Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 april 1869, sida 2

sstränga vintern herrskar utanför och fram trollar sina isblommor på fönsterrutorna Framför mrs Mac Ivor, på ett svartlacke radt och med bronsränder prydt hickory bord, låg en bundt papper, synbarlige kontrakter och dylika doxumenter. Smal pappersremsor voro instuckna som märker mellan enskildta blad, synbarligen för at genast kunna finna de vigtigaste. Ett röd linneband låg upplöst omkring paketet likasom hade mrs Mac Ivor bläddrat och läst i papperen utan att emellertid blifv qvitt sina tvifvel. Hennes blickar hvilade tankfulla jus på den korta sträcka af horizonten, som bildad af himmel och vatten, knappt kunde urskiljas genom en svag schattering, då dörren öppnades bakom henne och fasta karlsteg hastigt nalkades. Ett vänligt leende öfverflög mrs Mac Ivors ansigte, då hon igenkände sin son, och i det hon räckte honom handen, besvarade hon hans helsning på sitt intagande sätt, — Hvarför tillbringar du hela dagen i skogen? frågade hon med en mild förebrående ton, — och dertill då djup snö betäcker marken? Längre fram, då årstid och väder blifva gynnsammare, är det ju tids nog till dylika ströftåg. — Förlåt min rastlöshet, dyraste moder, svarade Fortesquieu med ett lätt leende, i det han kysste sin moders hand och derefter satte sig på en stol bredvid henne, — det ligger en viss oro i min natur; men dessutom har förändringen i mitt lif inträdt så plötsligt och oväntadt, att redan detta nya drifver mig ut, för att öfverse hvad min salige far en gång kallade sin egendom. Gamle Rob och min