Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 mars 1869, sida 2

De goda gamla visste endast att Rosa, tillfölje at Cornelias meddelanden, redan tidigt hade begifvit sig till Gabriele, der en utfärd hade blifvit beslutad, i hvilken äfven den sremmande skulle deltaga. De förmodade att färden afsåg någon förbättring af Cornelias belägenhet, och derför forskade de ej vidare. De voro vana att de båda unga väninnorna ofta gingo sina egna, i hemlighet höljda vägar, för att göra godt. Allvaret i Rosas väsen hade de visserligen märkt, men ville dock ej fenom vidare frågor störa ,barnens glädje. Vid Gabrieles: Till stenkorset! gaf Reiber hästarne lösare tyglar, och i raskt traf foro de hastigt genom byn. Fruntimmerna kände ej ställets läge; det stod således Reiber fritt att, sedan han uppnått skogen, välja vägar, som icke blott förde dem i krok, utan äfven genom sin beskaffenhet hindrade hvarje raskare färd. En half mil från Hainfeld, ungefär i midten af godsets skog och således långt ifrån den allmänna landsvägen, ligger stenkorset. Det utgöres af ett antal väldiga granitblock, de sista lemningarne af en hednisk graf, hvilka till en del nedsjunkit i marken och äro öfverväxta af gräs. Endast enstaka, mossbetäckta stenar höja sig ännu öfver gräsmattan och bilda, besynnerligt nog, figuren af ett oregelbundet kors, hvilket naturligtvis skulle förstöras, om någon gjorde sig den mödan att blotta de öfriga stenarne. I alla sall var den ordning, i hvilken de gamla stenarne lågo, tillräckligt att göra namnet Stenkorset berättigadt. Dess största betydelse bestod deruti, att det hade blifvit