Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 maj 1869, sida 2

Riksdagsbref. XXVI. Stockholm den 29 April. : Båda kamrarne började sina förmiddags plena i går med konstitutionsutskottets betänkande rörande törslaget till ny förseningsakt mellan Sverge och Norge. Det var gifvet att detta ärende skulle röna en långt grundligare behandling i den första kammaren, som räknar flera statsrättsligt lärde män, än i den andra. Här hade man sökt träffa en öfverenskommelse att förklara den föreslagna nya riksakten hvilande till grundlagsenlig behandling vid nästa riksdag, utan diskussion, blott efter sett kort anförande af någon framstående ledamot af kammaren; men denna plan srubbades af hr Ahlgren, som ej kunde gilla förslaget, utan derföre kände sig manad att nu påyrka afslag å detsamma. Diskussionen blef dock ej lång, och förslaget förklarades hvilande utan votering, ett beslut, hvarvid omsider äfven första kammaren stannade. — Ärendet bör nu sagligen förekomma till afgörande hos oss nästa år, men då det ej kan föredragas i Norge förrän 1871 — med hvilket år först de årliga stortbingen börja — måste man finna en form för dess bordläggning hos oss till samma år, då det naturligtvis är i sin ordning, att båda rikena behandla frågan någorlunda samtidigt. Flera ärender gingo nu ganska raskt i andra kammaren. Hr Key kämpade förgäfves för sin motion till hämmande at emigrationen; förslaget om grundskatterna antogs efter en ganska kort debatt, och så föredrogs förslaget om en särskild lagstiftning för Gotland i fråga om skogshushållningen, hvilket, efter en liflig debatt, antogs af andra kammaren, likasom det ock blifvit gilladt af den första kammaren. Denna utgång har det särskilta intresse, att man härmed kommit på en speciallagstiftning för olika orter af landet beträftande en vigtig hushållsgren, en utväg att lösa sådana frågor som skogshushällningen, stängselskyldigheten, m. m., hvilken väl lärer vara den enda praktiska i ett land med så olikartade lokalförhållanden som Sverge. I aftonens plenum förekommo tvenne utskottsbetänkanden, hvilka varit motsedda med någon nyfikenhet, neml. rörande Jöns Pährssons motion om ordensväsendets afskaffande och Jonas Jonassons ,,om den eviga freden. Det tillfälliga utskottet hade afstyrkt båda dessa motioner. Hr Jöns Päbrsson yrkade dock på bifall till sin motion. Utskottets mening understöddes af hrr Hedlund och Siljeström, hvilken sednare talare höll ett af dessa väl genomtänkta, logiska och skarpslipade anföranden, hvari 1 han är mästare. Det var icke, menade 1 hr S. lagstiftningen, som hade något att l 8 2 l beställa med denna sak, utan sedvänjan. Det tunnes ingen lag, som förhindrade vem som dertill hade lust att i en juveerarebod köpa en orden och bära den på itt bröst, likasom ej heller någon, som e indrade t. ex. hr Jöns Pährsson att inn tifta en orden och förära åt sina vänner b lenna Jöns Pährssons orden. — Represen-y ationen kan svårligen befatta sig med att si tifta lagar för fåfängan, på hvars markad i öfrigt finnas saker, som snart falla så värde, blott detta blitver ifrågasatt. I Hr Hedlund gjorde en hastig historisk öf-k erblik öfver ordensväsendets uppkomst, der-s nder han anförde, hurusom under medeltid len en mängd ordnar bildades, motsvarande ft åra föreningar för olika ändamål. Mäån-sa a af dessa hade moraliska systemål. Säå t. ade man i Tyskland S:t Christoffers orden fö r måttlighet. En hertig af Weimar fr iftade en orden mot svordom och dryc-ss: enskap. En hessisk furste stiftade en säf mperance-orden. En prinsessa stiftade i fr sterrike år 1662 en dygde-orden, kallad ci lygdens slafvinnork, hvars dekoration till-oc lades 30 högtförnäma damer, bland hvilka ut ssden hölls företrädesvis i vördnad. —ve Ufunnos också vetenskapliga ordnar, äf-sale nsom jagt-ordnar, t. ex. Dianas orden i vic sapel och ,,det ädla nöjets orden i Nas-satt u. Furstar af gladare lynne stiftade, li-ne som en herre af Cleve, ,, Narrarnes or-Iat n (som ännu ej lärer vara helt och dat llet utgången); i Gotha blomstrade ,,den om de Eremiten, och i Sverge stiftadelsiti