Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 april 1869, sida 2

blickade tankfull framför sig. Han kände att notariens genomträngande blickar hvilade på honom och tillika insåg han nödvändigheten af att vara på sin vakt och att ej förråda liknöjdhet för en så nära anförvandts lefnadslycka. — Mr Whiteleaf, ni gör mig en sällsam fråga, började han slutligen allvarligt och betänksamt, — ni känner min unga syster lika så litet som jag sjelf. Men om ni endast åsyftar att utforska mina känslor för er, så svarar jag lika öppet och ärligt: sag skulle välsigna den dag, då jag kunde änförtro min syster ät en så aktningsvärd man som ni, en man, som kan betrygga hennes framtid. Men min syster är endast sjutton är, bennner sig alltså ännu i en älder, då man inte tänker mycket på framtiden. Jag frågar mig således sjelf: skall hon vara beredd. att följa er som make, skall hou ej hänvisa på skillnaden i ålder? Men hennes röst bör härvid ensam filla utslaget, ty äfven om jag egde stt aleknanda 11.——2— UuWw mgviauuv 1117 Qnur pa uenne, sa arskar jag henne dock redan för högt att träffa anordningar, som kunde strida mot hennes eget begrepp om lycka. — Ett annat svar har jag icke väntat af er, återtog Whiteleaf med en anstrykning af rörelse, — ni har talat som det höfves en bror och gentleman, och stiger derigenom ännu högre i min aktning. Likväl bedömer ni kanske våra förhållanden för mycket etter europeiska begrepp och förbiser dervid, att er syster, såsom infödd amerikanska, blott hyser en sådans åsigter. Hvad, som i Luropa kanske är den sista frågan, är hos oss den första, med andra ord: Afslutandet af ett äktenskapsförbund betrakta vi mera som. en