Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 april 1869, sida 2

II. exc. frib. de Geer förklarade sig för Sin del hafva något att invända mot en und. framställwg till K. M:t rörande denna fråga, isynnerhet den uttrycktes i de af grefve Mörner föreslagvarsamma ordalag. Ett sådant yttrande från presentationen kunde tvärom blifva ett ganska skvärdt stöd för rögeringens åtgärder i denna ga. Talaren begagnade nu äfven. tillfället giftillkänna, att han delade de af flera talare yttde betänkligheter mot att genomföra en föräning i myntväsendet utan föregången förändring ordalydelsen i 72 R.-F. Sedan br Wallenberg och frih. Schwerin slutlin förklarat sig biträda det Morner-Hamiltonska slaget samt hr Schartau fränträdt sitt yrkande. slöts utan votering att till K. M:t aflåta den af efve Mörner föreslacna skritvelse med de ändrinr derl, som grefve Hamilton påyrkat. Andra kammarens aftoneammantråde upptogs eslutande af öfverläggning om statsutskottets låtandg nio 64, ol da am nr rande anslag för skogsräsendet saint utgiftsstater för skogsstyrelsen, skogsstaten och skogsläroverken. Då vi i gårdagens tidning redogjort för statsskottsts förslag härntinnan, inskränka vi oss att imnå, det detta förslag hufvudsakligen öfverensämmer med det af K. M:t framlagda, med unintag deraf alt anslagen till ekagsstaten af utcottet föresläs alt fastställas endast för år 1870, t ordet generaldirektör är utbytt mot skogsdiktör, att tjenstemännen endast skulle tillsättas A förordnande samt för en tid af högst 5 år, äfensom att lönen till skogsdirektören är nedsatt ån 7,000 rdr till 6.0. Deremot skiljer sig det f hrr Hierta, Björck m. fl. reservanter framställa förslag väsendtligen från de begge brtannämna, och är af följande lydelse: att skogsstaten i Norrland bör ordnas i hufvudaklig likhet med hvad K. M:ts förslag afser; dock i att densamma ställes under K. M:ts befallningsafvandes omedelbara förmanskap; att i det öfriga landet Fid skogsstaten, som afer der Bör siå under K. Å:ts VLefallningshaf-andes örmanskap, böra såsom verkställande anställas ersoner i besittning af erforderliga insigter i skogsäran; och att åt dem anvisas distrikt, hvilka till mfånget icke äro vidlyftigare, än att de sjelfva, ned underlydande biträden, der så nödigt fintes, kunna öfvervaka utförandet at de nödiga arvetena; H att en jägmästare i hvarje län utom Norrland ör anställas såsom kontrollerande och för den ulmänna skogsvården i länet ansvarig; att en särskild tjensteman i sinansdepartementet illsättes, för att tillhandagå departements-chefen med upplysningar och i öfrigt fullgöra hrad K. M:t kan finna vara nödigt, på det att det vetenskapliga elementet i skogskulturen må uppehållas och utvecklas samt enhet i planerna för skogskulturen ernås. Striden gällde hufvudsakligen hvilka grunder, antingen de, hvarpå K. M:ts förslag till skogsväsendets ordnande livilade, eller de, hvarpå reservanterna fotat sitt förslag, vore att anse för framtiden såsom för landet fördelaktigast att tillämpa. Reservanternas åsigt att skogsvården skulle ställas under chefens för finansdepartementet omedelbara högsta öfverinseende, samt att kontrollen öfver den speciella skogsförvaltningen borde utöfvas af landshöfdingarne, hade sin förnämsta försvarare i hr Björck, hvilken i ett längre anförande sökte visa fördelarne af en dylik organisation samt olägenheterna af skogarnas förvaltande genom en i Stockhölm befintlig bentralstyrelse. Statsrådet frih. af Ugglas framhöll huru som det nu af K. M:t tramlagda förslaget grundade sig på förutvarande rikets ständers beslut och närmast på riksdagens skrifvelse 1863, hvari tydligt uttalas den mening, att vården af landets skogar bör uppdragas åt en skogsstyrelse. Talaren visade att antagandet af reservanternas förslag skulle hafva till följd, att grunden; hvarur vårt skogsväsende på sednare tider utvecklat sig, skulle helt och hållet upprifvas och hvad som hittills blifvit åtgjort för skogsväsendets utveckling efter denna in — — — grund förlora allt värde. Tal. hemställde huruq E j eÅmM of HH PR ei 0 vida man med fog kunde på en finansminister ställa de anspråk på detaljkännedom rörande skogsvård, som reservanternas förslag nödvändigt förutsatte, äfvensom huru det skulle blifva möjligt för K. M:ts befh:de att, med den mängd af göromål, som redan ålåge denna myndighet, äfven kunna medhinna en speciel kontroll af de särskilda jageritjenstemännens förvaltning af skogarna. Be träffande utskottets förslag att tillsätta tjenstemännen endast på förordnande, medgaf talaren lämpligheten deraf med afseende på beskaffenheten a dessa befattningar, men ansåg denna åtgärd var: tillfyllest för erhållande af det mål man önskade nämligen tjenstemännens afsättlighet, utan att mar behöfde såsom utskottet föreslagit inskränka dess: förordnanden till en viss maximitid, hvilket alltic skulle förorsaka en osäkerhet för tjenstemännen som menligt inverkade på utöfvandet af deras kall Afven ogillade talaren utskottets förslag att an slagen skulle bestämmas endast för år 1870, eme dan denna föreskrift om anslagens sastställand blott för ett visst år icke skulle medgifva de trygghet i förvaltningen och sjelfständiga verksam het, som voro erforderliga för en styrelse. Under diskussionens fortgång framställdes å re servanternas sida åtskilliga anmärkningar deröfve att skogarne icke inbringat staten någon inkoms utan snarare förorsakat densamma förlust, sam lades skogsstyrelsen detta förhållande till las Motsidans talare sökte visa obefogenheten af den na beskyllning mot skogsstyrelsen, samt att dett ofördelaktiga förhållande mera kunde tillskrifva den omständigheten, att styrelsen dels ännu ej vc re organiserad och dels icke haft tillfälle att u söfva någon egentlig sjelfverksamhet, emedan Kg I:ts bel:de voro de, hvilka hittills egentligen lec sskogsförvaltningen. — Hvad angick de olika org: nisationsförslagen ådagalades att reservantern: fförslag, utom denna olägenhet i afseende på k wpet:des uppsigt, medförde långt störe kostnader ä det af K. M:t framlagda, hvilket af denna sidar tcalare ansågs vara det enda, genom hvars til lämpning staten kunde komma i tillfälle att på e . I fördelaktigt sätt tillgodogöra sig landets rika skog tillgång. För bifall till utskottets förslag, med förändri! gar deri i hufvudsaklig öfverensstämmelse med af friherre af Ugglas förordade, yttrade sig gref Posse, hrr Siljeström, Åstrand, Vv. Troil, Treffe berg, Sjöberg och frih. Alströmer. Hrr Lundströ och Staaff biföllo förslaget oförändradt. Hrr Hör feldt, Johannes Andersson, C. Ivarsson och En man förordade reservationen. Efter slutad diskussion anställdes, på förslag hrr Sjöberg och Björck, först votering om ant gande af de grunder, hvarpå de olika förslage utskottets eller reservanternas, utgått, och gillad dervid utskottets förslag i princip med 87 röst mot 73. Vid derefter framställd proposition de olika momenten i detta förslag godkänd samtliga, med uteslutande af hvad deri förekc om meddelande af förordnande ,.på kort tid, höj fem år, samt om anslagets fastställande end för år 1870. Den sistnämnda uteslutningen I slöts efter votering med 71 röster mot 68. Ötriga punkter i utlätandet biföllos med d förändring, i öfverensstämmelse med ofvan o nämnda beslut, att orden ,för år 1870 bort gos. Denna uteslutning egde dock icke rum 1 träffande utskottets hemställan, att riksdagen :