Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 31 mars 1869, sida 2

deltaga. På de lägre värdskusen var, om ej annat, vadet två eller tre ,,pint porter mot en, eller en ,,bob (en shilling) mot sex pence, att Oxford skulle vinna. Sedan båtarne satts i gång, tilläts ångbåtsflottan följa sakta efter, men sedan allt var öfver, skyndade dessa med full fart hem till City. Man kan tänka sig svallet vid stränderna. De tusentals båtarna, fyllda med folk, dansade och hoppade, kommo på grund eller fylldes med vatten, under folkets rop och obeskriflig oreda. Stränderna å ömse sidor äro låga och vid flodtiden under vatten. Nu stod på den en million menniskor, 40 å 50 man högt, och kunde knappt komma ur fläcken, då svallet af ångbåtarne hemsökte dem med kalla fotbad Oredan ökades deraf, att ångarne på hemvägen kappades. I få ord: enhvar gjorde hvad han förmådde, för att öka oredan, och besynnerligt var att intet lif spilldes. Men många blefvo ordentligt .vederdöpte. Med glädje kan jag berätta, att ehuru vi nu hafva fyra präktiga ångare, som underhålla en reguliär förbindelse mellan Göteborg och London, ingen af dem hitkommer, utan att medföra landtmannaprodukter, vare sig i lefvande form eller beredda för visthuset. Jag talar nu ej om hafre, som redan länge funnit en ständigt sig bättrande marknad härstädes, alldenstund qvaliteten år från år mera lämpats för denna handelsplats, utan jag menar den för ett par år sedan och nu allt mera sig ökande tillförseln af kreatur, smör och ost. IIVem kunde väl för ett tiotal år sedan förutsagt, att Sverge skulle endast till London skicka af dylikt årligen för en half million, och nu öfverskrider utförseln redan betydligt denna summa? Man har gått sakta i backarne, men säkert, och detta är orsaken att man hittills lyckats. Sverge bar så mycket att exportera, isynnerhet till detta land, men felet är, alt så fort en artikel är i gång, så kasta sig alla deröfver och förderfva saken för hvarandra. Så har det ju gått med tändsticks-affären, hvars historia jag för någon tid sedan meddelade. Att enhvar här vill förtjena genom kommissioner är ju helt naturligt, och den ene öfvereller rättare underbjuder den andre. De lofra guld och gröna skogar, och den svenske exportören biter på kroken. Den svenska exporten af landtmannaprodukter har emellertid haft lyckan att här i hrr Trimmer Granger, de störste .salesmen i London för smör och ost, finna personer, som intressera sig för den unge kunden, ty enhvar inser att vid början af en ny affär är besväret mycket större än förtjensten. Personer, som dagligen sälja tusentals fjerdingar smör och lika många centner ost,, göra sig besväret att profva några få af hvartdera slaget, gifva sitt omdöme, sina råd och erinringar, och följden har blifvit, som det nu visat sig, att qvaliteten at både smör och ost från vissa delar af Sverge, hvarest ambition finnes hos egarne, är så förbättrad, att dessas artiklar nu betalas med de högsta priser, som något slags smör eller ost erhållit å Londons marknad. Detta är en heder för dem, som samvetsgrannt befrämjat affären, och för dem som följt deras råd vid tillverkningen. Då nu på detta sätt allt tyckes vara vunnet, börjar man dock ej vara nöjd dermed, utan vill, liksom hunden i fabeln, hafva ett köttstycke till, genom att lyssna till hvarje förespegling, som för ögonblicket kan synas lysande, men, när det kniper, skall visa sig ega skuggsidor. Att taga en jemn, säker och bestämd fortjenst är bättre än att söka en ,flusch, på hvilken följer djupt fall. Jag fruktar, att det kommer att gå med denna affär som med tändsticks-utförseln, sedan man nu börjat att operera på samma sätt, nemligen att motarbeta hvarandra, då deremot, om man samverkade, en stadig, säker och god vinst skulle vara betryggad. Ar det klokt och är det billigt, att personer, som från början uppoftrat tid och kostnad för att sätta en affär i god gång, belönas dermed, att de få se andra träda emellan, för att skörda frukten af derasansträngningar? Försäljningen af ost och smör går emellertid ännu genom hrr Trimmer Granger, men kan man fordra, att de skola egna samma intresse åt de svenska produkterna, då tio sälja genom dem ,tio fjerdingar eller ,tio ostar .hvardera, som då förmedlingen sker genom en enda hand? Mr Evans, en af delegarne i firman, har varit kallad öfver till Sverge för att vara prisdomare och fått medalj derför. Han önskar fortfarande framgång åt den nya affären, och det är på grund af hans åsigter jag nu yttrar mig, alldeles ointresserad för öfrigt, men önskande att denna nya inkomstkälla för vårt landtbruk och land ej måtte skämmas A —