Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 april 1869, sida 2

hit att nu tala om dessa mina bestäm melser, dock skall ingenting ändras der uti, ty ehuru du beger dig härifrån, anse jag ej dina förbindelser med mitt hus af brutna. Deremot hoppas och önskar ja; att desamma, inom en ej alltför lång tid förnyas och bekräftas under angenämar förhällanden. Du ser således att jag ej har något at invända mot din föresats att bege dig härifrån; jag tycker till och med om den ty det ådagalägger en viss stolthet, son aldrig skall låta dig afvika från äran: stråt, men hvilken du måste tygla, om dt ej vill bereda dig många bittra stunder : lifvet. Längt härifrån skall du lära at betrakta ditt läge från en helt annan synpunkt och snart återvinna ditt själslugn Da vill bort, heh, och du skall gå; mer likasom jag har rikligen utrustat dig med andeliga skatter, så undanber jag mig hvarje obehörig stolthet, då jag förser dig med tillräckliga medel för dina irrfärder. Detta är en mig tillkommande rättighet, hvilken jag fast ämnar taga i anspråk, ty du drager ut för att uppsöka dina föräldrar — — — Nina föräldrar? frågade Fortis smärtsamt upprörd. Det var de första ord han yttrat sedan början af majorens berättelse. — Nå, det vore kanske att säga för mycket, svarade majoren, i det han gick fram och satte sig bredvid Fortis i soffan, — egentligen menade jag dermed, att du beger dig på väg för att försöka, om de förhandenvarande spåren ej föra dit, der du kan erfara något bestämdt om ditt ursprungliga namn. Det vill säga, min vän, tillade han, då han märkte att Fortis sänkte sitt hufvud sorgset, — icke som