Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 april 1869, sida 2

skottet i betänkande n:o 9 hemställt, väckta moioner: om antagande af ett utaf särskilda komiterade utarbetadt förslag till lag om inskrifning i fastighetsbok jemte de i sammanhang dermed uppgjorda förslag till författningar; om förändrade bestämmelser i fråga om lagfart å fastighetsfång; om ett förtydligande tillägg i k. förordningen den 13 Juli 1818 om inteckning i fast egendom; samt om öfverlemnande till k. myntoch medalj-kabinettet af åtskilliga i riksbanken befintliga mynt och medaljer m. m. Andra kammaren förenade sig i första kammarens förut fattade beslut, om en und, skrifvelse till K. M:t, med anhållan det K. M:t, efter utredning af de fördelar, hvilka kunna tillskyndas sjöfarten genom tillräckligt bemannade lotsfartygs förläggande under Skagen, och de kostnader, som dermed blefve förenade, täcktes taga i öfvervägande, huruvida skäl förefinnes att af den tillgång, som fyroch båkmedlen lemna, bekosta utrustandet af sådana fartyg, samt i sådan händelse låta vidtaga de derför erforderliga åtgårder. Inom andra kammaren förekom i Lördags frågan om sattigvårdslagstiftningen. Andra kammarens tillfälliga utskott n:o 2 har nemligen, sedan denna fråga förut varit föremål för en särdeles genomgående behandling i första kammaren, vu inkommit med förslag till ny fattigvårdsförordning. Detta förslag skiljer sig endast i få punkter trån det af första kammarens tillfälliga utskott framställda förslag i samma ämne. Sedan utskottet i en vidlyftig inledning sammanfattat och afhandlat grunderna, hvarpå en ny fattigvårdslagstiftning bör byggas, föreslås under mom. a) om den som utgör föremål för fattigvård. 51:o. Vansinnig person och föräldralöst barn under 13 år, som saknar egen tillgång, skall genom fattigvärdsstyrelses försorg erhålla nödtorftig vård och försörjning samt barnet derjemte uppfostran. 2:0. Den, som af ålder, vanförhet, sjukdom eller andra orsaker är urståndsatt att törsörja sig sjelf, må ock erhålla dylik vård och försörjning eller understöd, mnär fattigvårdsstyrelse pröfvar sådant nödigt; och eger således styrelsen tillse, om och. ill hvad belopp och på hvad sätt, full fattigförsörjning eller understöd i sådana fall må lemnas. 3:0. Arbetsför och frisk person vare skyldig att, utan fattigvårdens betungande, draga törsorg om Sig, hustru och hemmavarande barn under 15 år. 4:0. Föräldrar och barn skola i mån at behof å ena samt förmåga å andra sidan bidraga till hvarandras försörjning. :o. Fattigunderstöd, som någon åtnjutit för sig sjelf efter fyllda 15 år, eller för hustru och barn, bör godtgöras, om den ersättningsskyldige dertill får tillgång. Vid föredragning af detta moment beslöts att diskussionen skulle få sträcka sig öfver förslaget i dess helhet, och uppstod i anledning häraf en öfverläggning, som upptog ej allenast en del af förmiddagens, utan äfven hela aftonens sammanträde. Härunder framställdes, hvad angick fattigvårdslagstiftningen i allmänhet, mindre några på bestämda åsigter grundade yrkanden i sak, utan utgjorde diskussionen i detta hänseende snarare ett resonnemang i ämnet, hvarunder man väl sökte framleta orsakerna till pauperismen, men lika litet i afseende på dessa orsaker som på sättet att undanrödja dem, syntes kunna komma till någon klarhet eller öfverensstämmelse. Bland dem, hvilka uttalade sitt bestämda omdöme i frågan, var statsrådet Carlson, hvilken först påpekade de stora svårigheter, som mötte vid ett rätt ordnande af fattigvården. De gamla stadgandena gå ut på att göra välgörenheten obligatorisk, och i så fall kunde det sägas att en at orsakerna till den öfverhandtagande fattigdomen låg i sjelfva fattigvårdsstadgan, som derigenom förhindrade uppkomsten af den nödiga omtanken för egen och de sinas bergning. Samma erfarenhet hade gjorts i England och Norge. 1 anledning deraf hade man i England gått öfver till det så kallade frivillighets-systemet, hvilket haft till följd att utgifterna för fattigvården minskats med 15. Tal:n gillade derföre sjelfva grundtanken i törslaget, som afsåg att bygga den ifrågavarande lagstittningen äfven på välgörenhet, och dymedelst vore egnadt framkalla den förut antydda omtanken samt rikta uppmärksamheten på den förekommande fattigvården. Den ofvan uttalade meningen att det obligatoriska i fattigvårdsstadgan vore en af orsakerna till tattigdomen, understöddes af åtskilliga talare. Häremot uppträdde flera, hvilka förmenade att helt andra orsaker förefunnes till denna fattigdom, såsom den nuvarande fattigvårdens underlåtenhet att taga reda på personliga förhållanden, den missriktning i jordbruksekonomien, som under sednare tiden gjort sig gällande, arbetets ringa afkastning och slutligen de laster, som alltid vidlåda samhället. Om fördelarne af den obligatoriska och den frivilliga fattigvården yttrades olika meningar. Det fö. edragna momentets två första punkter uttrycker i hufvudsak utskottets åsigt i frågan, enligt hvilken, såsom synes, den obligatoriska vården icke skulle sträcka sig till dem, som af ålder, vanförhet, sjukdom eller andra orsaker äro urståndsatta att försörja sig sjelfva. Å ena sidan ansågs allt för långt utsträckt rättighet till fattigunderstöd alstra lättja och derigenom föranleda fattigdom; hvarföre man ock yrkade bifall till utskottets förslag. Å andra sidan var man öfvertygad derom, att detta förslag skulle i sin tillämpniog endast befordra tiggeriet, för hvilket särskildt en talare, hr Hierta, yttrade så mycken fruktan, att han till förekommande deraf ville underkasta sig tre gånger så stor fattigafgift som nu. Man framhöll derjemte det naturliga deri, att kommunen också toge vård om sådana, hvilka voro urståndsatta att sig sjelfva försörja, och i detta afseende framställde hr Ribbing, med hvilken hrr Ridderstad, Kolmodin, Hedlund och Ola Jönsson sig förenade, det förslag, att kammaren måtte gifva 2:a punkten af det föredragna momentet följande lydelse: ,,Likaledes skall den erhålla dylik vård och försörjning eller understöd, som, efter noggrann pröfning af sattigvärdsstyrelsen, befinnes vara af ålder, vanförhet eller andra orsaker, urståndsatt att försörja sig sjelf eller på annat sätt kan få sin bergning. Ötriga delen af punkten: ,,och eger etc., skulle blifva oförändrad. Uti sin motivering yttrar utskottet rörande orsakerna till pauperismen, att de äro att söka dels i den herrskande ringaktningen mot kroppsarbetet, dels i gällande röstbestämmelser, dels i den olikhet inför lagen, som utskottet anser ega rum, i det fattiga och obemedlade skulle visas ringare bänsyn och grannlagenhet än den lyckligare lottade samhällsmedlemmen. Denna motivering rönte otvetydigt ogillande af åtskilliga talare, hvaribland hrr Bergström och Treffenberg. isynnerhet den sednare, gåfvo åt diskussionen en opassande anstrykning af hätskhet. Hr Kinnmansson karakteriserade det af utskottet uttalade omdömet om ringaktning af kroppsarbetet såsom obetogadt och osannt. Dessa anmärkningar föranledde naturligen till svaromål, hvilket hade till följd att diskussionen