Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 april 1869, sida 1

TTUTU. AMADA DA RA RR ARR LE MR SE SR Rn -Jserat nyligen och som lemnar ett god exempel på det intresse för konsten; mal i dessa kretsar låter påskina. En ung dame, tillhörande våra aristokratiska cirk lar, har för kort tid sedan blifvit förlof, rlvad med en af våra mest framstående ungg -skonstnärer; kring hvars taflor hvarje år t brukar samla sig en talrik åskådareflock på utställningen, men som i år tyvärr endast lyser genom sin frånvaro. Att denna S förbindelse emellertid betraktades såsom flen mesalliance inom nästan hela den unga 0damens umgängeskrets; derpå erhöllo de båda ett tydligt bevis en afton, då de voro inbjudna till en soir6e hos en af do adliga 2 familjer; som tillhörde deras bekantskap. I på dottern i huset presenterade konstnärn t för en af de närvarande, gjorde hon det fsmed följande ord: Tillåt mig presentera för er herr målaremästaren Hon tillrättavisades emellertid af sin mor, som hade takt nog att säga: ,Du misstar dig; t tillät mig presentera för er herr Y5, vår store målare! t) Hvad nu sjelsya utställningen angår, så ; kan det icke nekas, att denna i år långtsifrån är af den betydelse, som den brukar vara, Ett egentligt mästerstycke, kring hvilket publiken kan samla sig, finnes icke; flder äro utan tvifrel många respektabla, Åsoda stycken, men det är också ungefär sallt, och de flesta lemna helt säkert utsställningen med ett något tomt intryck. På en plats, som förlidet år intogs af Carl Blochs stora tafla. ,,Grefve Gert som das af riddar Niels Ebbesen, hinger i år en stor, men långtifrån så betydmde, målning af Otto Bach, föreställand: en cen-! taur, som leker med sin son. Den gamle ligger makligt utsträckt i gräset — landskapet är förträffligt behandladt — medan sonen såsom en ung tåle smekande springer omkring honom. Man mar emellertid, och med rätta, gjort den ammärkring, att en sådan scen icke lämpar sig till att fängsla på duken. Om man skall finna behag i dessa varelser, halft menniskohalft djurkroppar, så måste de ses likasom flygtigt; målningen måste framställa dem i språng, och endast då kan det ligga någon tillfredsställelse i att betrakta den. Det är likaledes en serskildhet för denna utställning, att massan af landskapsmålningar och sjöstycken är öfverväldigande. Äfven porträttgenren är rätt talrikt representerad, men deremot äro genremålningen och ännn mera historiemålningen endast mycket glest besatta. Det är derför nästan ej heller möjligt att lemna en sammanhängande beskrifning på utställningen, och jag skall äfven endast inskränka mig till att framhålla ett par småstycken, som intaga mera framstående platser s i samlingen. Till dessa höra sörnämligast tvenne nya målningar af Exner. Man KanfI måhända på denne konstnär tillämpa dell ord, Catalani yttrade om Henriette Son-ftag: ,Elle est unique dans son genre, I mais son genre est petit. Exners områ-!!1 de är bilder öfver Amager och dess invä-t nare, men i skildringen af dessa, ursprung-! 1 ( I ligen från Holland härstammande, bönder, som bebo den lilla ön Amager straxt utanför Köpenhamn, der de väsentligen letva af att odla köksväxter, dem de försälja i hufvudstaden, och som i många hänscenden ännu bevarat sin pittoreska och klädsamma nationaldrägt — deri har ingen öfverträffat bonom. Då han första gången framträdde med sina bilder derifrän,. väckte dessa ett uppseende och en entu-sA siasm, som tilltogo med hvarje ny tafla; st den unge målarens namn blef hastigt be-sJ kant, och taflorna spredos i hundratals! i aftryck. Den redan ej obetydliga samlin-c gen, hvaraf flera egas utaf det kungliga sa målningsgalleriet, har han nu ökat mediv tvenne nya taflor, föreställande morgonen s( efter ett bondgille och ett barndop i en bondstuga. Bondgillet har stått i en lada,!t hvilken nu ser ut som en valplats efterid slutad drabbning. De båda spelmännen1 ba af mattighet segnat ned på en bänk, se medan deras instrumenter äro kastade påle ett bord, der de hvila i broderlig föreningjl med punschbålar, glas och dylika utensiier. I taket hänger en ljuskrona, hvari tt par af ljusen brinna med långa och osande vekar, ty man har varit för trött utt släcka dem. Såsom motsats till defN åda slumrande karlarne med deras röda, d örrumlade ansigten, framstår bilden af en t ing frisk Amagerflicka, som inkommit för v tt sopa och städa, och genom dörren, lst wilken hon lemnat öppen, kastar morgoen sitt klara skimmer Såsom en kontråst m not de gula ljusen i taket. Ännu merajd kall man dock måhända känna sig till-ri alad af den andra taflan. Det är en fari niljehögtid, vid hvilken presten är den vi nde fremmande. Den unga modren, som :uj vilar i en länstol, kastar kärleksfulla är lickar på den lille verldsborgaren, som i PERSER OR sn ASS en bästa afsigt, kan genom oskyldiga och la kväl nästan oundgängliga frågor lätt såra na