Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 april 1869, sida 2

I 27 punkten har utskottet hemställt, att riksdagen måtte bifalla K. M:ts förslag om indragning till kronan af de i Säfvedals härad indelta, till stadsvakt i Göteborg anslagna 44 soldatrotar; dock mot den ersättning till Göteborg, hvarom med staden kan öfverenskommas. Härom uppstod inom första kammaren en ganska långvarig diskussion, derunder grefvarne Lagerberg och C. G. Mörner, frih. A. C. Raab och hr v. Erenheim yrkade att, på sätt K. M:t föreslagit, ingen ersättning för den ifrågasatta indragningen må Göteborg tillerkännas. De förhållanden, som gitvit anledning till att dessa rotar anslagits till Göteborg, vore nemligen nu helt och hållet förändrade samt ej numera af natur att tala för stadens fortfarande rättighet att disponera soldatrotarna. Å andra sidan motsatte sig åter hrr Tornerhjelm, Ch. Dickson, Hallenborg och grefve Ehrensvärd lifligt denna uppfattning af frågan, som visserligen ur finansiel synpunkt kunde anses obetydlig, men dock stödde sig på en rättsgrund, som måste respekteras. Till och med konung Carl XI:s reduktionskomitt hade respekterat detta åt Göteborg förunnade privilegium, och då vore det ej första kammaren värdigt att medverka till ett beslut, som afsåge att upprifva en rättighet, tillförsäkrad genom lagar och privilegier. Dessa talare förordade alltså utskottets förslag, som äfven understöddes af grefve Hen. Hamilton och hr af Klint. Hr Nordström medgaf väl att Göteborg bör få åtnjuta ifrågavarande förmån, om den verkligen hvilår på laglig rättsgrund; men denna borde dock först noggrannt undersökas. Derföre påyrkade denne talare, att riksdagen ville besluta, att Göteborg må åtnjuta den ifrågasatta ersättningen, om detta samhälle dertill kan visa sig lagligen berättigadt. Kammaren beslöt, efter votering med 54 röster mot 41, i enlighet med hr Nordströms förslag. Ninoriteten röstade för bifall till punkten oförändrad. Mot kammarens, i afseende å denna punkt fattade beslut, reserverade sig hr Ch. Dickson. I andra kammaren talade hrr N. Larsson, Key och statsrådet Abelin för bifall till K. M:ts proposition, enligt hvilken den ifrågavarande indragningen skulle ega rum utan ersättning. Riksdagen ansågs nemligen ha rättighet till en dylik åtgärd, då staden Göteborg borde kunna anse sig godtzgjord genom de truppfördelningar, som numera vore förlagda i staden, och dessutom fanns det icke några billighetsskäl eller ömmande omständigheter, som talade för den ifrågasatta ersättningen. För utskottets förslag uppträdde hrr Sv. Nilsson, C. A. Larsson och Björck, hvilka deremot förfäktade staden Göteborgs juridiska, på kongl. bref grundade rätt till ersättning. Hr Hedland föreslog att man måtte bifalla utskottets förslag, så till vida förändradt, att indragningen skulle ega rum under förutsättning att uppgörelse derom med Göteborg, under antagliga vilkor, kunde träffas. Denna åsigt erhöll, vid anställd votering, 49 röster A — —