Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 april 1869, sida 2

omnämnda kontrakterna, då detta ej k införli i armåen. ntan likase stormen, endast utgjorde ett moluca. a den allmänna värnepligt, som städse stått och måste stå utom alla kontrakterade förbindelser. — Debatten härom i första kammaren her verit mycket lå ig; ti den slutade sent på aftonen. rna bafva redan meddelat utgången, som blef den, att utskottets förslag om tio års beväringstid antogs med 51 röster mot 46, hvaremot punkten om öfningstidens utsträckning till 50 dagar förklarades stå i det smmanliang med än Om armåers organisation, att den nu icke kunde til pröfning upptagas. Andra kammaren beslöt att, vid föredragningen af den första punkten. diskussionen skulla få röra sig älven, ömkring ämnot i dess helhet, hvilket den också gjorde. Staträdet Abelin inledde öfverlaggningarne med några humana och anspräkslösa ord, lvilka berättigat honom till ett hossammare bemötande än han sedermera, från en och annän talares sida, rönte. Den Jånaa dehatten slntade först kl. 10 på aftonen, då med afslag till utskottets förslag samt med förkastande at tvenne framställda amendementer (af hrr Bergström och I. Lindström) kammaren med 101 röster mot 50 antog reserranternas (brr Sv: Rilssons; Hedlunds, John Uticsons m. fl.) förslag, med thy åtföljande motivering: dagen icke måtte, ,,unståndigheter, bifalla K. örslag till ny värnepligtslag. Det läsaren torde bemärka, en oräsendtlig sh lan orden stör arande och , under närvarande omständigheter men den hufvudsakliga skillnaden låg dock i motiveringen. Då nu andre kammaren antagit hvad utskottet i denna del anfört, hviktet anförande Handelstidningen redan meddelat i dess helhet, och då det är temligen gifvet att samma kammare aldrig skall frångå detta beslut, är dermed domen fälld öfver hvarje armeorganisationsförslag, som icke, i och med utsträskning af värnepligten; förenar antingen verkliga lindringar i rustnings-och roterings-bördan, eller också en fullständig aflösning at indelningsverket, till hvilken sednare åsigt. efter hvad jag sörnummit, många framstående förfäktard uf denna institution numera öfrergått. IIxvarken tid eller krafter medgifva mig att utförligare referera denna långa debatt, som visserligen innehöll åtskilliga pikanta momenter, men som i det hela taget var temligen matt. Det må dock ej förtönkas mig, att jag innesluter ett fullständigt referat af en talares från Götebörgsbänken anförande, ejtersom jag dertill egt tillgång, anhållande att det måtte få fylla kortheten i denna dags riksdagsbref. Såsom man redan erfarit, hafva landtmeannapastiets elektorer till val af ny fullmäktig i riksgäldskontoret varit sig lika. Den svaga majoriteten af 3 röster lände dem icke till varning. Hr Key skulle tala om dem, ,som ingeating lrt och ingenting glömt: men jag tror det varu någ med de första tre orden. Elektorerna hade rådslagit enskildt om flera olika kandidater, men majoriteten förenade sig om hr Medin, hvilket också torde varit en skyldighet, då man sannolikt haft honom att tacka för segern vid elektorsvalet. Det gällde emellertid nu, att få detta majoritetsbeslut till allas, och då en af elektone förklarat att han komme att rösta på hr Berger, lyckades det en annan att drifva honom på porten, så att han, jemte en kamrat, rymde fältet och lemnade plats för suppleanter, som voro mera medgörliga. Det råder alltså, såsom man finner, en god del terrorism inom detta parti, non hvilken dock snart nog torde föra lerhän, att de ledande herrarne blifva aledade. — Resultatet blef att andra kammarens elektorer förenade sig om hr Melin och den första kammarens om hr Berser, dervid den sednare genom lottningen ertog sin förra plats i riksgäldskontorets yrelse. I ban otur vid lottningen — anmärkte pefullt en man af motpartiet till sin landtnannavän. ,Tvertom, svarade denne; , vi tafva haft mycken tur. Och det är sannt. ly då utgången blifvit, sådan som nu inrättat, kan män lättare glömma dessa bilrag till 1869 års riksdagshistoria, hvilka ro för andra kammaren så litet hedrande. En mängd utskottsbetänkanden inströmnar nu dagligen, och det blir snart nog t med plena, blott de större utskotten, ramförallt statsutskottet, hinna komma rmare slutet med sina arbeten. Nu måte det beredas dem någon tid dertill, och erför hafva vi i dag sluppit undan med tt kort bordläggningsplenum kl. 2. ; Yttrande of hr S. A. Hedlund i andra ammarens plenum den 14 April, vid dealten om Försvars-Utskottets betänkande: Det är utan tvifvel en ledsam sak, att tskottet icke kunnat bringa den vigtiga ö esormfräga, som här föreligger, något steg amåt. Oaktadt detta här ännu ej blifvit