Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 april 1869, sida 2

or, blott vi sjelfra athålla o88 frän lylla retsamma utmaningar samt från klls I allianser, vare sig de gälla Urnserna pål Libanon eller ett uppträdande på Jysk lands slätter. hen i rent n läge betryggar 088 4 kt hänseende. Gstersjön och I n. äro väldiga vallgrafvar och våra skärgårdar kraltiga yttre pefäsiningar, som ej lemna alltför många fria passager. I sjelfva landet möta derefter brutna, terränger, med skogar och vattendrag, hvilka Hereda oupplhörliga fördelar såt lötaransmakted, mot Fnfallsmakten. Vieserligen finnas också dela: af Japdet, som icke äro så väl lottade, utan der den öppitå kusten fortsättes med slättland; men lyckligtvis är der befolkningen tätast, så att men der kan möta en fiende med en starkare lefvand f. Ett verkligt försvarsväseli hästs beakta dessa förhållanden. Så fördelar det sig i de afdelningar, som nu förefinnas, nemligen i sjöförsvaret, som förlägger de flytande fåstningstornen till de hotade land stignings erna, i fortiskationen, som med fasta förskansningar, vars sig nedsprängda i klipporna eller på annat såtå skyddade, skyddar passagerna, samt slutligen i landtförsvaret. Alla dessa momen-J: ter höra tillsammans, ehuru det är endast med det sistnämnda vi här sysselsätta oss. Då vi omöjligt kunna på förhand beäkna på hvilken punkt af vårt land en s fiende kan hafva lust att landstiga, bör, efter mitt förmenande, landtförsvaret vara så ordnadt, att vi öfverallt hafva starka ortforsvar. Och det hafva vi, när inom de skiljda områdena at landet finnes en aktiv arme, som stödjer sig på befolkningens me i och med en ordnad landtstorm, Vårt landtförsvar bör alltså, efter mitt förmenande, vara grundadt på principen af, om jag så får säga, decentralisation eller dislokation, i det fullständiga militära afdelningar äro förlagda inom landets olika delar. Man kan säga att vär i provinserna förlagda indelta armå hvilat på samma princip, men dervid gäller den skillnaden, alt detta skett ur synpunkten af armåens underhåll, men ej med hänsyn till försvaret. Sysselsättas inom de särskilta områdena armfåens officerare med att taga en noggrann kännedom om alla terrängförhållandena; riktas öfningarne derhån, att dessa förhållanden ständigt beaktas, så att allt manskapet blir dermed förtroligt, så att man på förhand vet hvar de bästa positionerna skola intagas, öfvergångar och genomgångar skyddas, m. m.:! förefinnas vidare inom mindre distrikter vapendepöter med goda gevär och amunition — då skall, man bör derom vara förvissad, ort-armäen och ortens landstorm göra äfven en mäktig inbrytande fiende,! om han ock oförsvagad passerat hafvet: och skären, ett sådant motstånd, att han icke skall hinna eröfra många tum af den svenska jorden, innan undsättning från det öfriga landet hunnit anlända. Detta försvarssystem berör den stora frågan: om stående härar och folkbeväpning. Det ör nemligen endast den sednare, som kan orånas på det sätt, som här blifvit aniydt. ilår måste dock en reservation inläggas. Då mai talar om folkboväpning, söka militärismens saksörare alltid afskrämms från denna tanke ge-it I nom att såsom dess abdvändiga form framhålla den preussiska arme-organisationen, med dess 2å 3-åriga kasernlif, aft ej tala om den fransyska konskriptionen. Jag reserverar mig bestämdt mot denna tillämpning af folkberäpningens princip, i det jag anser detta inkallande af en stor del utaf ett lands ungdom uti flerårigt! kasernlif, med afbrytande och hämmande af samiljelifvets daning och utveckling, såsom ett onaturligt, ja afskyvärdt system, hvarifrån man icke kan till nog högt pris iköpa sig. Men ett lands försvar krälver lyckligtvis icke sådana offer. Det refinnes i verkligheten icke denna stridighet mellan ett lands högsta intressen, som man velat göra gällande. Det är och blir icke, enligt mitt förmenande, nödvändigt, att ett lands försvar skall köpas på bekostnad af dess välstånd och civilisation, utan fastmer stå de till hvarandra i fullständig harmoni, blott vi hafva vilja : och förstånd att låta densamma framträda. i Detta är icke någon utopisk dröm, utan visar sig lyckligtvis såsom en verklighet minstone i ett land af Europa. Jag a imner det landets namn, om också hos a en och annan läppen dervid krökes tillla ett försmädligt löje, det är den fria repu-; bliken Scluweiz, som visat verlden huru ett -j itet, men tappert folk, ehuru omgifvet på alla sidor af mäktiga grannar, förstår att ordna och väpna sig till sitt försvar, utan att dess välstånd och odling blifvit der-. med uppoffrade. Då man härvid ständigt): erinrar om detta lands bergstrakter, torde man ej böra glömma dess lägländer, hvila schweizaren också både vill och kan örsvara. H En annan invänning mot solkbeväpninsen måste här bemötas, då man nemligen A vår till den motsatta ytterligheten och emför densamma med rentaf oordnade! ch totalt oöfvade solkhopar, citerande de ednares nederlag såsom bevis på folk-Ji seväpningens vanmakt gentemot de stånde härarne. Det är just för att icke utsättas för lenna våda; det är just emedan vi icke ilja, att den fiendtliga ulfven skall fritt frerfalla fårahjorden af en befolkning, tan ordnade leder, utan ledning och utan apen, som vi påyrka en folkbeväpning. xemplet af Bull-runn, som man så ofta beropar, gäller alltså icke oss. Men ej. ns af detta exempel bör man från den sar nilitära sidan alltför mycket berömma d ig. Den panic, som der grep det unga, lv erfarna manskapet å ena sidan, grep äfen öfvade regementen å den andra, hvar-Jj mot mer än ett regemente, som nysslut rädt under vapen, utkämpade striden te ned mannamod. En sådan panic kan i ripa äfven de mest öfrade, stående truper. Å andra sidan lärer erfarenheten, att äf-Jå: en en ganska fåtalig befolkning, till och red utan föregående krigsbildning, kan öra ett kraftigt motstånd mot trunner af