Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 april 1869, sida 2

utt ett dylikt bälte derstädes äfven finnes till, dock ir det beläget betydligt högre upp mot polen. För att undersöka de meteorologiska förhållanlena i atmosferen på större afstånd från jordytan iafva, såsom bekant är, flera vetenskapsidkare. örsedda med nödiga instrument, företagit resor i uftballon. För detta mål ke kemisten Gay-Lussa ot öfver jordytan. År 1 n Ira fransmän, Barral och I Bixio, en luftfård till amma höjd, och vid olika tillfällen hafva dylika esor blifvit utförda af engelsmän. Nästan allt wvad vi veta om atmosferens meteorologiska tilltånd på större höjd öfver jordytan h irleder sig rån dylika luftresor. nåcr de två sista åren var Flammarion i Frankrike utfört icke mindre in 10 luftresor, och för att göra de vetenskapliga sultaten så mycket som möj igt oberoende af tillligheter företogos dessa resor såväl under natten m under dagen, vid mulen och klar väderlek mt under olika årstider. Den största höjd, till hvilken Flammarion uppsteg, var 11.000 fot. Då vädret var någorlunda klart, tilltog luftens elativa fuktighet med höjden öfver jordytan ända ill en viss gräns, hvarefter den åter började afaga. Detta bälte för maximum af fuktighet varade i höjd efter olika timmar på dygnet, efter stiderna och efter himmelens större eller mindre tlarhet. Någon gång vid solens uppgång befanns len största relativa fuktigheten vid jordens yta. istagandet i luftens temperatur med höjden öfver ordytan var äfven, såsom lätt kunde förutses, beocnde af de nämnda omständigheterna. Laftens peratur aftog alltid hastigare i närheten af ytan än på större afstånd från densamma. kan anse, att temperaturen vid klart väder i eltal sänker sig med 1 grad för en höjdskilnad äf 635 fot och vid mulen väderlek med samma pradtal för en höjdskilnad af 650 fot. Solstrålarnes värmekraft tillväxte med höjden öfver jordVid ett tillfälle, då ballongen befann sig 5 temperatur i skuggan inder ballongen — 9,5 grader, men om thermometern hölls i solskenet, så visade den -—10.5 ader. Nolnens temperatur befanns alltid vara il än de närmast under och ofvanför grens. Deras höjd öfver jordytan erade mycket. Såsom ett medelresultat kan man antaga, att de moln, hvilka betecknas med amnet cumulo stratus, äro på ett afstånd från jordytan af 3,500 till 5.000 fot, hvaremot c molnens höjd är fem gånger så stor. Newton var den förste, som genom matematisk beräkning sökte bestämma den hastighet, hvarmed ljudet fortplantar sig i den atmosferiska luften eller i andra gasarter. På grund af anställda praktiska ök anmärkte Laplace härvid, att i den matematiska formeln icke något afseende blif vit fästadt derpå, att luften något uppvärmes, då den sammantryckes af den fortskridande Jjudvåcen, hvarföre han i den Newtonska formeln härför anbringade en korrektion. På detta sätt förändrad har den ifrågavarande formeln befunnits rätt noga öfvereusstämma med de experimentela rön, som tid efter annan blitvit anställda öfver udets fortplantningshastighet i den atmosferiska luften. Några direkta försök öfver ljudets fortplantningsl het i andra gaser hafva hitintills icke blifvit utförda; och har man derföre endast på indirekt väg i detta hänseende kunnat pröfva formelns riktighet. Den teoretiska beräkningen, som ligger till grund för den Newtonska formeln, förutsätter, att gaserna äro fullkomligt elastiska och att den ation i gasens täthet, som uppt kommer vid ens framskridande. är oåndl liten i jen med den täthet, som gasen få ut eger. rsta af dessa förutsättningar är icke strängt riktig, och hvad den andra beträffar, så kan icke heller denna anses ega giltighet, om ljudet har stor styrka. Den berömde franske fycern Regnault har derföre för flera år tillbaka börjat en experimentel undersökning öfver ljudets fortplantande i gaser. Hans vidlyftiga undersökning bar ännu icke blifvit i sin helhet publicerad, men han har under förlidet är i franska akademiens veckoberättelser infört en sammanfattning af de vigtigaste resultaten af sitt arbete. Regnault anställde sina försök dels i fria luften och dels i gasledningsrör af olika längd och vidd, hvilka fylldes med de gaser, som skulle undersökas. Det befanns härvid, att ljudets fortplantningshastighet är i någon mån beroende af ljudets styrka. Det starkare ljudet fortplantar sig nemligen med något större hastighet, än detsvagare. Då en ljudvåg utbreder sig i fria luften, är således dess hastighet större i närheten at Jjudkällan än på längre afstån från densamma. Då ljudet af ett kanonskott observerades på 1.300 föts afstånd, befanns dess fortplantningshastighet utgöra 1,116 fot i sekunden, om luften varit fullkomligt torr och dess temperatur vid noll grader. Om deremot ljudet observerades på ungefär dubbla detta afstånd, så var fortplantningshastigheten 21 fot mindre. Likartade resultat erhöllos vid alla de anställda för söken. I cylindriska rör minskades fortplantningshastigheten i samma mån, som rören voro smalare; ett resultat som öfverensstämmer med det som Kundt på indirekt väg funnit. Hvad fortplantningshastigheten i olika gaser beträffa har Regnault genom direkta f kolsyra, lysgas, ammoniak och qvö de vid försöken begagnade gasledningsrö en fylldes, bevisat, att i enlig med formelns fordringar ljudets sortplantningshastighet är oberoende af gasens täthet. Professor Ångström har under förlidet år publicerat ett arbete, som redogör för resultaten af hans fleråriga undersökningar öfver solspektrum. Han bar med största omsorg och noggrannhet uppmätt våglängderna för omkring 1,000 af de mörka linier, hvaraf solspektrum är genomdraget, och med begagnandet af dessa mätningar konstruerat ett normalspektrum, som är grafiskt framstäldt på sex, arbetet åtföljande planscher. Utan tvifvel kommer detta arbete att tillvinna sig en odelad uppmärksamhet hos alla dem, som iutressera sig för undersökningar af detta slag, Ew annat värdefullt arbete i optiken har blifvit publiceradt af adjunkten Thaln. Med begagnande af Ångströms normalspektrum har Thalen bestämt våglängderna för de lysande linierna i spektra från ett stort antal enkla kroppar. För spektralanalysens användande för kemiskt behof är detta arbete at mycken vigt. Docenten Hildebrandssor har meddelat en redogörelse för sin undersökning öfver vätesvaflans utbredningshastighet i olika gaser, och lektor Dahlander har framställt en geometrisk teori för accelerationen vid en plan figurförflyttning i dess plan. På akademiens fysisk: laboratorium hafva följande arbeten blifvit utBA3 — trasor. I den tanken, att den till min