Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 april 1869, sida 3

med afseende å uranet och uranylen i sin tid gaf upphof till. Under de 20 år, som förflutit sedan Berzelii död, har isynnerhet den organiska kemien utvecklat sig på ett sätt, exempellöst i vetenskaperzas historia. Otaliga nya föreningar hafva under denna tid blifvit framställda och sedan delvis blifvit för industrien och läkare-vetenskapen oumbärliga. En mängd nya teorier hafva blifvit uppkastade och för kortare eller längre tid antagna, oftast utan behörig inpassning i ett hela vetenskapens! område omfattande system. Denna brist har nyligen blifvit fylld genom ett utomordentligt vigtigt, af akademien prisbelönt arbete, författadt af akademiens ledamot, kemie-professorn i Lund Blomstrand och tryckt på tyska i Heidelberg, under titel ,Die chemie der Jeztzeit. Utgående från Berzelii elektro-kemiska atomteori, men med behörigt afseende på sednare framsteg inom vetenskapen, framlägger Blomstrand här ett med sträng följdriktighet genomfördt kemiskt system, i hvilket han bland annat visar, att ingalunda någon så skarp olikhet eger rum emellan Berzelii elektro-kemiska radikalteori och den s. k. typteorien, som många af den nyare skolans anhängare velat göra sannolikt, utan att tvertom båda dessa läror utgöra endast olika uttryckssätt för samma grundtanke. Arbetet blir till följd häraf för oss af serskild betydelse g enom det lyckliga och kraftfulla sätt, på hvilket författaren i detsamma häfdar den af åtskilliga nyare tyska och franska kemister ofta nog afsigtligt förbisedda och dock så genomgripande roll, Berzelius spelat vid fastställande af äfven den organiska kemiens grundlagar.