Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 april 1869, sida 1

den bästa afsigt, kan genom oskyldiga och likväl nästan oundgängliga frågor lätt såra personer i er unge herres ställning. Jag bör således vänta af er, hans trogne tjenare, att ni uppbjuder allt för att bespara honom dylika obehag. — Ja visst, mr Whiteleaf, svarade Dougal med sjelimedveten hållning, medan han inom sig hånlog vid den tanken att notarien ville försöka att utforska honom. — Genom en märkvärdig försynens skickelse har den unge lairden plötsligt åter blifvit förenad med de sina, sedan han i öfver tjugo år lefvat i bekymmersamma omständigheter, fortfor Whiteleaf; — tvifvel rörande bans person kunna ej finnas; bans moder har erkänt honom, och likaledes skola hans systrar erkänna honom, utan att han beböft framlägga något af sina bevis. Men churu lairdens anförvandter äro fullkomligt lugnade, så förändras dock saken väsentligt, då han som sin faders arfvinge måste legitimera sig inför behörig myndighet. Det är visserligen endast jormer, men hvilka ej kunna undvikas utan kränkning af detta lands lagar. Ty der det handlar om att dela en temmeligen betydlig förmögenhet melan tre syskon, i stället för mellan två systrar, och derjemte sålunda att den ena hälften enligt gammalt bruk skall tillertännas den plötsligt uppträdande brodern, ler kan ej rättvisan ätnöja sig med de å bevis er herre kan förebringa. Brefragmentet kan vara hittadt, halsbandet stulet, — och slutligen fionas många menniskor, som hafva ett födelsemärke på kuldran. Så skall domstolen tänka och bevckligt påyrka närmare eftersorskninsar. Dessutom bör man ej glömma, attl.