Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 april 1869, sida 1

UTRIKES, ÖSTERRIKE. Den stora vaistriden i Ungern är nu — på några efterval när — till ända, och resultatet föreligger i bestämda sitferuppgifter. Regeringspartiet — eller som det rättligen kallas: Deakpartiet — har vunnit 238 platser i deputeradekammaren, oppositionen (venstra centern och yttersta venstern) 171. Detta resultat, som för oppositionen visar en tillvext af 50 röster, har framkallat mycken öfverraskning både i Wien och Pesth. Trots detta, är det intet skäl att förmoda, att den starkare påtryckning, som venstern nu förmår utötva på regeringen, skall sätta den nuvarande författningen och den år 1867 antagna utjemningen med Österrike i fara. Det är närmast fruktan för en sådan verkan på Österrikes politiska förhållanden, hvarigenom valen i Ungern ådragit sig Europas uppmärksamhet i långt högre grad, än eljest skulle varit fallet. Österrike har genom rikskansleren Beusts kloka och försonliga politik på en relativt kort tid rest sig från sitt djupa fall år 1866; men ordnandet af statens inre angelägenheter hvilar helt och hållet på utjemningen med Ungern: En deputeradkammare i Pesth med en majoritet af Kossuths anhängare skulle ovilkorligen draga ett streck öfver denna utjemning, spränga hvarje band, som ännu sammanknyter monarkiens begge haltdelar, lemna det tyska Österrike åt sitt öde och måhända sluta med att proklamera en ungersk republik med Kossut!li som president. En sådan vändning skulle visserligen blifva helsad med lifligt bifall af det nordtyska nationalpartiet, hvars organer redan förut fästat stora förhoppningar på oppositionens seger i Ungern; men den skulle i hela det öfriga Europa blifva betraktad som mycket beklaglig, enär den skulle kullkasta alla de nuvarande maktförhållandena och vara ett afgörande steg mot Österrikes fullständiga upplösning. Det måste medgifvas, att den ungerska yttersta venstern hyser dylika planer, men detta parti räknar på riksdagen lyckligtvis endast 40 å 50 röster. Den moderata oppositionen, eller den venstra centern, med Ghiczy och Tisza som anförare, erkänner under alla omständigheter den skedda utjemningen med Österrike som det lyckligaste ordnande, som under nuvarande förhållanden kunde uppnås, och är redan af det skäl stämd för dess upprätthållande, emedan de ungerska finanserna finna sig väl utaf att endast med 30 procent bidraga till de gemensamma behofven. Då således talarne af den yttersta venstern under valstriden på samma gång fordrade en fullständig skiljsmessa från Österrike och skattenedsättning, så ligger deruti en löjlig motsägelse, enär ett helt och hållet sjelfständigt ungerskt rike skulle kräfva en långt större statsbudget. Hvad än vidare förminskar den politiska betydelsen af vensterns tillvext genom de sednaste valen är den omständigheten, att oppositionen i många fall varit riktad mot de personer, som utgöra Andrassys kabinett, och denna ministers förvaltning, men icke mot sjelfva författningen, eller mot utjemningen med Österrike. Man beskyller nemligen kabinettet Andrassy för en nepotism af samma slag, som den, hvilken i Förenta Staterna gör sig gällande vid ett presidentombyte. Andrassy lärer hafva besatt alla embeten med sina anhängare och uteslutit en hvar, som är af motsatta politiska tänkesätt. Detta har naturligtvis förbittrat venstern, som begagnat alla upptänkliga medel för att sjelf komma till Statsrodret. Man skulle för öfrigt bedöma förhållandena oriktigt, om man trodde, att Deaks och Andrassys parti nu ämnade sluta en förlikning med venstern och söka