Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 april 1869, sida 3

l en skrifvelse till mig, säger mr Greenwood i ett af de sista numren af ,,Star, ,.beträffande förlusten af menniskolif på sjön, har hr Dixon, en välkänd tillverkare af lifräddningsbälten och bojar, bosatt i Sunderland, meddelat mig, att han hade svåra misstankar om beskaffenheten af vissa i London tillverkade lifbojar, som försäljas i den judiska boden för sjömanskläder. Han sjelf hade påträffat dylika bojar sammansatta af det lägsta material, och han sänder mig några bitar af vanlig säf, såsom prof på innanmätet i en af honom dissekerad lifräddningsboj, Han påstår, att detta bedrägeri fått en sådan utsträckning, att numera en ganska stor del af sjömän icke vill hafva något att skaffa med s. k. lifbojar. förklarande dervid att de heldre vilja med ens gå till botten och se sitt öde afgjordt än att under någon timma hänga i dödens käftar med visshet om att till slut drunkna, ögonskenligen sjunka under tyngden af det förrädiska, efter hand genomdränkta räddningsmedlet. Läsen detta med lugn, ty här är icke plats för något blomsterspråk! Tron I icke, att de enkla orden äro goda nog? Dessa män, som sprattla på vattenytan, tänka måhända på den husliga härden och på de små derhemma, under det de känna, huru handelsvaran från boden i London mer och mer gifver vika under deras kallnande händer. — Låtom oss gå vidare. Mr Greenwood mottog naturligtvis icke denna historia utan att taga närmare reda på saken. Han är icke någon pratmakare, som fortplantar ett löst rykte utan ompröfning. Han är deremot en allvarlig, praktisk man. Ilan gick till Shadwell och fann en bältoch bojmakare. Mannen var oförbehållsam nog, för att tills å följande: Han anförde att bojarne, som alla voro märkta med stämpeln ,, Warranted corkwood ), innehålla föga eller intet af detta träslag; icke uti en på dussinet fanns något sådant. Man kan ju icke åstadkomma dem för ett sådant pris, sade min rapportör; judarne, för hvilka vi arbeta, vilja icke gifra mer än tre shillings och sex pence eller fyra shillings stycket; huru mycket kork kan ni då fordra, att man skall lägga i dem för ott sådant pris, det ville jag väl veta? — Mannen för sin del ansåg det vara likgiltigt hvad omhöljet inneslöt, blott det vore väl sydt och måladt. Jag frågade honom vidare, hvarest dessa rara saker ar hans tillverkning kunde köpas, hvartill han helt klart genmålde: öfverallt. Och detta tyckes vara fullkomligt sannt. Ilan sade mr Greenwood, att bojarne voro stoppade med — säf och hyfvelspånor; men detta synes bäst af mr Greenwoods egen, så lydande redogörelse: Grannskapet af Shadwell, Ratcliff och Poplar besöktes af mig, och på hvarje ställe efterfrågade och köpte jag i ett sjömans-klädstånd en ,god lifbåj.En at dessa hade inbränd stämpel: , Waranted corkzbood., en annan ,, All cor och den tredje endast ,, Warranted. De voro sorterade efter pris från 6 sh. till 7 sh. 6 d. — Alla hemfördes och blefvo undersökta samt lemnade följande resultat: N:r 1 (Warranted corkwood): Då det gula öfverdraget aftogs, befanns grundämnet bestå af halm, med en tunn betäckning af korkspån, ditsatt för den händelse någon försigtig matros vore hugad att riskera en liten inskärning, för att förvissa sig om dess beskaffenhet förr än han betalade varan; N:r 2 (Warrented) var stoppad med säf; N:r 3 (AU cork) bestod af korkskifvor och säf, omkring 20 proc. af de förra och 809 proc. af den Benare. For att pröfva dessa tre afslöjade bedragares förmåga att hålla sig uppe, lades de i vatten, och fogades vid hvarje boj en 10-skålpundsvigt. Resultatet var följande: Warranted corkwood sjönk inom den första timmen; Warranted stod profvet för nära två timmar. och sjönk derefter; All cork höll sig uppe i fyra timmar och försvann derpå för våra ögon. Referenten slutar sin artikel med följande ord: Vi tänkte, att ingen ny form af bofstreck mera skulle öfverraska oss; men denna uppenbarelse har lock framkallat mera förvåning än någon annan! affiuerad grymhet, hvarom vi läst på många är Dock hvarför förvånas? Affär är affär (buthiness s buthiness), såsom egaren af den judiska kl lesboden älskar att uttrycka sig; och affär är afi i ess) såsom hans kristne medlet icke vara roligt att på en stormig dag få kasta en hop försäljare af dessa fördömda pjeser ut hafvet och vräka åt dem ett valdt assortiment e deras egna bojar och bälten att rädda sig med?, )ss kunde knappast skänkas ett större nöje, såvida vi icke hade tillfälle att en vackar dag, så ler vid middagstiden, få öfversända dem ditbort ill de ogästvänliga maoris på Nya Zeeland. — Må vi emellertid tillropa alla våra samtida att göra t bästa för spridandet af kännedomen om detta! let mest djefvulska drag af bedrägeri i handel ;ch vandel för att, i hvad på oss ankommer, söka ädda så många som möjligt af de arma, utsedda siren — från att gå till djupet! (Aftonbladet.)