Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 mars 1869, sida 2

nes hjerta närmast. Glömmande allt annat, lutade hon sig närmare intill Cornelia för att noga öfverväga hvarje tänkbart steg, innan hon fattade ett bestämdt beslut. Med underbar säkerhet föreskref hon sig sjelf och Cornelia det förfarande, som icke blott skulle skydda Fortis mot vidare anslag, utan äfven var beräknadt att skona alla partier och ej bringa saken till offentligheten. Midnatten var .redan förbi, då Rosa tände sin lilla lampa för att begifva sig upp till sitt rum. Ett djupt allvar hvilade öfver hennes vackra ansigte; det förrådde medvetandet af det ansvar, som hon hade öfvertagit derigenom, att hon ej ville draga någon annan än Gabriele med i denna hemlighet. Den heliga öfvertygelsen att det rätta måste segra förlänade henne detta lugn, hvarmed hon räckte Cornelia handen och bad henne till och med leende att ej förlora modet, utan hoppas på Guds bistånd. Afven Cornelia hade blifvit lugnare. Rosas tillförsigt hade utöfvat ett egendomligt inflytande på henne; hon kände sig upprättad och styrkt. Men att Rosa icke hade ryggat tillbaka från henne som för en pestsmittad, utan talat och rådgjort med henne som med en väninna, det rörde henne djupt, likasom hade barmhertighetens engel lagt sin hand förlåtande på hennes stelnade hjerta, för att åter värma det och göra det emottagligt för ädla rörelser. Då dörren stängdes efter Rosa, runno heta tårar från Cornelias ögon. Matt vacklade hon till sin bädd, och i det hon