detta ej är fallet synes både af yttrandena i den ungerska regeringens tidning, ,Pesti Naplo, och af berättelserna från den ungerska hufrudstaden. I ett brej från Pesth af den 1 dennes heter det: Man kan icke beskylla den ungerska regeringen för villrådighet. Redan i förrgår hade flera framstående medlemmar af Deakpartiet bållit ett möte för att diskutera frågan om en genomgående reform at vallagen. ,Pesther Lloyd anmärker härvid: ,De erfarenheter, som man gjort vid de sednaste valen, ha utvisat, huru många brister den provisoriska vallagen af 1848 har, och i hvilken riktning en vallag, som skall motsvara landets verkliga behof, bör aslattas. FRANKRIKE. En interpellation i lagstiftande församlingen angående allmänna möten gaf den 2 dennes anledning till en ytterst stormig debatt, under hvilken kom på tal, att äfven privata sällskaper bevakas af polisen. Ett långt tal af Thiers väckte mest uppmärksamhet. Sedan han strängt framhållit, huru man i Frankrike för närvarande vore i saknad af den personliga friheten, yttrade han: , Hvad valfriheten angår, så förefinnes den alldeles icke. Den allmänna rösträtten, såsom den nu användes, går i ledband. Då man icke hoppas att efter godtfinnande kunna leda städerna, så kedjar man dem tillsammans med landtbefolkningen, hvilken sistnämnda — med alla sina förtjenster för öfrigt — icke är så upplyst som städernas befolkningar. Genom valdistriktens indelning har man beredt majoritet åt landtbefolkningen. Alla större städer har man delat i särskildta valdistrikter och förenat hvartdera af dem med ställen, ofta belägna aderton timmars väg derifrån. Man dominerar derigenom städernas befolkningar, hvilka icke vilja finna sig vid detta förmynderskap. Sättet för omröstningen vid valen erbjuder ingen säkerhet. Dervid bar man genom centralisationen hela tjenstemannafalangen till sitt förfogande, under det man icke tillåter oppositionen att ingre än några veckor tala till sina valmän, och man har till och med förbjudit folkmöten under de sednaste dagarne före valen, så att oppositionens kandidater äro prisgifna åt alla öfverrumplingar och allt förtal, utan att kunna försvara sig. Thiers kom härefter till den parlamentariska friheten, med hvilken — som bekant är — det är illa bestäldt. Lagstiftande törsamlingen väljer nemligen hvarken president eller vice presidenter; dess amendementsrätt är ytterst inskränkt; interpellationer få endast framställas, om byråerna medgifva det, då deremot öfverallt annorstädes hvarje deputerad kan interpellera ministrarne, hvilka sistnämnde då äro skyldiga att svara; ingen adress finnes, så att kronan, ehuru den ensam vill vara ansvarig, icke ens står i förbindelse med lagstiftande församlingen. Nyligen har utkommit ett arbete af Vermorel, i hvilket 1848 års män skarpt angripas. Bland de dokumenter, som denna bok innehåller, befinna sig många af stort intresse, och bland dem ett bref, som prins Louis Napoleon, den nuvarande kejsaren, tillskref Degeorge, hufvudredaktör för ,,Courrier du Pas-de-Calais, dagen efter prinsens flykt från Ham. Denna i många fall intressanta skrifvelse lyder sålunda: Min käre hr Degeorge! Önskan att än