Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 31 mars 1869, sida 2

ningen från föreningens början, denna gång uti frimurare-ordens lokal, utan andra inbjudna, än de personer, som på ett eller annat sätt unde året illustrerat föreningens tillställningar och mera så att säga en famille, då deltagarne alltså hufvudsakligast utgjordes af föreningens ledamöter och deras fruntimmer, nära 200 personer. Prozrammet till första afdelningen upptog 13 nummer, omvexlande med sång, solosånger (deriblanc ne af ett ungt fruntimmer) under direktör Ahlströms ledning, samt föredrag, allt särdeles vä utfördt. Särskildt framhöll ordföranden föreningens rätta syfte och bildande ändamål, som stå ledamöterna till buds genom de många medel till sjelfbildning föreningen eger. Härvid omnämndes bland annat, att föreningens bibliotek under året blifvit tillökadt genom gåfvor från boktryckerisocieteten, boktryckarne P. A. Norstedt Söner. Beckman, Ridderstad och Gernandt, bokhandlarne Huldberg, J. och S. Flodin, Bohlin, samt af åtskilliga föreningens ledamöter. Derefter framsattes bålar, hvarvid skålar föreslogos och tömdes för boktryckeri-societeten, för gifvarne, m. fl., och till slut framhölls uti ett versifieradt föredrag behofvet om hjelp åt de nödlidande i Småland, hvarvid 50 rdr för detta ändamål insamlades. Sedermera började dansen under en mycket lifvad sinnesstämning. Salen var rundtomkring dekorerad. med föreningens baner i fonden, och deromkring festoner svenska och norska flaggor, prydda med sköldar, byarpå lästes föreningens valspråk, jemtc namnen på, bland andra, våra mest aktade, numera aflidna författare, såsom B. v. Beskow, Sturzenbecher, Aug. Blanche, Fredrika Bremer, Bellman, m. fl. Det hela var särdeles lyckadt och glädjen och belåtenheten allmän, samt skall säkert hos mången länge bibehållag i minnet. (D.-B.) — En velociped-skola eller velocipedagogi, såsom Söndagsnisse kallar den, lärer, så snart nödiga skol-velocipeder hunnit förfärdigas, komms att öppnas at vagnmakaren J. W. Östberg, å hvars verkstäder de båda velocipeder, hvilka varit till beskådande utställde i Berns salong, äro tillverkade. Hr Ö. lär äfven vara betänkt på att istor skala bedrifra tillverkning af de nya fortskaffningsmedlen. — Dödsfall. Påskdagen bortgick med döden, vid några och 80 års ålder, en man som under sin embetsmannaverksamhet intagit ett särdeles utmärkt rum inom lagskipningens område, f. d. justitierådet och kommendören Erik Wilhelm Bredberg. Denne man började sin tjenstemannabana vid underrätterna i hufvudstaden, der han. såsom ordförande i en af de dåvarande kämnersrätterna, förvärfvade sig stort anseende både för skicklighet och rättrådighet. Hans domstol ansågs på den tiden som den bästa skola för unga jurister, som inträdde i rättegångsverken, och mer än en af dem, som nu bekläda de högsta platserna såsom domare, förvärfvade under hans ledning sin praktiska bildning. Detta anseende gjorde också Bredberg bemärkt på högre ort, så att han redan i början af 1830-talet utnämndes till ledamot at högsta domstolen, en befattning, som han sedan beklädde till fyllda 65 års ålder. Under sin återstående lifstid hade han en god helsa och var i åtnjutande af oförminskade själskrafter, ända till för ett par månader sedan, då han förlorade sin maka, född Pfeffer, någon tid efter sedan de hade firat sitt guldbröllop. Denna skiljsmessa har troligen varit en verkande orsak dertill, att han nu kort derefter följde henne. Den aflidne var fader till statsrådet Henril Wimelm Bredberg. (D. N.) — Stockholms sparsamhetsförening. De af delegarne i Stockholms sparsamhetsförening tillsatte rerisorer lära till Stockholms rådhusrätt ha instämt nämnde törenings styrelse, med yrkande om laga ansvar å denna, för hemlighälländet at bolagets böcker. . — Hundskatt är i Stockholm hittills erlagd för endast 2,048 hundkreatur, och lära strängare åtgärder nu komma att vidtagas för att få de försumlige egarne af dylika djur att betala skatten. . — Ångfartygsförsäljning. Ingeniör W. Lindberg har till Skärgärdsartilleriet försält sitt ångfartyg Nyttig, som förmodligen under blifvande exercis-expeditioner i Stockholms skärgård kommer att användas såsom chefsfartyg. — Tacksamhetsyttring. I Posttidningen lemnar en insändare följande redogörelse för ett mål, som kostat svensk-norske ministern i Washington frih. N. E. W. af Wetterstedt många trägna bemödanden, mycket uppoffrande arbete, och ins. tror sig genom densamma göra en stor tjenst åt många i Sverge, som äro slägtingar till personer, hvilka öfverflytta till Nordamerika och der gå obekanta öden till mötes: I följd af ruinerade affärer afreste från Stockholm våren 1852 en ung man M., af en anspråkslös sambhällsställning, efterlemnande en hustru, hvars ej obetydliga förmögenhet han efter blott 1 års sammanlefnad totalt förstört. IIans mål var Norra Amerika, dit äfven en broder, som idkade samma yrke som han, medföljde. — Hustrun, ej van vid arbete eller sjelfförsörjning och alldeles oförberedd på denna sorgliga upplösning af äktenskapet, råkade tillika i en högst bekymmersam ekonomisk ställning, men uppehölls länge af hoppet om att få se sin man återkomma. — Anländ till Amerika, bosatte denne sig först i närheten af Chicago, sedermera på olika trakter i Illinois, hvarifrån han de 4 första åren en och annan gång brefvexlade. — 1856 öfverflyttade han till Minnesota, hvarifrån det sista brefvet ankom 19858, hvarefter hustrun ej vidare hörde af honom. Af brefven syntes dock tydligt, att hans ställving ej förbättrats och att deltagandet för hustrun genom tid ech rum så småningom afsvalnat. Efter flera års förlopp, hvärunder hon genom återvändande landsmän törgäfves sökt erhålla upplysningar om honom, träffade hon i Mars 1867 en prestman, för hvilken hon uttalade sina bekymmer. Denne tillrådde henne att vända sig till utrikesdepartementet, för att der möjligen få hjelp och råd och genom detsamma få visshet om, buruvida mannen vore vid lit, eller ej. Följande detta goda råd, infann hon sig i kabinettet för utrikes brefvexling, och sedan hon för då tjenstgörande kabinettssekreteraren Sandströmer hade anfört sitt ärende, utlofvade denne med största vänlighet och beredvillighet, att bref i detta ämne genast skulle afgå från kabinettet till svenska beskickningen i Washington. Den enda väg