Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 april 1869, sida 3

bjudit mig. Vid hvarje tid skulle Edert anbud olyckligtvis för honom ser man i honom plott en kejserlig ministerkandidat, ochi ten den önskade verkan, än mindre på: — . OGP d bi lyckliga och kraftfulla sätt, på hvilket författaren i detsamma häfdar den af åtskilliga nyare tyska ti och franska kemister ofta nog afsigtligt förbisedda l aj och dock så genomgripande roll, Berzelius spelat vid fastställande af äfven den organiska kemiens grundlagar. — k TYSKLAND. d Som bevis på, att innevånarne i Han-. nover ännu icke kunnat försona sig med sakernas nya ordning, anföres, att många blifvit eniga om att välja den bekante orientalisten, professor Ewald i Göttingen, a hvilken för kort tid sedan varit stämd för rätta på grund af sina häftiga yttranden mot den preussiska politiken, till hufvudstadens representant i den preussiska deputeradekammaren eller i nordtyska parlamentet. Äfven genom andra demonstrationer söker man i Hannover lägga sitt sinnelag i dagen. En hannoveransk handtverkare, vid namn Ackemann, var af de preussiska domstolarne förklarad skyldig att hafra värfvat soldater till den s. k.l welfiska legionen (i Frankrike); han flydde ur landet, upptogs på det vänligaste iså Hietzing, men dog för några veckor sedan i tyfus. Exkonung Georg lät derefter föra liket till Hannover, der det begrofs under ett deltagande från befolkningens sida, som om det hade gällt att visa en stor nationell martyr den sista äran. Soldater från Langensalza med sina medaljer på bröstet buro liket till grafven; musikanter vid de förra hannoveranska regementena utförde sorgmusik; den dyrbara kistan var betäckt med hannoveranska färger och en ofantlig mängd blomster och kransar. Någon större procession har aldrig varit sedd i Hannorer. ÖSTERRIKE. ,Augsb. allg. 2eit. innehåller en artiel, som på ett slående sätt bevisar, att följderna af ett krig åstadkommer långt betydligare offer af menniskolif än mansspillan i blodiga slag. Nämnde tidning lemnar utdrag af ,statistiska meddelanden, utgifna af k. k. statistiska centralkommissionen, innehållande en mängd upplysningar om antalet af de offer, som epidemierna år 1866 fordrade i Österrikes tyska och slaviska provinser, och kommer till det resultat, att de sjukdomar, som följa i armCernas fotspår, anställa större förödelser än sjeltva striderna. Under det ir 1865 endast 422 personer dogo af kolera och 10,283 af kolera och andra epidemier tillsammans, kräfde krigsåret 1866 det förskräckliga antalet af 196,711l offer, hvaraf 165,292 af koleran. Af del! speciella upplysningarne framgår äfven, I att just de provinser, der trupper voro sammanhopade — Nedra Österrike, Böhmen, Mähren, Galizien och Bukowina —J! blefvo hårdast drabbade af sjukdomarne, specielt af koleran. De epidemiska sjuk-. domarne uppträdde icke farligast der, t f l 1 1 1 — — —— — F———0 — — — OC: crm — —— hvarest de stridande armerna omedelbart stötte på hvarandra, utan i de trakter, genom hvilka trupperna marcherade fram! och tillbaka, och der härmassorna dröjde längst. Ensamt i Ungern dogo under krigsåret 69,628 personer af kolera, ii! den österrikisk-ungerska monarkien således 235,000. En sjerdedels million menniskor föllo i Österrike som offer för de kriget åtföljande sjukdomarne, och detta under ett år, då näringsförhållandena — till följe. af den goda skörden — i det hela voro gynnsamma. Antalet sjuka var minst dubl belt så stort som summan af de döda. FRANKRIKE. Som man af ett telegram sett, har inrikesministern i lagstiftande församlingen förklarat, att regeringen vid de förestäende valen icke tänker uppgifva systemet af de officiella kandidaturerna; men skall deremot ej motsätta sig vissa kandidaturer, som förut varit bestridda. Någon fullständig neutralitet vid valen vill regeringen ingalunda gå in på. Emil Ollivier tog ordet efter inrikesministern och motsatte sig i ett lysande tal de officiella kandidaturerna. Det syntes, som om Ollivier ville begagna tillfället för återförvärfvande af den popularitet, som han en gång egde. Men hans ord gjorde såleces icke på majoriteminoriteten. , Siecle underkastar det bref, som Ollivier riktat till valmännen i departementet Hörault, en skarp kritik. Detta bref lyder ss lunda: I , Mina herrar! jag antager den kandidatur, IL erhafva rört mig; men i detta ögonblick antager jag! detsamma med än större rörelse, och jag sattar med tacksamhet den hand, som I nu räcken mig i demokratieps namn, då andra, i samma demokratis namn, annorstädes äro sysselsatta att bereda mig konkurrenter. I, mina herrar, bevisen för mig, att folkets röst icke bör förvexlas med de manifestationer af enskilda ärelystna, hvilka gå ut på jagt efter kandidaturer, eller dårar, som eftersträfva katastrofer. I viljen icke tillåta folket i Paris att proklamera, det otacksamheten ochimeneden äro dygder, som hedra den franska demokratien i Uppförandet af Wagners oper ,Rienzi: väcker stort intresse; den skulle som i dag uppföras första gången. Dekorationer och kostymer lära vara särdeles praktfulla; i första akten ser man t. ex. Rienzis hus; i tredje akten forum med sina ruiner; i femte akten den stora kapitolii-platsen med palatset i fonden och terrasserna på sidorna. I en bailett i andra akten skall hl den ryktbara dansösen Zina Merante uppträda. I körerna förekomma 120 persot. ner. st Exdrottning Isabellas biktfar, pater Cla