Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 april 1869, sida 3

(msändt). Till redaktionen af Göteborgs Handelsoch Sjöfarts-tidning! Nyss öppnade jag ett bref med en Småländsk poststämpel och slöt lätt att brefvet var skrifvet af en qvinnas hand. Det åtföljdes af ett poem, med bön, att jag ville, om dessa verser i någon mån ansågos kunna fylla sitt ändamål, inlemna dem till en redaktör, som har ett hjerta för nödens burn. Ehuru detta drag sy nes möta hos våra tidnings-redal tioner i allmänhet, vänder jag mig dock med största: skäl till den redaktion, som hittills meddelat allmänheten mina redovisuingar rörande nödhjelpen till Småland. Denk, heter det vidare i nämnde bref, ,,som sett nöden på nära håll, den som dagligen hör dessa hjertslitande skildringar af eländet, den skall ej sörundra sig, att den djerfva tanken, att ställa ett upprop till Sverges qvinnor att försöka hvad kärlekens makt kan uträtta, upprunnit i en stackars flickas hjerta. Tänkta vid spinnrocken kunna de ej vara annat än ,tarfliga och hafva! ingen annan förtjenst än välmeningens; men huru lycklig skulle jag vara, om de kunde beveka någon af mitt kön. att uppofr a något för de Jumyrande SmålarnmsingarneDetta utdrag och dessa vackra, hjertv arma verser må meddelas som ett ödmjukt förord för de 4 barnhemmen, ett i Göteborg, två i Jönköpings län (hr pastor Rosbergs och hr pastor Ahlbergs) och ett i Kronobergs län (fru öfverstinnan Weidenhjelms i Vexiö), balfva inkomsten bestämd för det förra och halfva delad mellan de 3 sistnämnda, då hr direktör Czapek den 14 April uppför sin konsert i Göteborgs domkyrka. De många, efter nödbjelpskomiteens stora redovisning, i denna tidning godhetsfullt intagna erkännanden af de till pastors-expeditionen vid Gustavi församling under tiden insända gäfvor till de nödlidande i Småland, visa, att intresset för de hungrande uti vårt Söderlund i denna stad och landsort bära samma barmhertighetsdrag, som gäfvorna under året till vårt Norrland. Sålänge dyl gåfvor hvar vecka inflyta, får Jag uppskjuta att meddela de qvittenser, som till mig ingått, och att uttala min sluttacksägelse. Göteborg den 7 April 1869. P. Wieselgren. Till Sverges qvianor. Til! dig, hvem heldst du är, du Svensk qvinna, Till dig jag ställa vill min varma bön. Blef ej din lott att vara tröstarinna Och är den icke mer än mångens skön? Du kallas svag, dock större makt på jorden Ej finns än den Gud lade i ditt bröst. Och är din kärlek ej en ,saga vorden, Hå skall ej fåföngt höjas nödens röst.