tjenare samt deras organer föra samma språk, hvilket så tillvida är vigtigt, som det derigenom bevisas, att regeringen icke anser sig stark nog att undertrycka de liberala fendenserna i landet. I det sednast utkomna häftet af Revue des deux mondes kommer orleanisten Charles de Mazade tillbaka till den förut af honom behandlade frågan om förhållandet mellan de europeiska stormakterna, specielt mellan Frankrike och Preussen. Den förnämsta svårigheten — säger han — ligger för ögonblicket icke i Belgien, utan i den allmänna europeiska situationen, i förhållandet mellan Frankrike och Preussen, mellan Preussen och Österrike, samt mellan Österrike och Italien. ofver alla dessa punkter, som kunna se hotande nog ut för framtiden, faller dock nu ett tecken till ljus. Under någon tid har man upphört att hota och utmana hvarandra; man talar endast af vana om allianser, somingås, och fälttåg, som förberedas. Kriget, som nära nog betraktades som ett oundvikligt öde, har nästan öfverallt lemnat plats för — val; det har varit val i Ungern och Rumänien, der den nya ministeren triumterat, likasom förut Bratiano triumferade, och om ett par veckor ha vi äfven val i Frankrike. Hvar och en har nog att beställa med sina inre angelägenheter, och grefve Bismarck är helt visst icke den, som sväfvar i den minsta förlägenheten; ty i brist på val, som han icke synnerliger skulle bry sig om, har han det tunga arbetet på halsen att rekonstituera Tyskland och måste städse tumla om mellan de mest olika påverkningar. Om han stannar på sin vig, om han ej dag för dag fogar en ny maska till det nät, som skall omfatta alla de tyska staterna, ser han genast enhetsmännen, nationalpartiet och alla dem, som önska, att man skall gå den kortaste vägen till Tysklands fullständiga sammansmältning, vända sig mot honom. Med hvarje steg, han tager, retar han på nytt och stöter på lokala sjelfständighetskänslor, hvilka ännu ständigt äro vid lif i södern, ja, t. o. m. i vissa delar af norden, utan att tala om, det han är nödsakad att i smyg vända sina blickar åt Frankrike för att få veta, huru långt han kan gå. Den allsmäktige preussiske ministern drifver dessa balancerkonster med en kraft och färdighet, som måhända icke kunna vara farliga, men som dock erbjuda ett ganska märkvärdigt skådespel. Saken är den, att Preussen, som ständigt står på en spänd fot med Osterrike, hvilken sistnämnde stat endast vinner få fördelar i Sydtyskland, som blott finner svagt understöd från Ryssland, som noga bevakas af Frankrike och icke längre kan räkna på Italien, långt ifrån är till ända med det ofantliga verk, det börjat, samt att grefve Bismarck med all sin djerfhet och fiffighet icke alltid dansar på rosor. I morgon, ,Jeanne dArCs-dagen, skall en andlig domstol afgöra, om jungfrun af Orleans förtjenar att kanoniseras, hvilket af biskop Dupanloup föreslagits. Man väntar, att kejsaren och kejsarinnan skola bevista denna högtidlighet, till hvilken sluter sig en folkfest. Ett af Journal officiel offentliggjordt dekret meddelar, att den provisoriska ledningen af finansministeren blifvit uppdragen åt justitieministern Baroche. Märkligt nog har det skäl icke ännu blifvit bekant, hvarföre Magne blifvit befriad från den nämnde angelägenheten. ENGLAND. : Mordet å kapten Turleton har desto värre blifvit bekräftadt, men ännu är mördaren obekant, likasom bevekelsegrunderna till missgerningen. Ett skott, aflossadt —2A——————— —Tce — — — —— S— —— F— IR — —— Oc DOUL — — U a