Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 april 1869, sida 2

Högländaren.) Roman at Balduin Möllhausen. (Fri öfversättning af Sigfrid Nyberg.) ANDRA DELEN. — Jag antar med tacksamhet ert anbud, svarade Fortesquieu med lättadt hjerta, ty ban trodde sig bäst kunna göra Whiteleaf oskadlig derigenom, att han gjorde sin egen säkerhet beroende af en större penningsummas säkerhet, — ja, mr Whiteleaf, jag antar ert anbud, upprepade han, — åtminstone till dess jag på laglig väg blifvit erkänd som arfvinge. — Jag tackar er, min dyre laird, för detta bevis på ert växande förtroende, återtog Wyhiteleaf, i det han åter tryckte den unge mannens hand, — penningeangelägenheten är således afgjord, och som jag boppas till ömsesidig belåtenhet: vi kunna således lugnt öfvergå till andra saker, som icke mindre röra er. Ni tänker lika så litet som jag att besöka Skottland. Fortesquieu dröjde med svaret. — Ni kan inte ha såorätt, svarade han slutligen och likasom urskuldande; — då jag omnämnde öfverflyttningen till Skottland, åsyftade jag att väcka gamle Robs känslor samt min mors hemlängtan. För mig sjelf hoppades jag att derigenom kunna påskynda försäljningen, för att snart få medel till att lära känna något mera af yverlden och sålunda öka min egen, tyvärr något vårdslösade, bildning. 9 Se H.-T. N:o 95.