Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 april 1869, sida 2

möta denna verksamhet från regeringens sida, meddela vi följande ytt:ande af demokratiens hufvudorgan )Sigcle: Den författare, som skall samla Bårangers napoleonska sånger, kunna vi lemna den försäkran, att han förspiller sin tid, om han tror sig kunna väcka till nytt lif en försvunnen tids passioner. Frankrike sjunger icke mera. Efter det Frankrike under ång tid varit det muntraste folk i verlden och utmärkt sig genom de lätta sånger, i hvilka alla känslor finna sitt uttryck, har Frankrike förlorat sin munterhet: den allvarliga och nedtryckta sinnesstämning, som trädt i stället, sammanfaler just med det andra kejsardömets början. Då fågeln blef stängd i bur, tystnade helt plötsligt hans r Och om folket nu ånyo ville höja sin röst, kan man då tro, att det skulle uppstämma de gamla sånger, som icke längre motsvara vår tids endenser? Nej. Men bland de sånger, som fordna tider öfverlemnat åt oss, är det en, som fransmannen vill sjunga med bela sin entusiasm, cnär denna visa är uppfylld af frihetens rätta anda. Men just idenna nationalsång — Marseljäsen — förföljes och straffas med fängelse. Till de skrifter, hvilkas spridande sägas vara maktpåliggande för regeringen, hör äfven en broschyr med titeln: ,,De offentliga församlingarne (reunions publiques) i Paris åren 1868 och 1869. Denna skrift, som lärer vara spridd i 100.000 exemplar, innehåller ett utdrag af de berättelser, som regeringens tidningar på sednare tider meddelat om dessa mötens socialistiska och tygellösa karakter. , Constitutionnel för den 26 Mars lemnar en karakteris beskrifning af ett sådant möte, som hölls i Belleville nära Paris. Der förekommo mycket stormiga uppträden. Mötets ledare, Flourens, som förut ledt ett liknande möte, lofvade, i det han besteg talarestolen, att han med fasthet skulle värna församlingens rätt. En af deltagarne nedlade protest emot upplösningen af offentliga församlingar genom poliskommissarierna. En viss Ollivier (icke Emil Ollivier) protesterade likaledes mot polisens inskridande och beklagade sig öfver, att den nuvarande regeringen lagt munkafle på folket. En annan deltagare — vid namn Buller — talade i samma anda och fordrade reformer i politiken. , Vi skola snart — sade han — räcka hvarandra en broderlig hand och ropa: Ned med tyranniet! Om monarkerna och de rika yttrade han derefter: ,, Dylika personer fråssa i njutningar, lyx och orgier, under det de fattiga dö af svält. En annan talare utbröt: ,, Ordet är icke alltid nog; det måste handling till. För ögonblicket hafva vi herrar, som vi icke längre finna oss vid. Poliskommissarien förklarade derefter församlingen upplöst. Flourens betecknade detta steg som olagligt; det borde sättas ett lagligt motstånd deremot, och han förklarade derföre, att mötet borde fortsättas. Några af de närvarande lemnade församlingen; men mängden ropade, att det vore en feghet att gå. Medborgare! — utropade Pellerin från talarestolen — en revolutionär fläkt går öfver Frankrike. Vi vilja icke längre hatva någon tyrann, och enär den nuvarande styrelsen är en kräftskada, måste vi göra oss den qvitt. Striden börjar: hämndens timme är kommen. Til verket således! Hämnd öfver våra förtryckare! Efter att hafva betecknat det första kejsardömet som oädelt och om den nuvarande kejsaren haft förnärmande yttranden, förklarade han denna församling stå långt öfver lagstiftande församlingen, ,,der man genom mutor kunde inkomma. , Denna styrelse — ropade han — är tjufnadens tid, och galörslafvarne skulle bli vanärade, om man sände regeringens män till dem. I ett annat möte, hvari 300 personer deltogo, ville en talare hafva kapitalisterna att göra gemensam sak med socialisterna. Finna vi hinder — sade han — så skola vi undgå eller omkringgå dem, och kunna vi icke det, så låt ödet gå i fullbordan! I lagstiftande församlivgens möte den 31 Mars framställde baron David en interpellation angående vallagens art. 38, som rörer de vid valen förekommande mutningarne och olagliga agitationerna. Nämnde artikel förklarar ett val ogiltigt, då det kan upplysas, att någon af valmännen mottagit antingen penningar eller värdeföremål af hvilket slag som helst för att gifva sin röst åt någon kandidat. Man undrar mycket på, att en medlem af lagstiftande församlingens majoritet, som dessutom tillbör kejsarens mest tillgifna vänner och anhängare, just nu kommit fram med en ppmaning till ministeren om att inskärpa agens bestämmelser om valmutorna. Den oppositionella pressen ser deruti ett slags sonstgrepp, beräknadt på att framställa skulle någon i verlden missunna dig ditt uu varanda namn An man Rå EJAA a