Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 maj 1869, sida 2

Barrow vände hufvudet till hälften mo den unge mannen och svarade kort: — För mitt nöje skulle jag inte h. seglat hit med den här eländiga vinden hvarefter han åter vände sig bort. Officeren teg en stund likasom tviflande Synbarligen behagade mannens brutal: uppförande honom ej, men han måtte lik väl hafva haft vigtiga skäl till att fort sätta samtalet, ty efter en kort öfverlägg. ning fortfor han: Jag förmodar att ni väntar mrs Mac Ivors döttrar? — Ja, ljöd det likgiltiga svaret. — Tror ni att de komma med den här ångbåten? — Hvem kan veta det? — De äro ombord derborta, inföll nu säckpiparen med ihålig röst, — båda äro ombord, den äldre och den guldlockiga Eva; derefter stirrade han åter orörlig i elden. Barrow ryckte föraktligt på axlarne. — Rob tycks veta mera än andra förnuftiga menniskor, anmärkte han derefter ironiskt. — Barnen ha växt upp under Robs ögon, sade officeren mildrande, — och derför tror han gerna det, som han lifligast önskar rörande sina älsklingar. Barrow ryckte åter på axlarne; säckpiparen kastade en allvarlig, nästan ovänlig blick på officeren, som likväl tycktes hafva föresatt sig att ej låta bringa sig ar sitt lugn, ty han frågade ånyo: — Hvad är det för gäster, som anländt till qvarnen? Folket talar om en ny herre, som äfven skall heta Mac. Ivor och lärer vara nära beslägtad med den aflidne Mac vor.