Josefs vistelse i Prag (Juli 1868) pr telegraf blef kallad dit, och utan föregående aftal med ministerpresidenten hade öppnat förhandlingar med cheferna för det czekiska partiet. Det gick äfven ryckten om, att Auersperg icke kunde komma öfverens med sin ungerska kollega, ministerpresidenten Andrassy. Under de 6 påföljande månaderna förde ministern grefve Taafse (först utan portfölj, sedan landtförsvarsminister) ad interim ordet i ministerrådet. Det tyska demokratiska partiet i Wien var missbelåtet härmed, enär det i grefve Taaffe (ättling af en skottsk adelsfamilj, som invandrade i förra århundradet) såg en personlighet, som mera lutade åt den högre aristokratien och dess federalistiska tendenser, än åt det liberala partiet i riksrådet och den borgerliga ,,doktorsministeren med Giskra, Herbst och Hasner som ledare. Det påstås, att Giskra och Herbst länge hoppats få trädai Auerspergs ställe, men att både kejsaren och rikskanslern Beust just valde grefve Taaffe, emedan de ville hafva en soglig man i spetsen för kabinettet, samt en man, som genom födsel och social ställning kunde representera kabinettet både gentemot den öfriga österrikiska aristokratien, som med en viss ringaktning ser ned på den ,borgerliga ministeren, och tillika gentemot den ungerska ministerpresidenten. Innan kejsaren, som lärer tagit initiativet i denna sak, undertecknade grefve Taaffes utnämning, sammankallades ministrarne till ett möte, der det antogs ett bestämdt program i afseende på åtskilliga sväfvande frågor. De liberala tidningarne vilja veta, att man i detta möte blifvit enig om att icke medgifva någon eftergift åt de slaviska kronländerna Böhmen-Mähren och Galizien, som kunde leda till förändringar i författningen af den 19 December 1867. Huruvida detta är sannt, får framtiden utvisa. Så vidt man kan märka af de polska och czekiska tidningarnes antydningar, längta både kejsaren och rikskanslern efter en varaktig utjemning med de slaviska länderna och hafva väl kappast uppgifvit hoppet om en antaglig förlikning med dem, förutsatt, att det ej fordras en fullständig förändring af riksförfattningen. Hvad särskildt den galiziska frågan angår, så har den för ögonblicket inträdt i en vändning, som icke bådar godt för en utjemning med det tyska författningspartiet. Landtdagen i Lemburg hade i September 1868 antagit en mängd resolutioner angående en utvidgad politisk sjelfständighet för konungariket Galizien, ungefär at samma innchåll, som de anspråk, hvilka framställas af czekerna. Dessa fordringar ha blifvit diskuterade i riksrådets uti Wien konstitutionsutskott, men der ansetts till största delen oantagliga. Den enda väsendtliga eftergift, man vill medgifva är en utvidgad administrativ sjelfständighet i handelslagstiftningen och rättsväsendet. Polackerna deremot fordra framför allt en egen polsk minister i kronans råd (på samma sätt som Kroatien är representeradt i Pesth) och sjelfständig inre lagstiftning ; endast de gemensamma angelägenheterna skulle behandlas i riksrådet. Att utskottets förslager skola blifva antagna af riksrådets majoritet, synes vara otvifvelaktigt. Man väntar då, att de galiziska deputerade — 37 till antalet — skola nedlägga sina mandater. Det heter, att de endast vilja afvakta riksrådets definitiva beslut för att utföra denna föresats, som al den polska pressen redan läge varit betecknad såsom nära förestående. Bland czekerna, hvilkas representanter redan år 1868 trädde ur riksrådet, råder stort jubel öfver denna vändning. De czekiska tidnindgarne håna polackerna och säga: ,,Hvad hafven I vunnit med Er lojalitet? Gören som vi och hållen Er utanför hvarje beröring med det tyska riksrådet. Den 24 dennes gingo rykten i Wien om, att ministeren förhandlade med den förliden höst entledigade galiziske ståthållaren grefve Goluchowski om en förlikning, men utan synnerlig utsigt till lyckligt resultat. Af en berättelse från Pesth till ,, Neue freie Presse synes, att den radikala venstern i ungerska riksdagen, som är förbittrad öfver den ifrågasatta revisionen af vallagen, planerar för energiska demonstrationer mot det moderata regeringspartiet (Deakisterna). Man ämnar uppmana Ludvig Kossuth att oförtöfvadt intaga sin plats i riksdagen (han är vald på två ställen) och derefter ställa hela ministeren under tilltal för riksrätten på grund af författningsstridig inblandning i valen. FRANKRIKE. Phare de la Loire för den 24 dennes skrifver: ,Det är just i dag tjugo år sedan republikens president på tillfrågan