Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 mars 1869, sida 2

personligheter. Ehuruväl tory både genom samiljeförhallanden och af egen böjelse var han nära nog lika gerna sedd i liberala kretsar som i konservativa, i reformklubben en knappast mindre välkommen gäst, är i Carlton. Han dog helt plötsligt på vägen till sitt hem, dit han till en stund derefter inbjudit några vänner på middag. SPANIEN. Som vi redan förut i korthet omnämnt, har i cortes den första förpostfäktningen förekommit angående frågan: monarki eller republik. De allmänt spridda ryktena om hertigens af Montpensier utsigt till thronen och om ministrarnes hemliga förbindelser med honom hafva icke kunnat annat än alarmera det republikanska partiet. I cortesmötet den 8 dennes kom det till en häftig sammandrabbning, om hvilken en speciel korrespondent från Madrid till Times meddelar följande: ,I den konstituerade församlingens stormiga möte i dag, hvilket kan betraktas som ett slags förspel till konungavalet, begärde cheferna för det republikanska partiet upplysning om, med hvilken rätt man hade låtit hertigen af Montpensier fortfarande innehafva rang af spansk generalkapten. En sådan titel, hvilken endast blifvit honom lemnad af dynastiska skäl och icke på grund af militära förtjenster borde bortfalla, sedan dynastien upphört att regera. Hertigen at Montpensier kunde hvarken vara marskalk eller blifva konung. General Prim svarade, att hertigens rang blifvit honom lemnad af den störtade dynastien, som äfven förvisat honom ur landet, samt att provisoriska regeringen icke hade någon rättighet att blanda sig deruti. Amiral Topete förklarade utan omsvep, att han heldre ville hafva hertigen af Montpensier än republiken. Republikanerna beskyllde derefter den provisoriska regeringen för att vilja ,smuggla Montpensier på thronen. Marskalk Serrano försvarade regeringen med mycken framgång, sägande, att Topetes yttrande endast borde förstås som en personlig åsigt. Serranoe tal mottogs med starkt bifall. Föröfrigt iakttogo både Prim och Serrano tystnad med afseende på hertigen af Montpensier som regeringens kandidat. De medgåfvo, att ensamt cortes vore berättigade att afgöra frågan om monarki eller republik, men protesterade emot att republikanerna skulle påtvinga församlingen sina åsigter. Korrespondenten tillägger äfven, att Montpensiers Kandidatur genom detta möte vunnit i utsigter, en anmärkning, som onekligen ligger mycket nåra till hands, då man lägger märke till Topetes direkta förklaring och till de öfriga regeringsmedlemmarnes tysta bifall. Angående det af cortes nedsatta utskott, som skall utarbeta författningen, skrifves till ,,Indep. Belge: , Utskottet har redan blifvit färdigt med grunddragen till den nya konstitutionen, med undantag af frågan om religionens och kyrkans ställning. Efter den rörelse, som gjort sig gällande i landet efter Isabellas fördrifvande, borde det visserligen synas så, som skulle den spanska statskyrkan, hvilken så ofta varit verksam i reaktionens och absolutismens intressen, för alltid afskaffas. Det törhåller sig likväl icke så. Konstitutionsutskottet har tvertom, angående denna fråga, trädt i underhandlingar med erkebiskopen af San Jago och biskopen af Jaen, hvilka begge äro medlemmar af cortes, och som på kyrkans vägnar gjort anspråk på att deltaga i diskussionerna om den religiösa frågan. I en af kasernerna uti Madrid blef en mordbrandsanläggning upptäckt, innan den hann åstadkomma någon större skada. Det påstås äfven, det försök blifvit gjorda att förgifta de i denna kasern varande 6,000 soldaterna, men hvilken plan tillintetgjordes genom en officers vaksamhet. Det är mycket svårt att utreda, huru det i verkligheten förhåller sig med upproret på Cuba, ty både de spanska och amerikanska källorna anses otillförlitliga. Enligt Dulces meddelanden skulle ordningen vara så godt som återställd i en del distrikter, men från andra håll uppgifves, att åtskilliga orostiftare blifvit skjutna. Från Washington meddelas deremot, att de upproriske redan upprättat en provisorisk regering, i hvilken general Quesada skulle vara president, samt att hela ön skulle vara i uppror. Cuba räknar — utom 600,000 tärgade, dels fria, dels slafvar — ungefär 800,000 hvita, hvaraf 100,000 gammalspaniorer, 30,000 kolonister från de Canariska och de andra öarne, 600,000 kreoler och cirka 70,000 kineser eller kulis. Af kreolerna finnas 150,000 vapenföra män, och att en mycket stor del deraf gripit till vapen, framgår deraf, att Dulse har svårt att reda sig, oaktadt han har SA ANNAN man till 42 14H dalan — —