Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 mars 1869, sida 2

sig mot min herr frände, äfven står i begrepp att belasta sig med en blodsskuld. Herr Theodor von Lehmburg, som i den der unge mannen ser en verklig herr Hainfeld och en aflägsen anförvandt till herr major von Hainfseld, har antagit hans utmaning. Men han måste tänka och handla annorlunda, sedan han genom mig får veta huru det förhåller sig med denne herres personlighet. Den är mycket — dunkel. Derför upprepar jag med lugn öfverläggning: Duellen bör icke ega rum. En Lehmburg kan ej slåss med en person, som ej har annat namn än det, hvilket tillkastades honom som en allmosa i vaggan. Den omständigheten, att herr majoren gifvit detta hittebarn en hans härkomst svårligen motsvarande uppfostran, berättigar ingalunda den unge mannen att med en jembördigs hållning uppträda inför personer, hvilka måste iakttaga konsiderationer, som den unge mannen kanske ej ens förstår att uppskatta. Men så snart den der unge mannen har kommit i den berättigade besittningen af ett namn, skall min herr frände visst gerna vara beredd att betrakta den angelägenhet, hvarför vi befinna oss här, som en hederssak och utkämpa den med honom. Till dess är han tvungen att afböja hvarje vidare gemenskap med honom samt afvärja ett olämpligt uppträdande på ett behörigt sätt, till och med om han måste åsidosätta de skyldiga konsiderationerna mot herr major von Hainfeld. Att jag smickrar mig med att tänka alldeles som min herr frände, behöfver jag knappt nämna. Ni deremot, herr ryttmästare, kan skatta er lycklig att ni undgått den faran att tjena till sekundant åt en per