Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 april 1869, sida 1

22 — 2—. intaga följande utdrag af en artikelserie un rubrik , Några ord om vigten af regementsmöte och 8. k. fredsöfningar i allmänhet, som förekon mer i Postoch Inrikes Tidningar, från och nic den 19 sistlidne Mars, samt inneliäller falttisk upplysningar huru öfningstiden vid sednast hålln rl leller 1867 års regementsmöten blifvit använd. ss) ÅAf de från regementen och kårer inkomna må tesrapporter för år 1867 (under år 1868 voro, så som bekant, dessa möten inställda) inhemtas, a sden jemiörelsevis längsta tiden blifvit använd ti sådana öfningar, som omfatta målskjutning me afståndsbedömande, bataljonsoch brigadmanövre id samt fältoch bevakningstjenst; men att deremc tt)en ganska kort tid egnats åt öfning i handgrep aoch alls ingen åt parallexercis a er Åf de rapporter, i hvilka timmarnas antal fö t-hvarje särskildt fall blifvit angifvet, synes, att fö ss förstnämnda trenne slags öfningar har användt 4.82 procent af tiden, eller i medeltal för hvar sdera 21.5. procent; men för gevärsexercis och för beredande marschöfningar tillsammans deremo endast 4.9. procent. Återstoden af öfningetider 512 procent, har egnats åt kompanimanöver n. spridd ordning, gymnastik och bajonettfäaktnin. s samt teoretisk undervisning m. m.; men för parad -sexercis åter, såsom nämndt är, ej en enda timme e IIvarje regemente eller kår, som hade möte i si! rhemort, verkställde fältmanöver på 2 till 3 mil: a afstånd från respektiva mötesplatser, derunder de sintogo 1 till 2 bivuaker; och de trupper, som detta lår voro kommenderade till Ladugårdsgärdet, kunna sägas hafva haft sin hela öfning uti fältmanöver.. Jemte det jag vitsordar riktigheten af sessa upplysningar, anser jag mig tillika böra meddela, att om också under nu pågående utarbetning af ett nytt exercisreglemente dermed sysselsatte officerare funnit nödigt att få en eller annan ifrågasatt förändring praktiskt försökt och isådanthänseende fått sig medgifvet att anlita någon afdelning af här garnisonerad trupp, dessa försök likväl icke utmärka någon af Vrigsstyrelsen gillad mening om lämpligheten af de ifrågasatta förändringarne. Jag hyser likväl det förtroende till de svenska och norska officerare, som fått sig detta uppdrag anförtrodt, att de icke komma att föreslå några förändringar, som icke hafva en praktisk tidsenlig riktning; och jag är derjemte förvissad, att några andra förändringar icke skola blifva antagna, än de, hvilka efter omsorgsfull pröfning finnas för främjande af armåns allvarliga uppgifter af verkligt bebof påkallade. G. R. Abelin. I Då hr Abelin vitsordat riktigheten af mötesrapporterna, har han utan tvifvel shandlat på god tro. Det finnes ej heller någon anledning betvifla, det icke dessa srapporter öfverensstänma med utgifna sordres. Men en annan sak är om och i hrad mån dessa ordres blifvit efterföljda. TJ Åtminstone finnas officerare, som med visshet påstå, att handgreppen spelat vid öfningarne en långt större roll, än som synes af de uppgifna siffrorna. Märkligt är dock hr krigsministerns yttrande med anledning af de i vår utdelade orderna till nya slags vänningar, m. m., hvilka skola inöfvas af härvarande gardesregementen. IIans med mycken omsorg valda ordalag synas nemligen innebära, att dessa order gått honom förbi, varande de nya föreskrifterna endast experimenter, hvilka de officerare, som äro sysselsatte med utarbetning af nytt exercisreglemente, , fått sig medgifvet (af hvem?) att anställa ,,med någon afdelning af här garnisonerad trupp, utan att dessa försök , utmärka någon af krigsstyrelsen gillad mening om lämpligheten af de ifrågasatta förändringarne. — IIärpå följer en admonition till de herrar, som fått anställa dessa försök, att de, icke skola föreslå några förändringar, som icke hafva en praktisk tidsenlig riktning. Det antagande genomlyser dessa rader, att de omtalade nya föreskrifterna, hvartill man lärer ha hemtat anledning från Danmark, nu blifvit reducerade till blott Äförsök, sedan de utgått från ett håll, der man ansett sig kunna företaga något sådant, utan att krigsministern blifvit derom hörd. Af gårdagens aftontidningar har man erfarit, att det s. k. Militärutskottet nu afslutat sina arbeten, hvaraf frukten blifvit ett vidlyftigt betänkande, hvari Kongl. Maj:ts propositioner rörande såväl ,,lindringar i rustoch rothållens besvär, som uppsättning af vakanta nummer m. m., äfvensom Kongl. Maj:ts förslag till ny beväringslag blifvit afstyrka, med tillägg, för en del af dessa förslag, af orden: ,,tör närvarande. I de sednare orden har man velat inlägga den betydelse, att afstyrkandet innebär blott ett uppskof, hvarigenom regeringen skulle anses oförhindrad att framlägga samma förslag till en kommande riksdag, då den närvarande krigsministern alltså skulle vara oförhindrad att qvarblifva på sin plats, efter det han eljest lärer förklarat att han komme att stå eller falla med sin organisationsplan. Om ledamöterna i utskottet varit någorlunda eniga i dessa beslut, så hafva de deremot varit å mycket mer skiljaktiga beträffande motiverna derför. Under det man från första kammarens ledamöters sida motiverat afstyrkandet af bifall till de s. k. lindringarne ur den synpunkten, att de skulle rubba indelningsverket och det goda denna institution eger, så har afstyrkandet af andra kammarens ledamöter motiverats dermed, att de föreslagna s. k. ,lindringarne icke utgöra några lindringar ens i och för sig, än mindre med hänsyn till den ökade beväringsskyldighet, för hvilken de blifvit af Kongl. Maj:t gjorda till förutsättning och vilkor. Vidare hafva dessa utskottsledamöter framhållit den juridiska sida af saken, som nu framträdt, såväl genom kom:es för utredning af roteringsoch rustnings-besväret utlåtande, som i krigsministerns anförande, nemligen den legala betydelsen af de gamla s. k-knektekontrakterna, d. ä. de kontrakter, som vid indelningsverkets fullständiga organisation uppgjordes mellan Kongl. Maj:t och kronan å ena samt landskapernas menigheter