Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 april 1869, sida 2

MUM 1 TMIID Välänuc DegIlskC UIInISITIPIC sidenten, Frere-Orban. , Moniteur berättar följande episod ur hans lif: ,,Då Leopold II:s nuvarande minister var student, kade han gjort bekantskap med en ung, vacker och älskvärd flicka, tillhörande en af Belgiens rikaste familjer. Han älskade den unga flickan och var älskad tillbaka; men föräldrarne ville icke veta utaf denna förbindelse. Någonl tid derefter kom den dag, då Frre-Örban (han kallade sig då endast Fröre) skulle hafva sin sista examen. På morgonen denna dag såg han den unga flickan, som till honom yttrade: Du har i dag din sista examen; om du genomgår den, så kom i afton i vår teaterloge, och inom en månad skall jag vara din hustruk. Men dina föräldrar? invände han. ,Jag svarar för allt, var den unga damens svar. Aftonen kom och teatern var uppfylld till trängsel. Plötsligen öppnas dörren till förenämnde loge, och Frere syntes vid ingången till densamma. Den unga flickan sprang upp och kastade sig om den unge advokatens hals. En månad derefter gifte sig Frere med fröken Orban och kallar sig sedan den tiden Fröre-Orban. ITALIEN. 1 deputeradekammaren har lagen om presternas värnepligt den 19 dennes blifvit antagen med 223 röster mot 25. Debatten härom var mycket liflig och af en mängd åhörare omfattad med stort intresse. dOndes Reggio och general Lamarmora talade mot förslaget, hvilket den sistnämnde betecknade som ett slags krigsförklaring mot Rom, — en uppfattning, hvilken så till vida synes berättigad, som detta förslag af ministeren framställdes straxt efter de sednast i Rom skedda afrättningarne. Lamarmora sökte isynnerhet göra gällande, att förberedelsen till det andliga ståndet vore en dålig förskola för soldaterna, samt att — å andra sidan — såväl garnisonssom den egentliga krigstjensten vore en olämplig bildningsanstalt för blifvande prester. Krigsministern protesterade emot påståendet, att det ifrågavarande förslaget vore riktadt mot Rom, samt påstod att det endast afsåg principen om den allmänna värnepligten. Cadornas utnämning till italiensk ambassadör i London har väckt rätt mycken öfverraskning. Markis Pepoli, general Lamarmora och grefve Barral hade afslagit anbudet af nämnde post. Cadorna är en aktningsvärd, till åren kommen man af mycket svag helsa, hvilken två gånger varit president i deputeradekammaren, två gånger minister i f. d. konungariket Sardinien och en gång inrikesminister i Menabreas kabinett, men har detta oaktadt icke stort anseende som politisk person. Den 16 dennes afled i Florens i en ålder af 70 år den förre senatspresidenten, markis Cesare Alfieri di Sostegno. Underrättelsen om hans bortgång har öfverallt i landet väckt stort deltagande, ty han tillhörde det från början lilla antalet af män, hvilka gjorde förarbetena till rörelsen för landets enhet, och var ett godt stöd för det unga konungariket, då det omsider kom till stånd. RYSSLAND. Med anledning af den hundraåriga jubelfesten för universitetet i Petersburg har kejsaren stiftat 100 stipendier, hvaraf 30 skola lemnas till sådane unga slaver, hvilka studera. vid nämnde universitet i afsigt att sedan ingå i rysk tjenst. AMERIKA. Det är icke lätt att göra sig en bestämd föreställning om, huru presidenten Grant, hans regering och Förenta Staternas folk ämna förhålla sig till upproret på Cuba. En — som det påstås — vil underrättad korrespondent från Washington försäkrar, att Förenta Staternas regering visserligen skall fordra ett ofördröjligt och obetingadt frigifvande af alla de personer från den stora unionen, som tillfångatagits af spaniorer, men tillika på det bestämdaste motsätter sig alla försök till inblandning i Cubas angelägenheter. Det synes oss så, som vore denna åsigt den riktiga. Emellertid har den engelska , Morning Post, hvilken hyser allt annat än ett vänligt sinnelag för sina fränder på andra sidan Oceanen, börjat slå larm för Förenta Staternas betänkliga bållning. Det nyligen timade förvärfvandet af de danska öarne i Vestindien och köpet af det ödsliga, ryska området Alaska — yttrar nämnde tidning — äro bevis för Förenta Staternas sträfvan att så småningom rycka till sig alla europeiska besittningar i Amerika. Man vet visserligen ännu icke, huruvida man vill begagna vapenmakt, der icke köp kan åstadkommas; men klart är, att i så fall skall början ske med de spanska besittningarne. Spanien är den svagaste af de tre makter, hvilka i Vestindien ega mera betydande områden, och omständigheter at egendomligt slag lemna i viss mån en förevändning för Cubas införlifvande. Men der man söker förevändningar, äro de lätta att finna; och det tillkommer nu England och Frankrike att afgöra huruvida de, ifall sådane anfall skola utföras mot Cuba, vilja komma Spanien till hjelp för försvaret af dess kolonier, eller blifva lugna åskådare.