Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 april 1869, sida 2

skulle någon i verlden missunna dig ditt nuvarande namn, nej, men på det att du, efter att hafva insett det fåfänga i dina bemödanden — jag menar i ogynnsammaste fall, — sedermera må bära det med desto större lätthet och ej skygga till som ett skrämdt barn, ifall du genom ett oförsigtigt ord erinras om din sällsamma historia. — Således finnas spår, efter hvilka jag kunde rikta mina steg? frågade Fortis tveksamt, då majoren tystrade och med stor varsamhet framtog det omnämnda breffragmentet ur kuvertet samt utbredde det framför sig på bordet. — Detta är alla spåren, svarade majoren och lade handen lätt på papperet, — hängif dig således ej åt några alltför bedrägliga förhoppningar, min vän, och betrakta innehållet af denna pappersbit som en vägvisare på dina irrfärder. Och bort måste du, äfven derför att den sårades tillfrisknande måhända ej är så afzrjordt — — — Läkaren har gisvit mig de mest tröstande försäkringar, afbröt Fortis bleknande. — Jag vill gerna tro det, heh, fortfor najoren uppmuntrande, — men saken kan lock, trots läkaren, få en annan vändning, ch då bör du ej vara här. Allt nog, let ges en mängd skäl som påyrka din tastiga afresa, och nu handlar det blott m den kosa du bör taga. Men innan vil atta ett beslut, så läs hvarje ord, som tår på denna relik. Sök att ifylla så odt som möjligt det felande, och säg mig( edan hvad du tror dig ha utletat. Min!flidna hustrus och min egen tanke käner jag; tillfoga nu din, så skola vi aflt