Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 maj 1869, sida 3

. VV 4MEL (1717 1 II111110U 101 DH U1I1( i utgå redan under innevarande år. Utskottets öfriga förslag, beträffande nordvestra stambanan och understöd åt det bolag, som kunde bilda sig i ändamål att bygga en bibana förbi södra ändan af sjön Fryken till Dejeforss, biföllos utan votering, hvilket äfven blef fallet med de öfriga hemställanden utskottet i sitt nu föredragna betänkande gjort. Derefter företogs frågan om anslag af 300,00 rdr till a Udf. py bangård i Stockholm, : hvilket anslag af kammaren utan diskussion eni hälligt beviljades. Kammaren öfvergick nu till behandling af statsJutskottets betänkande n:o 66, i anledning af väckta frågor dels om uppgörande af planer för framtida Jernsägsanläggningar samt sättet för deras utförande, dels om beviljande af statsbidrag till dylika anläggningar. I första punkten af detta betänkande hemställer utskottet, bland annat, att riksdagen ville besluta, att såsom stambana måtte antagas en bana från Thureberg öfver Sevalla, Forss och Avesta till Storvik på Gefle—Dala-banan. Denna punkt gaf anledning till en liflig diskussion, för hvilken vi under nedanstående rubrik redogöra: . Norra Stambanan. Öfverläggningen öppnades af Hr Lithner, som beklagade, det regeringen icke tagit initiativ i denna fråga, och lemnade en redo! görelse för hvad i densamma förekommit under de sednaste riksdagarne äfvensom för hvad statsutskottet nu yttrat och föreslagit. Talaren framställde derefter den frågan: hvad är det egentligen för en stambana, statsutskottet föreslagit? Icke vore det den norra stambana, hvars riktning talaTen ansåge redan vara af riksdagen bestämd från Upsala norrut. Nej, det vore en särskild ny stambana, en splitterny inympning på det förra stambanesystemet, en bergslagsbana eller hvad man ville kalla den. Med talet om dess egenskap af stambana till Norrland vore icke mycket allvar. Dess anläggning skulle endast i en framtid ovilkorligen framkalla anspråk på en bana från Upsala till Gefle, anspråk, hvilka man icke skulle kunna motsätta sig. Men om något vore statslyx, så vore det väl ett system med två banor, gående på ringa afstånd från hvarandra till samma mål. Ville man fästa tillbörligt afseende på det allmän;nas intresse, så borde man bygga banor i det jinre af landet, icke utefter kusterna. Detta sista! lvore dock förhållandet med statsutskottets bana, hvars rayon till ena hälften fölle inom ,,fiskarnes ! rike. Man borde icke för att ytterligare gynna en genom sitt läge förut tillräckligt gynnad Kuststräcka, öfvergifva ett redan till en del färdigt system och anlägga en bana, som skulle komma att konkurera med den redan befintliga. Dertill komme att kostnaderna för den af utskottet föreslagna banan vore större än för Upsala—Avestabanan, och att den sistnämnda kunde förr hinna i fullbordas. Sedan talaren derefter sökt ådagalägga, att denna bana äfven skulle komma att lemna större trafikinkomster, yrkade han, att kammaren ; ville, med bifall till hr Jan Anderssons motion besluta, det norra stambanan skulle fortsättas från Upsala öfver Sala och Avesta till Storvik, samt för detta ändamål anvisa 1 2 million rdr. Hr Jöns Pährsson trodde, att då inga medel, utöfer redan anvisade, kunde, vid denna riksdag beviljas för jernvägsbyggnader, det icke heller vore klokt och rätt att genom bestämmande af en viss rigtning för den ifrågavarande banan binda händerna på kommande riksdagar. Han yrkade derföre afslag på utskottets hemställan och instämde i hr Hiertas reservation. Hr Hörnfelt, med hvilken hr Östman instämde, Pitäide likaledes afslag på utskottets förslag och ifall till förslaget om Sala-linien. ! Hr Carl Ivarsson förklarade sig, ehuru han icke : reserverat sig mot utskottets förslag, dela de åsigH ter, hvilka hrr Björk och Hierta i sina reservationer uttalat. Frih. v. Schultzenheim ville, att man först skulle bestämma, om och till hvilket belopp man vihe bevilja medel för stambanors byggande utöfver de redan anvisade, och först derefter bestämma sig för någon viss rigtning. Talaren fann landets ekonomiska ställning för närvarande ganska god, ehuru den försämrats genom några års missväxt. Det bästa sättet att förbättra den vore genom en klok och väl beräknad företagsamhet. Det sämsta man kunde göra vore att göra ingenting. Man borde med beslutsamhet och raskhet fortgå på den en gång beträdda hanan, Talaren föreslog derföre, att kammaren ville anvisa 3 millioner för fortsättande af arbetena på östra och norra stambanorna samt 50,000 rdr för undersökningar om lämpligaste sträckningarna. Hr Björck utvecklade närmare de skäl, han i sin reservation anfört för olämpligheten af att bestämma en banas rigtning då man icke kunde bevilja några medel till dess påbörjande. Han yrkade derföre afslag icke blott på grefve Sparres motion, utan äfven på statsutskottets nu förevarande förslag. I Diskussionen afbröts nu för att på eftermiddagen fortsättas. i (Kl. 6—10 e. m.) Diskussionen om jernvägsbyggnaderna norr om Mälaren fortsattes. Först uppträdde hr Lindhagen, som inledde sitt sakrika anförande med att, i motsats till några talare på förmiddagen, uttala den åsigten, att om vi vilja kunna bygga jernvägar, så måste vi bygga fort. För itt kunna täfla med andra länder i industri, måste vi kunna täfla med dem i pris, och detta vore iter omöjligt utan ändamålsenliga kommunikationer, isynnerhet i vårt land, der afstånden äro så stora. För öfrigt ville talaren såsom sin bestämda jfvertygelse förklara, det landet norr om Mälaren cke kunde nöja sig med en jernväg, utan att i n framtid ovilkorligen måste anläggas jemväl en vana från Upsala till Margrethehill på Gefle —Dalavanan. Denna behötde dock icke nödvändigtvis rara stambana. Nu vore endast fråga om att för h en stambana norrut finna den lämpligaste sträcke 2 — —— — ingen, den som kunde blifva uifartsväg på en sång åt bergslagerna och Norrland. Hvad bergsagerna anginge, så behöfde de jernvägsförbindeler icke blott med Stockholm, eller med Göteborg, ller med Gefle, utan med dem alla tre och med lera orter dessutom. För att nu endast tala om örbindelsen mellan bergslagerna och Stockholm, plefve denna kortast öfver Sevalla, hvilket äfven ore fallet med afseende på förbindelsen mellan sa Norrland och Stockholm. I ändå högre grad gällle detta för trafiken mellan Köpingstrakten och stockholm. Med sifferuppgifter ådagalades fördeen för sistnämnda bergslagsdistrikt att skicka sina rodukter till hufvudstaden på en jernbana öfver Vesteräs och Sevalla framför att för denna trafik. degagna Mälaren. Påståendena om faran af attf illskapa en konkurrent för stambanan söder om Mälaren eller att norr om denna sjö finna en sålan i Strömsholms kanal vederlades, i sammanang hvarmed talaren visade, att Strömsholms kaal vore både för dyr och för svår att trafikera. ör att den skulie kunna tillfredsställande betjena ergslagernas varuforsling. Slutligen ådagalade taaren det otillförlitliga i uppgifterna derom, att b alabanan skulle ega ett rikare trafikområde och ramhöll, hurusom man, för att kunna komma till tt sådant resultat, till nämnda trafikområde räk