Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 april 1869, sida 2

väsentligaste häfstång för näringslifvets utveckling; men så måste det förblifva, intilldess att folkundervisningen i vårt land blifvit från grunden reformerad. Det var hr Bergström, som öppnade elden mot denna motivering, och hr Treffemberg fortsatte densamma med ännu större liflighet. Isynnerhet funno sig båda djupt indignerade öfver antydningarne, att lagskipningen skulle visa ringare hänsyn och grannlagenhet mot den obemedlade och obemärkte mannen af folket, än mot den lyckligare lottade samhällsmedlemmen. Det synes oss, att invändningar med fog kunnat göras mot antagandet af ett samband mellan fattigvårdsbördorna och åtminstone en del af de missförhållanden i socialt och politiskt afseende, hvilkas tillvaro utskottet framhållit. Utskottets, eller rättare hr A. W. Nilssons, vedersakare vände sig dock icke mot denna i vår tanke svaga punkt i resonnementerna. De angrepo i stället sjelfva åsigten, att de uttalade missförhållandena förefinnas. Tyvärr finnas dock ganska goda grunder för åtskilligt, kanske för det mesta, af hvad utskottet i sådant hänseende antydt, och det torde vara på tiden, att man — då lämpliga tillfällen att vidröra dithörande förhållanden erbjuda sig — egnar åt dem en allvarlig uppmärksamhet, och ej blott söker att blifva det obehagliga ämnet qvitt genom uttryckandet af en förnäm fasa öfver ,,banala fraser, och af leda vid , kända melodier. Också funno sig åtskilliga af kammarens ledamöter föranlätna att tillbakavisa de mot yttrandena i utskottsbetänkandet riktade anfallen. IUrr Hedlund och C. A. Larsson isynnerhet gjorde detta mycket eftertryckligt, och stämningen i kammaren blef, genom de utbytta replikerna, slutligen så upprörd, att vi knappast tilljörene bevittnat något dylikt, åtminstone icke inom den nya representationen. Måndagens sammanträden. Andra kammaren fortsatte föredragningen af dess andra tilltälliga utskotts utlåtande n:o 33 i anledning af väckta motioner rörande fattigvårdslagstiftningen i riket. Dervid gillades. efter en långvarig diskussion, hvad första kammaren beslutat: 1:0. Om fattigvårdssamhälle. -Hvarje socken på landet och hvarje stad utgör ett fattigvärdssamhälle; dock må flera socknar på landet inom Ana län kunna förena sig om gemensam fattigvärd: Likaså eger hvarje fattigvårdssamhälle, att, i frågagom fattigvården, fördela sig i kretsar eller rotar, derest, vid två på hvarandra följande kommunalstämmor, beslut derom fattas med en röstöfvervtgt af två tredjedelar utaf dem, som i röstningen deltaga. Beslutet gäller för en tid af fem år. För återgång till gemensam fattigvård erfordras beslut, fattadt på enahanda sätt, som för fördelning är stadgadt. Beslut om dylik fördelning och vilkoren derför underställas konungens befallningshafvandes pröfning. 2:o. Om hemortsrätt. ,,Hemortsrätt — eller förmånen att under de i fattigvärdsförordningen bestämda vilkor af ett visst fattigvårdssamhälle kunna komma i åtnjutande af fattigvård — är antingen medfödd eller förvärfvad. Medfödd hemortsrätt teger en hvar inom det fattigrärdssamhälle, der, vid hans födelse, modren egde hemortsrätt. IIemortsrätt är förvärfvad inom det fattigpärdssamhälle, der någon, efter fyllda 15 år, vid två på hvarandra följande mantalsskrifningar, sednast varit eller bort vara skattskritven. Hustru har, så länge mannen lefver och äktenskapet dem emellan icke är upplöst, hans hemortsrätt, den hon, efter mannens död eller äktenskapets upplösning, bibehåller intill dess hon sjelf förvärfvat ny sådan rätt. Åkta barn, yngre än 15 år, tillhör, så länge fadren lefver, hans, eller, om han är död men modren lefver, hennes hemortsrätt. Äro begge föräldrarne döda, har barnet den sist aflidnes hemortsrätt. Oäkta barn har modrens hemortsrätt. Den, som ej förvärfvat hemortsrätt, tillhör det fattigvårdssamhälle, der han eger medfödd sådan tt. För dem, hvars hemortsrätt ej kunnat, enligt stadgade grunder bestämmas, bekostar staten oundängligen nödigt understöd, intill dess något fattigvärdssamhälle kan dertill förpligtas. Efter fyllda 60 år bibehålles en hvar för sin öfriga lifstid vid den hemortsrätt han då eger; och 3:0. Om fattigrårdsstyrelse. Inom hvarje sattigvårdssamhälle skall finnas en fattigvärdsstyrelse, som utses å kommunalstämma; kunnande detta bestyr, der så finnes lämpligt, uppdragas åt kommunalnämnden; och bör kyrkoherden, eller den hans tjenst förrättar, sin embetspligt likmätigt, såsom ledamot deltaga i fattigvårdsstyrelsen, då han finner behofvet det påkalla. Då samhället fördelas i kretsar eller rotar, bör dessutom inom hvarje krets eller rote utses en fattigvårdsstyrelse tör handhafvandet af kretsens eller rotens fattigvärdsangelägenheter. Votering egde blott rum i fråga om fördelningen af fattigvårdssamhällen, hvarvid med 100 röster mot 48 förkastades ett af hr O. B. Olsson föreslaget tillägg derom, att ingen del af fattigvårdssamhälle skulle mot sin vilja kunna fördelas till särskild krets eller rote. En långvarig diskussion uppstod i anledning derutaf att utskottet, i motsats till första kammarens beslut, föreslagit, att klagan öfver kommunalstämmas beslut, hvarigenom sökt understöd blifvit vägradt, ej må föras, derest ej visas kan, att beslutet ej i laga ordning tillkommit. Hrr Ribbing, Ola Jönsson m. fl., som framställde hvar och en sina särskilda förslag, trodde, att ett dylikt stadgande skulle göra de fattiga helt och hållet rättslösa. Å andra sidan deremot ansågo hrr von Troil, Treffenberg, Jonas Andersson m. fl., att det föreslagna stadgandet vore en nödvändig konseqvens af ett föregående beslut, till följd hvaraf vissa personer, ehuru urståndsatte att försörja sig sjelfva endast skulle få en vilkorlig rätt till understöd. Derjemte framhöllo en del talare omöjligheten för en myndighet att bättre än kommunerna sjelfva pröfva de fattigas behof. Utskottets hemställan bifölls utan votering. Vidare hade utskottet föreslagit en förhöjning af den personliga afgiften från 50 öre till 1 rår, äfvensom dessutom att den särskilda afgiften, som nu utgick med 8 rdr, skulle bestämmas till högst 15 rdr. Efter en långvarig diskussion afslogs utskottets förslag, på yrkande af flera talare, som uttryckte sin förundran deröfver, att ett så filantropiskt utskott, som andra kammarens tillfälliga utskott N:o 2, kunnat föreslå någonting så impopulärt som förhöjning af en kapitationsafgift. Hvad niskottet i öfrigt i sitt utlåtande föreslagit bifölls, med undantag af dess hemställan, ,det K. M:t täcktes för riksdagen framlögga förslag dels till de förändringar i kommunalförfattningarne, som till följd af nu föreslagna förändringar i fattigvårdsförordningen kunna finnas erforderliga, dels till förändring uti legostadgan uti de delar. der