Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 mars 1869, sida 2

i Riksdagen. Lördagens sammanträden. Andra kammaren. (KL. 10 f. m—3 e. m., 6—1710 e. m.) anledning af väckt motion om Ulgärders vidtagande för att hämma oloslig varninförsel hade bevillningsutskottet i dess utlåtande n:o 6, föreslagit att riksdagen måtte hos K. M:t i skrifvelse anhålla, det täcktes k. M:t på ministeriel väg fästa k. danska regeringens uppmärkamhet på den olofliga införsel i allmänhet, men synneriigen af spritvaror, som från Danmark till Srerge eger rum, samt, till hämmande deraf, söka utverka sådana förändringar i Danmarks lagstiftning och administrativa anordningar, att den olofliga varuförseln derigenom motverkas, eller åtminstone ej vidare: uppmuutras eller understödjes. — Detta förslag godkändes utan diskussion. Ifrågasatt beskattning å tobak. Samma utskotts utlåtande n:o 7, afstyrkande en af frih. C. Raab väckt motion om dylik beskattning, bifölls efter en kort öfverläggning, dervid hrr Wijk och Grafström framhöllo dels obehöfligheten af den föreslagna åtgärden, dels dess förkastlighet ur principiel synpunkt. Om ändringar i konkurslagen hade åtskilliga motioner blifvit väckta, hvilka dock samtliga af lagutskottet afstyrkts. För bifall till en af hr Åke Andersson väckt motion derom, att borgenärer måtte sjelfva ega bestämma, huruvida de vilja öfverlemna förvaltningen af konkursboet åt rättens ombudsman eller gifva detta uppdrag åt gode män eller sysslomän, uppträdde, utom motionären, herrar Åke And sson, Wigart, Jöns Pährsson och Rylander, hvilka anförde att stadgandet om ombudsmans rättighet att alltid taga befattning med konkursbos förvaltning vore föremål för mycket missnöje i landet, emedan denna befattning sällan vore till gagn, men alltid medförde dryga kostnader och slutligen syntes hatva tillkommit egentligen till fördel för embetsmännen. Mot motionen yttrade sig hrr Bovin, Rosenberg, Sv. Nilsson, Hessle och Kolmodin, hvilka ansågo afskaffande af den ifrågavarande befattningen för ett tillbakagående äfvensom framhöllo att ej ombudsmännen utan konkurserna vore orsaken till missnöjet, samt att på de flesta ställen belåtenhet gifvit sig tillkännak med de förändringar, som den nya konkurslagen medfört, m. m. Motionen afslogs. Om upphörande af trångsackord hade herr Hierta väckt motion, i det han föreslagit, att gällande konkurslag i så måtto måtte ändras, att ackord, understigande 50 procent eller något annat lämpligt belopp, icke finge af konkursdomstolen fastställas. Härom uppstod någon diskussion. Herr Hierta anmärkte, att ett bolag, som bildats af borgenärerna i en konkurs, ej kunde betaga någon enskild borgenär sin rätt att utsöka sina fordringar och yrkade återremiss, på det utskottet måtte komma i tillfälle att föreslå de ndringar i konkurslagen, som af motionen kunde öranledas. Herr Lindström, som förenade sig i samma yrkande, erinrade om att lagstadgandet om tvångsackord tillkommit för att förekomma dels de svek uti konkurserna, som hittills egt rum, dels ock att en gäldenär skulle dröja alltför länge, innan han ginge i författning om afträdande af sin egendom. Men då det visat sig, att tvångsackordet ej haft dessa verkningar, utan att konkurser med liten eller ingen utdelning nu som förut förekommit samt att den nya åtgärden gifvit anledning till nya svek och bedrägerier för tillskapande af en konstlad majoritet, som på minoriteten utöfvat ett sådant våld, att det tvungit den att antaga ackord ej blott med en ringa procent, utan äfven der man ej haft den minsta säkerhet för utfående af sjelfva ackordet, så vore en lagförändriug nödig. Hrr Rylander och Biörck yttrade sig i samma syfte och anmärkte att konkurs ej vore något bolag, utan helt enkelt en uppgörelse mellan borgenärerna. Likaledes talade för motionen brr Wedberg, Hessle, Reutercrona, Lundstrom, Printsen-J. sköld och Svanberg, som trodde att aflärsmännen vore mera kompetenta domare i sådana frägor som den föreliggande än ledamöterna i lagutskottet, samt att man af de förra skulle få till svar på frågan, hvad tvångsackordet uträttat, att det frammanat en mängd bedrägerier, det ena ej likt det . andra. ; Utskottets afstyrkande hemställan försvarades af hrr Ahlgren, Bovin och Rosenberg, af hvilka dock ingen hade någonting emot en återremiss, c men erinrade derom, att utskottet ej haft rättig-I het att ingå i någon pröfning om lämpligheten afs! bibehållandet af tJyängsackordet; det hade endast!) haft att yttra sig derom, huruvida ett minimum f. borde bestämmas. Punkten återremitterades. t t Efter en kort diskussion, derunder motionären amt hrr Rosenqvist och Engman yrkade bitall ill hr Blidbergs motion om afskaffande af borsenärseden, afslogs dock samma motion på yrkande A —