Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 april 1869, sida 3

i veta tillegna sig de förbättringar och den erfarenhet, hvaraf utländningen före honom redan är i besittning. Spanioren är visserligen ingen ovanligt framstående vän af utländningen, som bebor hans land, såvida denne ej är ,muy Espanol, hoc est: mycket katolik. Men då hans intresse så fordrar anlitar han ej ogerna den i de utbildade industriernas hemländer vunna erfarenhet, som t. ex. de utländska konsulerna kunna ställa till hans förfogande. En utländsk konsul har också ett ganska betydligt inflytande hos honom, förutsedt att denne eger förmåga att bland den närande klassen praktiskt göra gäliande sin erfarenhet och sitt vetande. Den spanska handeln och industrien måste sålunda i väsendtlig mån komma att at exemplet hemta det lif och den verksamhet, som utländska bosättningar komma att med sig införa i landet, och Spanien behöfver större befolkning; detta land kan anses blott till hälften befolkadt, till hälften kultiveradt. Spaniens jordbruk, dess handel, måste i en snar framtid häraf erfara en kännbar och fördelaktig inverkan; och med välståndet komma de små behofven att blifva större, de enkla vanorna att antaga betydligare former. Hvad särskildt Spaniens trafik med Norden angår, hvilken trafik redan visar sig af största betydenhet hvad Norge beträffar — brödrarikets ansenliga expost till Spanska hamnar af fiskeriprodukter; — som exempel: cirka 20 millioner kilogrammes endast af norsk klippfisk, (importen i Spanien af denna vara år 1865, utgörande nära hälften af Norges hela export af stockfisk detta år), således brödrarikets bästa kund — dess årliga behot af spanskt salt; — så måste de förenade rikenas handel och skeppsfart i en snar framtid komma att erfara ett välgörande inflytande af den nya sakernas ordning, som inträdt i detta land. Den spanska marknaden skall fordra större import af svenska grufoch skogsprodukter, ymnigare tillförsel af Norges gouterade stockfisk, redan så högt prisad och eftersökt inom alla samhällsklasser i Spanien, från den rikes kryddade bord ned till den fattige dagarbetarens torftiga tjäll. Om Norge företog sig att sjelf röka en del af sin sill, i stället för att låta engelsmannen draga försorg om att presentera den norska varan under denna preparering, skulle såväl i Spanien som i Frankrike stora qvantiteter af sådan sill finna en begärlig afsättning hos allmänheten. Konsumerandet af rökt sill har, sedan en tidrymd af fem år, antagit en betydande utsträckning, synnerligast hvad Frankrike angår. Men denna lätt konserverbara vara är ytterst lämplig äfven för den spanska marknaden, för hvilken den långtifrån är främmande. Den norska sillen, rökt, om ock oj jemförlig med den skotska och holländska, är dock, 1 annseende till dess billigare pris, fa fullt god och säljbar, mera åtkomlig för de mindre bemedlade klasserna, och följaktligen omfattande en vida större konsumtion än de nyss nämnda produkterna. Men äro produkterna af Sverges skogsindustri och Norges fiskvaror de enda handelsartiklar, som, efter borttagandet af närvarande spanska restriktiva tullsörsattningar, kunna blifva föremål för nordens handel på detta land? Kunna ej Sverges manufakturvaror: Eskilstuna smide; de möbeltillverkande provinsernas husgerådsartiklar; de svenska och de norska, på verldsexposi nerna så högt värderade landtbruksredskapen; våra i främsta rummet för jernets utomordentliga framstående egenskaper noterade ångmachiner och jernplåtar; vår ångbåtsmateriel; våra möbler och husgeråd af jern bli föremål för handel med Spanien under utsigter af en ny tull-lag, som tyder på fri införsel med undanröjda invecklade formaliteter och underlättade föreskrifter i hvad handel och öfart rörer? Med den kända aktivitet, som våra i utlandet anställde konsuler iakttaga, skall, hädanefter liksom hitintills, säkerligen ingenting af dem försummas, att i officiela rapporter föra styrelsens uppmärksamhet på för vår handel vigtiga uppgifter. Men, jag ber att få hemställa, om icke, dessut ett mera direkt samband mellan dessa embets och hemlandets affärsverld kunde tillvägabringas i handelns och industriens intresse. Handelskamrarne i Frankrike få, från de franka konsulerne, esomoftast mottaga profver på råprodukter och älven sabricerade varor, som kunna bli föremål för transaktion mellan Frankrike och det land, der de hafva sin post. Den franska publiken, den det rörer, inbjudes af vederbörande att af sådane sändningar taga kännedom. Jag är säker, att Sverges och N s konsuler i utlandet, hvar och en i sin stad, med nit och verksamhet g till allmänheten der de SJ s a den nordiska industriens produkter än mer ända, om på konsulatet en samling profver att revisa vore atij tillgå, jemte upplysningar rörande varornas pris och de kostnader, som vidlåda deras export. De aflönte konsulaterne, ätminstone, torde icke förvägra ett kostnadsfritt: emottagande af dylika profver, som kunna bli föremål för en permanent exposition på konsulatet. Konsulatets befattning skulle inskränka sig blott ch bart till att kostnadsfritt vägleda den utlända handlanden, som hade för afsigt att intressera g för de svensk-norska industriprodukterna.