Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 mars 1869, sida 2

män, uppå hvilka regeringen icke i alla fall obetingadt kan lita. Det vigtigaste af dessa är ,landtråds-embetet. Landtrådet är regeringens såsom öfverhet för en ,krets fungerande, men af kretsens representanter valda, organ i alla förvaltningsgrenar. Ar 1866 visade det sig, huru många landtråd i katolska eller blandade landtdistrikter, som voro det ultramontana partiet tillgifga. Då trädde dettaparti helt öppet på Österrikes sida; det önskade högt seger åt fäderneslandets fiende och jublade öfver hvarje framgång, som österrikarne under krigets vexlingar vunno mot italienarne och preussarne. Efter de sistnämndes afgörande segrar greps partiet visserligen af en djup nedslagenhet. Dessa äf förutnämnda ultramontana embetsmän. känslor delades redligt Ännu för kort tid sedan stod ett landtråd inför rätta, anklagad för att på den tiden hafva offentligen utrop: tillstånd i Berlin; Bismarck spelar under ett tä Preussen innan konungen sitter fången på S:t Helena och Bismarck dinglar i galgen! Landträdet frikändes visserligen, i brist på tillräcklig bevisning, men I delsen karakt förträffligt den då 2 sinnesstämningen hos ultramonhvilka, enligt hvad som tydligt 5 spekulerade på Preussens underHvad ha de emellertid ej fått era i Usterrike, deras förl land! Att detta parti äfven sänder sina utvalde i folkrepresentationerna, är naturligt. I preussiska deputeradekammaren ha de hittills bildat ett serskildt , katolskt parti!, hvars medlemmar i regeln röstat med oppositionen. De intogo åtminstone omkring 20 platser. Ett katolskt parti bland representanterna för en stat, hvars lagstiftning helt och hållet abstraherar från den religiösa bekännelsen — det är en omening. Efter åratal insåg partiet också detta. Det ändrade sitt namn, utan att ikväl upphöra att arbeta för sina serskilda syften. Den största triumt skulle katolicismen ha firat, om förhandlingarne rörande upprättandet af en nuntiatur i Berin ledt till ett gynnsamt resultat. En dihof, som tycker om att låta kalla sig den tyska protestantismens skyddsherre, en nuntie i den fria forskningens, intelligensens, folkspeglosornas, ateismens stad! I vår kultusminister finnas icke få, som sökte att bana vägen till Berlin för ett dylikt helgon. Men projektet strandade mot konungens sunda förstånd och mot pressens allsidiga opposition. Detta oaktadt vann katolicismen dervid en framgång: den katolske fältprosten, d. v. s. den förste katolske andlige i armöen, har fått sig anförtrodd ett slags påflig delegation, som hittills varit alldeles okänd i Berlin. Andliga sällskaper eller föreningar, hvilka ej ega de för förvärfvande af fast egendom erforderliga korporations-rättigheter, kunna enligt författningen endast ernå dessa genom serskilda lagar. Denna bestämmelse i författningen är att anse lika med ett förbud mot andliga ordnar. Vi vilja ej veta af några nya kloster. Det länder ultramontanernas skarpsinnighet till all heder att kunna räcka lång näsa äfven åt denna lag. Tid efter annan har det lyckats dem att insmuggla medlemmar af fremmande, utaf staten oberoende, andliga ordnar och att under en eller annan förevändning genomdrifva deras nedsättning i landet. Isynnerhet i Rhenprovinsen träffar man ofta klosterlika inrättningar, der bröder och systrar af utländska ordnar drifva sitt spel. Visserligen är det alltid heliga ting, som ide föreha; men hvartill detta öfver hela provinsen spunna nät af anstalter, hvilkas invånare endast lyda ett osynligt, lagens arm undandraget, öfverhufvud och hvilkas görande och låtande är så svårt att kontrollera? I samma mån, som dessa anstalter öka sig, ökas äfven de summor, hvilka såsom Peterspenning vandra till Rom, för att der bjelpa till att befrämja den heliga stolens oheliga ändamål. Lagligt tillåtna äro i Preussen endast de katolska ordnar, hvilkas medlemmar egna sig åt sjukvården och åt undervisningen. Nyligen har man kommit på den tanken att anförtro ordenssystrar äfven uppsigten i fängelserna. Märkvärdigt nog, intresserar sig vår snillrika och fordom temligen verldsligt sinnade drottning så lifligt för denna id, att den rätt snart torde komma att verkliggöras. Man skall derför skynda sig att sjelf inkalla i landet de lämpliga ordenssystrarna och utplantera dem midt i statsanstalterna. Skola ej med lammen åtskilliga räfvar och vargar smyga sig in? I officiella och offentliga dokumenter bruka biskoparne och deras auktoriteter gerna framställa den katolska kyrkan i Preussen såsom förtryckt, utarmad och förtjent af medlidande. Tycker äfven ni så efter dessa skildringar? Påfven ensam har beredvilligt erkänt det stora mått af fri rörelse, som hos oss är hans kyrka medgifvet. Jag har nu endast att göra några meddelanden om ett par intressanta förhållanden i Sydtyskland. I Hessen regerar den ryktbare biskopen af Mainz, herr von Ketteler, en man, som sin heliga ställning ännu ej förmått att alldeles bortlägga den fordne kavalleriofficern. Jag sade, att han regerar i Hessen, och han har äfven i sjelfva verket hela ministeren i Darmstadt uti sin ficka, och allt dansar der efter hans skarpt ljulande pipa. Emellanåt kommer lusten på honom att bli skriftställare och han utger räldiga böcker, men han har härvid mycken otur. I en skrift polemiserade han häftigt mot den af Schulze-Delitzsch utoredda principen af sjelfhjelp genom kooderation, och han uttalade det stora ordet, ut den sociala frågan måste lösas genom yrkans barmhertighet! Han kan omöjligt loppas, att någon i våra dagar skall tro letta. I en annan skrift slungade han sin : , Detär ett törryckt j: ke med Napoleon och bar sålt Rhenprovinsen åt honom. Det blir ej bättre il: rekt påfvens representant vid den furstesse COLA 2 TOP —— — — NV —— fo fe DL FM MA