Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 mars 1869, sida 2

af hrr Ribbing, Lindström, Sven Nilsson, Rosenberg och JIedin, som anförde, att vi ännu ej vore på den punkt, att vi kunde helt och hållet afskaffa borgenärseden, helst det visat sig, att Jyrkanden om en sådan ed haft till följd att borgenärer afstått från sina fordringsanspråk. — Hr Ibergs motion om skyldighet för den borgenär, som framställer edgångsyrkandet, att derom bevisligen underrätta fordringsegaren, hade af lagutskottet på anförda skäl blifvit afstyrkt. På yrkande at hrr Ribbing, Isberg, Lundmark, Rosenberg, Orre, Kolmodin, Lundström, Otterstrom, Sven Nilsson och Carl Ifrarsson blef utskottets hemställan aterremitterad. Utan diskussion bifölls utskottets hemställan, afstyrkande dels hr Hedengrens motion om afskaffande af borgenärseden, dels hrr J. E. Johanssons och Aug. Danielssons förslag till ändring i vissa af konkurslagens bestämmelser. Angående föreskrift om kännedom af finska språket för erhållande af vissa tjenster i b Norrland. . I Andre kammarens tillfälliga utskotts (N:o 4) utlåtande N:o 15, afstyrktes en af hr Grape väckt motion om skyldighet för dem, som sökte domare-, kronofogdeoch läkarebefattningar inom den nordligaste delen af Sverge, der befolkningen hufvudsakligen talar finska språket, att förete bevis om ; nödig kunskap i detta språk. Angående denna fråga uppstod en stunds diskussion, derunder hr Stråle anförde att de skäl, som föranledt sutskottets beslut, vore, att den af motionären föreslagna åtgärden egentligen utgjorde föremål for landstingens omsorg samt att frågan ännu ej blifvit utredd. Å andra sidan framhöllo motionären, hrr Staaff, Auqust Danielsson, Östman, Olof Nilsson från Vesterbottens län och Ribbing nödvändigheten för stjenstemannen att kunna tala det språk, som talades inom den ort, der han hade sin tjenstgöring. ÅAtt frågan ej vore af provinciel beskaffenhet framginge deraf, att det vore Kongl. Maj:t och ej landstingen, som tillsatte t. ex. domare och provVncialläkare. Någon vidare utredning erfordrasdes ej, så vida man nemligen ej tviflade på att befolkningen i den nordligaste delen af landet taade finska. Efter slutad diskussion afslogs utskottets hemsstallan och bifölls ett af motionären formuleradt skrifvelseförslag i samma syfte som motionen. Efter en kort diskussion, derunder hr C. A. Larsson yrkade återremiss, men hr Stråle bifall, bifölls lagutskottets utlåtande N:o 16, afstyrkande nr Ridderstads motion om tillägg i gällande posttaxa angående postförvaltares arvode för tidninsgars försändande. Likaledes biföllos samma utskotts betänkanden 17 och 18, afstyrkande dels hr Per Erikssons motion om ändring uti 20 8 af instruktionen för cheferna vid flottans båtsmanskompanier den 17 November 1818, dels hr Chenons motion om ändring i kgl. instruktionen för landshöfdingarne i rikets län och de vid länsstyrelserna anstälda tjenstemän; lagutskottets utlåtande N:is 5 till S. afstyrkande hr Bjerkanders motion dels om ändring at lagens stadganden angående löftesmäns betalningsskyldighet för ingången borgen, dels om skyldighet att för vederbörande kommunalstyrelser Då landet eller stadsfullmäktige i stad uppvisa skuldebref, för att dessa skola vara utmätningsgilda; hr Fahlanders motion om förmånsrätt för kommunalutskylder; samt hr Jöns Pährssons motion om ändring i sättet för verkställighet af domar och utslag i skuldfordringsmål. Ifrågasatt undersökning af eganderättsförhållandena beträffande vissa hemman och lägenheter i Skåne, Uti en inom andra kammaren väckt motion har hr Ola Jönsson föreslagit: ,. att riksdagen måtte i underdånig skrifvelse hos IK. M:t anbålla, det K. M:t täcktes genom en komitå af dertill skicklige personer låta utreda frågan om hvilka fasta egendomar, jemte andra förmåner och rättigheter, som i Skåne blifvit kronan på det sätt afhända, att kronan dertill har återvinningsrätt; äfvensom att K. M:t täcktes anbefalla vederbörande embetsverk och myndigheter att lemna denna komite alla de uppgifter och det biträde härutinnan, som hos dem kan vara att tillgå; och, sedan en sådan undersökning blifvit verkställd, meddela riksdagen de upplysningar i ämnet, som på denna väg stått att erhålla. Öfver detta förslag hade andra kammarens tredje tillfälliga utskott yttrat sig i vidlystigt betänkande och på deri anförde skäl afstyrkt detsamma. Vid nu skedd föredragning af detta betänkande uppträdde motionären IIr Ola Jönsson med ett längre anförande, hvarvid han upptog till vederläggning åtskilliga af de motiver utskottet anfört mot hans motion. Tal:n sökte härvid ådagalägga statsmakternas skyldighet att komma de okunniga bönderna till hjelp i de nu pågående tvisterna om eganderätten till deras hemman samt att den af honom i detta ändamål föreslagna undersökningen icke utgjorde något ingrepp från representationens sida i den enskilda eganderätten, utan tvertom var ett medel att i vissa fall kunna återvinna åt kronan en rätt, som tillkom henne, men hvaraf hon nu icke var i åtmed sin förundran deröfver, att det gått så långt i vårt land, att vi frukta en undersökning vid sidan af domstolarna. Till bevis derpå, att tillvägabringandet af den utaf honom föreslagna undersökningskomitten var efterlängtad af befolkningen, uppläste tal. en skrift, hvilken han uppgaf vara försedd med 250 underskrifter, hvari förklarades att en sådan komitå långt ifrån att väcka oro tvertom utgiorde en allmän önskan i Skåne. Såsom ytterligare skäl för bifall till sin motion framhöll tal. att undersökningar, likartade den han föreslagit, förut est rum, såsom den af Kgl. M:t år 1856 anbefallda i fråga om de halländska kyrkohemmanen samt de at stadsfullmäktige i vissa städer, deribland Stockholm, beslutade angående eganderättsförhållandena i afseende på städernas jordar. Talaren slutade med det uttalande, att utskottsbetänkandet endast utgjorde ett skickligt utfördt advokatoriskt försvar för en sjuk sak, samt att frågan, om den nu än fölle, skulle ånyo framträda ända till dess folkets rättigheter lyckats göra sig gällande gent emot de makthafrandes sträfvan att bibehålla sin öfvervigt på bekostnad af de underhafvandes oberoende. Tal. yrkade bifall till motionen. Hr Bergström ansåg de skäl utskottet anfört för afslag motionen så klara, att han icke fann det värdt att nu ingå på något svaromål i den föregående talarens försök till vederläggning af dem, samt yrkade bifall till utskottets afstyrkande hemställan. Hr Åke Andersson gillade syftet af hr Ola Jönssons förslag och yrkade, ehuru han icke kunnat förstå de motiver hr J. derför anfört, bifall dertill. Utan vidare öfverläggning och utan votering afslogs motionen. Vidare förekom statsutskottets utlåtande n:o 43 om anslag till vägar, broar och sjösänkningar m. m. Med ett undantag bifölls allt hvad utskottet beträffande dylika anslag hemställt, hvadan kammaren i likhet med hvad första kammaren redan beslutat beviljade följande belopp att utgå år 1870, nemligen 150,000 rdr till anläggning af nya samt förbättring eller anläggning af backiga eller eljest mindre goda vägar, 11,250 rdr af det för väganläggning från Ramsele sockengräns genom kFjellsjö till Bodums kyrka samt derifrän till Tåsjö kyrka i Vester-Norrlands län vid 1865— 1566 års riksdag beviljade anslag 76,250 rdr; 60,000 rdr till understödjande af sådana myrutikningar och vattenaftappningar inom de norra nen, som företrädesvis afse att förminska frostländigheten; 20,000 rdr till understödjande af 5 mindre hamnoch brobyggnader samt upprensning af åar och farleder ; 65,000 rdr, derat hälften såsom anslag utan återbetalningsskyldighet och hälften såsom lån, till utsträckving af Kinda båtled från sjön Ringen till Linköpings hamn; njutande. Talaren uttalade i sammanhang här50,000 rdr såsom lån till myrutdikningar och vattenaftappningar inom rikets mellerot. Anh sg