Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 april 1869, sida 2

— Bra taladt, unge man, svarade Whiteleaf gillande och sköt åter upp sina glasögon. — Er plan är lika så förståndig som inledningen klok. Sedan gvarnen blifvit såld, kan resan till Skottland alltid juppskiutas ett par år. Enligt min uppfattning af er förträffliga mor, — och hennes yngsta, sköna dotter tänker troligtvis på samma sätt — kan man vänta, att hon med glädje ingår på att hos er gifta syster Åbringa den tid, som ni använde till förkofrandet af er bildning. . Fortesquieu betraktade advokaten med synbar förvåning. Det föreföll honom när stan hemskt, att Whiteleaf i det närmaste hade anat hans tankar, Men tillika växte det höga begrepp han redan hade vunnit om hans skarpa blick och andliga begåfning, hvilka kunde lända honom till oberäknelig nytta, om de användes till hans fördel. Han tvekade således ej att öppet medgifva sanningen af hvad Whitelead hade antydt, och den sistnämnde fortfor Emedan utförandet af edra planer ej längre kan betviflas, så frågar jag er min käre, unge vän, hvad säger ni om jag sjelf uppträder som köpare? — Derom ha vi ju redan talat, mi Whiteleaf. Jag kan endast upprepa, at jag heldre önskade se den af min far uppbygda qvarnen i edra händer än i någor annans. — Men hvad skulle ni säga, om qvar nen, oaktadt jag köper den, dock stanna inom er familj? Fortesquieu stirrade förvånad på de blå uttryckslösa glasögonen och bemödade sig förgäfves att gissa meningen af notarien hemlighetsfulla ord. Men denne njöt först en stund af Fortes