Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 april 1869, sida 3

T. kastade sig nu i kojen och insomnade, under det M. och jag på däcket i skuggan af seglen, rökande våra pipor, samtalade om hvarjehanda, ackompagnerade af T., som snarkade förtvifladt. Det var nöstan lugnt och en af de vackraste eftermiddagar under sommaren. Plötsligen sprang M. upp, fattade sin bössa och skjöt — på något afstånd från jakten flöt en präktig ejder, dödad af M:s skott. ,Bravo!J ropade jag, ,det var tur, att du fick se den; Ja du, och den skola vi hafva till frukost i morgon, innan vi ge oss utKör för det; men det var ju tusan att T. inte vaknade af skottet, sade jag, i det jag med en båtshake håfvade in fogeln, som under tiden drifvit till båten. Åh, han sofver som en stock: det gör han alltid, när han är mätt7, sade M. skrattande och tillade: ,,men vet du hvad? Jag har en id — — gif mig T:s bössa, så skjuter jag af hans ena skott, och sedan inbilla vi honom, när han vaknar, att han har skjutit ejdern Det vore inte dumt, om det bara lyckades. är är bössan, se der!. M. skjöt at IT:s bössa, och den lades på sitt ställe, hvarefter fogeln kastades på durken. T. sof. — Då vinden nu friskade något, satte vi till segel och började kryssa. Vi seglade nu förbi den båt, deri S. befann sig. Fiskrarne satte äfven till segel, och S. ropade, då vi foro förbi, att han hade fått en , horribel mangd ,charmanta fiskar. Efter en stund vaknade T. Jag tror, att bror har tagit sig en lur tilll, sade M. En lur till? Jag har väl sofvit i ett kör sedan jag somnade, menade T. ,Ja, sedan du somnade andra gången — efter sedan du sköt, sade jag helt allvarsamt. ,Sedan jag sköt — hm! — det var besynnerligt; nog har jag drömt om skott alltid, men skjutit sjelf har jag väl intel ,Hvad för flag? har du glömt ejdern. som du sköt? frågade M., ,det var högst märkvärdigt; du sade ju ändå, att du mot vanan denna gången sköt med högra pipan först,Det var underligt, sade T. i det han steg upp, sade jag det, då måste det väl vara sannt, mumlade han, i det han stirrade på den döda ejdern och tillade högt: ,men det är inte möjligt. Han beskådade nu sin bössa: högra pipan var afskjuten. ,Inte möjligt ? sade jag, ,jo visst är det det, men jag tror, att du somnade strax igen, redan medan jag tog upp fogeln — mins du inte det? vAldrig ett dugg mins jag., sade T., i det han misstroget betraktade oss, men yTysta som Egyptens prester Vi ej ens på honom säg Jag åt norr såg, M. åt vester, Ej ditåt der fogeln låg. Gerna ville vi väl skratta, Men då vore nöjet slut. T. kan saken icke fatta, Står der och ser mystisk ut. Eget är det, vill jag tycka, Säger T.,,,hvad jag har drömt. Att mitt skott det gjorde lycka — Och jag sedan allt förglömt. ,Ja, det var besynnerligt, sade M., ,,men så är förhållandet. Emellertid hoppas jag, att du bjuder på ejderstek i morgon till frukost. Du lagar ju till sådan fogel så utmärkt, att den blir riktigt ,delicieuse, som S. sägerf. ,,Förstås, förstås, sade T., ,ehuru den är nästan för färskk (Forts.)