Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 april 1869, sida 2

belopp anses godtgjord ösverlåtelse till staden af arrenderätten till landeriet Brandtdala under återstående arrendeåren intill 1855, och dels handlanden J. M. Åkermark, att egendomen Gibraltar, som hade äbyggnader försäkrade för Tjugofemtusen riksdaler och ett taxeradt jordvärde af Trettiotusen riksdaler, finge inköpas för ett belopp af Femtiofemtusen riksdaler riksmynt. Från åtskilliga hasegare i Landalab n har derjemte till beredningen kommit skriftligt audragande, deruti de, under framhållande, bland annat, af den fattigdom och det elände, som bland befolkningen i Landalabergen vore rådande, och hvartill de velat finna orsaken dels i bristande fullgörande å jordegarens sida af åtagna förbi delser och dels i at Örgryte kommun pålagda dryga och ojemnt fördelade skatter, anhållit att beredningen ville tillstyrka, att Landalabergen ju förr desto heldre fingo komma att tillhöra Göteborgs stad. Då, efter anmärkande) af hvad sålunda förekommit, beredningen nu går att i främsta rummet undersöka orsakerna till uppkomsten af ifrågavarande koloni, må villigt medgifvas, att, såsom Örgryte kommunalnämnd anfört, under den förflutna tiden inom stadens område icke varit särdeles god tillgång på byggnadsplatser för arbetsklassen och mindre bemedlade personer, samt att na byggnadstomter med säkerhet icke stått att erhålia inom stadens område mot enahanda vilkor, som egarna af Landala kunnat erbjuda; men ingalunda har, på sätt de gjorda framställningarna föranleda, för stadens egen befolkning varit rådande sådan brist på bostäder, att denna behöft trängas utom stadens gränser, hvilket tydli visat sig vid de inom kommunen ej sällan inträfkade större eldsvådor, då de genom sådana olyckor husvilla blisna, till antal af flera hundraden, utan synnerlig svårighet kunnat inom stadens område finna tak öfver hufvud. Andra orsaker till uppkomsten af denna utväxt på staden måste alltså s, och dessa har beredningen trott sig finna dels i byggnadsplatsernas närbelägenhet till staden, hvilken med afseende såväl å tillfälle till arbetsförtjenst som tillgången på lifsmedel å stadens saluplatser erbjudit enahanda fördelar, som j delar af stadens eget område, dels i det proportionsvis billiga pris, hvartill såväl byggnadsplatserna kunnat erhållas, som ock sjelfva byggnaderna, hvilka varit oberoende af all byggnadskunnat uppföras, hvilka förhällanden i framkallat en spekulation, deri jemväl åtskilliga af stadens invånare deltagit, att för med minsta möjliga kostnader uppförda lägenheter erhålla största möjliga hyresinkomst, dels i lättheten att blitva medlem at stadens församlingar och i en dermed förenad utsigt att härstädes erbålla fattigunderstöd, då efter hvad erfarenheten visat, hos Pastorsexpeditionerna, och synnerligast i Domsyrkoförsamlingeas, personer antecknas såsom tilhörande församlingen, utan all undersökning, om de äro eller någensin varit inom stadens område bosatta, och dels slutligen i den lockelse, som för en till största antalet lös befolkning ovedersägligen måste ligga i tillfället att bosätta sig å en plats, som, förutom ofvan antydda förmåner, erbjuder en af ordningsmakten nästan helt och hållet okontrollerad tillvaro; hvartill äfven torde kunna läggas Stadsfullmäktiges för några år tillbaka fattade menniskovänliga beslut, att barn, tillhörande å denna till staden närbelägna plats boende fattiga familier skulle ega fritt tillträde till stadens folkskolor, der åtskilliga af dem äfven åtnjuta mat och kläder under skolgången Vid fråga om hvilken skuld staden och dess myndigheter må hafva haft till Landalabergens bebyggande, och om en deraf härflytande förbindelse för staden att medverka till undanrödjande af de olägenheter för Örgryte kommun, som dernom uppkommit, så finner beredningen sig ici nna annat, än sasthålla vid den af Stadsful mäktige i deras den 9 Februari 1867 afgifna förklaring uttalade åsigt, att sådant bebyggande skett utan stadens förvållande. och att staden följaktligen icke har någon på lag eller billighet grundad yldighet att vidkännas följderna deraf. Genom det föregående är nemligen visadt, att befolkningen i Landalabergen endast till en ringa del består af personer, som i verkligheten tillhöra Göteborgs kommun, hvaremot det vida öfvervägande antalet utgöres af sådana, som väl vissa tider af året inom staden hafva tillfällig arbetsförtjenst, men hvilka med högst få nudantag hitflyttat från andra orter och antagligen tör närvarande icke äro någonstädes skattskrifna; men äfven med antagande att hela den i Landalabergen bosatta befolkning tillhört Göteborgs kommun och derifrån alllyttat, skulle man at ett dylikt förhållande, med den en hvar i lag nu medgifna fullkomliga frihet i valet af vistelscort, svårligen kunna deducera en förbindelse för staden att med sig införlifva det område, der dessa personer bosatt sig, vare sig att detta vore närmare eller fjärmare beläget. En sådan förbindelse kan ännu mindre härledas från underlåtenhet å stadens sida att motverka Landalabergens bebyggande, i fråga hvarom staden icke egt någon rättighet eller befogenhet att inskrida, helst egare af jordegendom på landet icke lärer kuuna genom något lagligen gällande förbud hindras att å sitt egoområde uppiöra eller låta upptöra hvilka och huru många hus och byggnader han för godt finner. Af hvad nu blifvit anfördt framgår oved ligen, att Göteborgs kommun, hvarken till f något sitt positiva åtgörande eller genom åsidotande af skyldig uppmärksamhet, kan läggas till last uppkomsten af den genom Landalabergens bebyggande bildade koloni, hvaraf äfven följer, att staden från såväl juridisk som moralisk synpunkt måste anses fritagen från skyldigheten att, genom nämnda kolonis läggande under staden undanrödja från densamma härflytande olägenheter för Örgryte socken; och då härtill kommer, att en dylik förening, långt ifrån att tillskynda staden någon fördel, tvärtom skulle för staden medföra betydliga uppoffringar samt icke kunna tillvägabringas utan många omvägar och betydliga rubbningar i bestående förhållanden, anser sig beredningen ega giltiga skäl att afstyrka framställningen, i hvad den afser Landalabergens förening med staden Göteorg. Såsom ett oafvisligt faktum qvarstår emellertid att det nära grannskapet af Landalabergen, i anseende till bristande anordningar derstädes beträffande såväl sundhetsväsendet som allmän ordning, kan i flera hänseenden för staden medföra stora obehag och verkliga vådor, som staden, af skyldig omtanka för egen trefnad, bör vara angelägen att förebygga, men hvilket icke torde kunna ernås på annat sätt eller under andra vilkor, än att staden A — reda den gamle en tillflykt i sitt hus och i skötet af sin familj under de få åter