Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 maj 1869, sida 2

drottning Kristina Amaranter-orden. De Zlär att märka, att dessa ordnar kade full s ständiga ordensstatuter och dekorationer hvilka baros såsom offentliga utmärkelse . I tecken. De surstliga husordnarne (hvilka i Tysk land inbragte flera furstar rätt artiga sum mor) erhöllo en ny face i förtjenstord Inarne, hvilka i Srerge infördes i med a let af förra århundradet. Det var konung 1 Fredrik I — icke just bland de störst : at våra konungar — som år 1748, på sin 73. Jje födelsedag, stiftade Serafimer-, Svärds och Nordstjerne-ordnarne, till hvilka Gu Åstaf IlI lade Vasa-orden. Carl XIII stif: tade den orden, som bär hans namn, och ?Ikonung Oscar S:t Olafs-orden åt Norge Såsom man finner, slutade tal:n, är alltså ordensväsendet så nära förbundet med den monarkiska institutionen, att det måihända vore betänkligt att rubba detsamma. Atminstone ville icke kalnigöra sig medskylidis till något, som kunde så rubba monär-Ikiens moraliska inflytande, om han också ej kunde undgå att erkänna, det i dessa sutmärkelsetecken låge en god del flärd och håfänglighet samt en icke ringa källa till korruption. . Då proposition gjordes på bifall till utskottets betänkande, förklarade talmannen sig hafva funnit svaret jakande. Hr Jöns Pährsson begärde votering, men förmåddes att afstå derifrån, då man befarade att den majoritet, som förmodades skola tillfalla utskottets mening, skulle kunna uppfattas såsom ett kammarens försvar för ordensväsendet. Sedermera erfor man likväl, att voteringen sannolikt fått en motsatt utgång, och då var det förargligt nog att den ej kom tillstånd. Det hade blifvit ganska lustigt att få höra första kammaren behandla samma ämne. Jonas Jonasson hade i sin reservation formulerat sin motion derhän, att riksdagen skulle, i en skrifvelse till Kongl. Maj:t, anhålla det Kovgl. Maj:ts regering wille! hos Europas och N. Amerikas regeringar tillkännagifva svenska nationens önskan, att en fredskongress måtte komma till stånd, å hvilken öfverenskommelse kunde träffas om minskning i de stående armberna, för lättande af de bördor, hvarunder folken nu digna, till töljd af de hotande härmassorna?. Denna reserrantens mening understöddes varmt af hrr Hedlund och Siljeström, hrarjemte hr Dahm yttrade sig med mycken värma i saken. Hr Hierta gillade också motionens syftning, men fann en skrifvelse till regeringen icke rätt lämplig, hvadan han föreslog en motiverad dagordning (läggande till handlingarne), hvari uttalades, att kammaren, som gillade motionens grundtanke, ansåg en fredspolitik för Sverge vara så naturlig och at omständigheterna påbuden, att den icke ens ville, genom en skrifvelse sådan som den föreslagna, uppmana regeringen att inblanda sig i Europas sväfrande frågor. — Hr Staaff, som först yrkat af slagpå motionen, förenade sig sedermera i detta hr Hiertas förslag, som slutligen också blef kammarens beslut, med betydlig majoritet, under det likväl Jonas Jonassons mening blifvit understodd af ett 50:tal röster. Denna utgång var just den som önskats af de personer, hvilka från början omsattat denna motion och räddat henne från den undergång, hvarmed hon hotades i sin födsel. Här erbjöd sig nemligen ett tillfälle för riksdagens åtminstone ena kam-i mare att få afgifva en förklaring rörande ! len fredspolitik, som Sverge behöfver och il nationen önskar, hvarefter det bör icke l olifva så lätt för någon, eho det vara må, 8 tt söka inblanda oss i de europeiska tvi-s terna, blefve ock subsidierna för vårt bi-c räde än så rundliga. It Detta ämne är dock alltför vidlyftigt bh tt jag skulle kunna derom för tillfället l ängre yttra mig, viljande endast tillägga, y tt, enligt hvad jag försport, den aktade fi idningen IIndependance Belge, som på b ågot sätt fått kännedom om Jonas Jonasin ons motion, skall hafva egnat densammais llt erkännande, tillbakarisande det löje, g varmed den blef här emottagen. fi I morgon börjas jernvägsdebatten för isenna riksdag. Jag tror dock ej att stri-u erna nu blifva så farliga. Emellertid ti afva kartor utgifvits och brochyrer utde-U ts, hvilka öka de massor af anföranden, 1 om riksdagsmännen hafva att studera. h 4 ;