Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 april 1869, sida 2

; 321; Jetenskaps-akademiens högtidsdag den 31 Mars. Prof. Anderssons föredrag rörande framstegen i botaniken var af följande lydels När Linnes vän, archiater Bäck, i det åminnelsotal, som han för 90 är sedan inför vetenskapsakademien böll öfver den store hädangångne, yttrade, att ,,ehuru antalet af kända växtarter icke uppgår till 11,000 såsom Tournefort och Plumier uppskattat det, lärer det dock gå tilllångt mera än 12.000 öfver hela jordklotet, så var detta en an g. som nu blifvit en mer än väl bestyrkt sanning Ty om ock upptäckterna af nya länder ej numera så storartadt fortgå som för decennier sedan, så genomforskas dock såväl de gamla som de nya delarne af jorden med fortsatt ifver och alltjemt kade resultater, och af hvilken omfattning dessa äro och huru vi nu känna inemot 100,000 växtarter, se vi af de stora systematiska arbeten, nemligen De Candolles snart afslutade Prodromus och Hookers och Benthams Genera plantarum, Isom framställa den botaniska vetenskapens utveckling i denna riktning. Huru denna betydliga mängd af växtformer är fördelad öfver jordens yta lära oss de särskilda lokalflororna, som i vår tid med större fullständighet bearbetas än förr. Så hafva vi sednast erhållit sådana arbeten afslutade öfver Ve indien, Nya Zeland, Van Diemens land, Fidschiöarne, sydvestra Kina, Japan, Amurlaudet, Sachalir ap Verdöarne m. fl. och samtidigt fortgår ntgifvandet af Martii stora flora ölver Brasilien, Hookers och Thomsons öfver Ostindien, Sonders och Harweys öfver Sydafrika samt Benthams ötver Australien, och nyligen hafva tvenne andra floristiska arbeten utkommit, som i hög grad fullständiga vår kännedom om främmande länder. Den ena af dessa är Boissiers Flora orientalis. Medan vegetationen i mycket sednare upptäckta och aflägsuare trakter varit oss temligen länge känd. egde vi ingen kunskap om densamma uti de länder, dit menskligheten fö ger skådeplatsen för sin tidigaste historia. I mera än 20 år har emellertid Boissier dels genom egna vidsträckta sor, dels genom andras insamlingar hopat de rikaste måterialier härtill, och så har han kuunat hu framlägga en Flera orientalis, som omfattar hela Alexander den stores rike, från Grekland till Indus, från Donau till vändkretsen. I stort taget kan detta ofantliga område delas i fyra regioner, nemligen: den medeleuropeiska florans, ÅIedelhhafsflorans, den österländska vegetationens och Dalelpalmens område, bestämda efter huruvida der innes regn under olika årstider eller blott om hösten eller mycket sällan, samt efter skogarnes beåndsdelar eller totala frånvaro. Mest karaktetiskt är dock, att i ingen af dessa regioner företinnes något så sammanhängande växttäcke som den europeiska floran; det hela är splittradt likasom i oaser, öfver hvilka alla dock vissa hufmudformer utbredra sig ända från Afrikas vestcust bort emot Indus, så att uppfattningen af det ypiska hos dessa nu olika former här utgör ett tort problem för forskningen. Det andra arbetet är början af Olivers Flora fyer det tropiska Afrika. När för fyra sekler edan europeerna började sina upptäcktsresor till jös, var sydafrika ett af de främmande länder de örst påträffade, och växter härifrån infördes viserligen tidigt till oss. Dess flora framställdes rean för ett halft sekel sedan af svenskarne Thunerg och Sparrman, likasom Afzelius undersökte ruineakusten, och i sednare tider hafva vi erhält ännu fullständigare bearbetningar af dessa omidens vegetation (i Sonders och Harweys Flora apen samt Hookers Niger Flora m. fi.) Men; bekant var oss det inre af denna ofantliga kontient, som sträcker sig mellan de påda verldshafen, detta undrens land med de så lågt stående enniskorna, de menniskolika aporna och de kolosda djuroch växtformerna, der under de sedare decennierna jemte vår Wahlberg och Ander