Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 mars 1869, sida 2

valdt till medelpunkt eller snarare gräns mellan fyra särskildta skogsafdelningar, hvilka genom snörräta vägar skiljdes från hvarandra. De båda skogsvägarne eller rågångarne passera öfver stenkorset, och skära hvarandra der i räta vinklar. Detta var således det ställe, som Theodor hade valt för att genomföra sin arglistiga plan, och dit han redan i god tid begaf sig åtföljd af sin likasinnade kusin. Klockan nio var den timma, då de båda motståndarne skulle träffa hvarandra; det var redan öfver half nio, och ännu lag stenkorset och dess omgifning försänkt i djup tystnad och ensamhet. Med ett spöklikt hvinande for vinden genom de höga tallarnes kronor och strödde regndropparne från den täta barren ned på den harzångande marken. Sakta svajade bokarnes bladlösa grenar i det jemna vinddraget; större motständ gjorde ekarne, hvilka voro vana att bibehålla en del af sin vissnade bladprydnad äfven under vintern. De rörde sig obetydligt, men mellan de bruna, af regnet fuktade bladen prasslade det sakta, likt en hviskning om vårluft, solsken och jublande foglar. Längre ned, närmare marken, dit vinden icke nådde, var det tyst. Talgoxar, hackspettar och stundom äfven en liflig trädlöpare hoppade upp och ned på stammarne samt underkastade hvarje liten öppning i den brustna barken den sorgfälligaste undersökning. Längre bort förde en vildsvinshona sin uppväxande familj ut ur bokskogen, der hon under natten kalasat på ollon, samt öfver rågången in i den tätare skogen, medan åt motsatt håll