Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 mars 1869, sida 1

IGÖTEBORG. HANDELS-III Riksdagsbref. sv. Stockholm d. 10 Mars. Riksdagen hade i går sin första sammansatta votering för detta år, rörande handelsoch sjöfartsfonden, dervid andra kammarens bifall till Kongl. M:ts proposiion segrade med 189 röster mot 76, hvarmed alltså det hittillsvarande anslaget af 750,000 rdr till handelsoch sjöfartsfonlen kommer att upphöra, mot det att en lel på denna fond anvisade årliga utgifer, såsom afgiften lör sundska tullens afösning m. m., blifvit öfverflyttade på statsverket. Denna fråga bör anses vara närmed reglerad och slutligen afgjord, så att inga tvister härom böra vidare förekommaI första kammaren fastnade man på ett itet anslag på sjöförsvarets budget, enär det berörde den vigtiga principfrägan om Riksdagens rätt att göra indragningar på den s. k. ordinarie staten. Prof. Rydin utredde denna fråga uti ett serdeles sakrikt och bevisande anförande, hvaraf framgick, att den ordinarie budgeten icke egde i dess helhet den absoluta helgd, som man velat tillegna densamma. Det är gifvet, att sådana anslag, som grunda embetsmäns tillsättning, icke kunna af riksdagen egenmäktigt indragas, hvaremot sådana, hvilka äro i sjelfva verket af tillfällig natur, såsom anslag till armåens vapenöfningar, höra under riksdagens årliga pröfning, utan att en inskränkning deri kan anses innebära en kränkning af vare sig grundlagen, eller den konstitutionella pricipen. Oaktadt bland åtskilliga liktänkande hr riksarkivarien Nordström fortfor att förfäkta den motsatta uppfattningen, under det bland andra, hr C. F. Wern häfdade riksdagens rätt, anslöt sig första kammaren till hr Rydins mening, i det den beslöt nedsätta det anslag, som gifvit anledning till debatten, med 3,000 rdr. Det var, såsom man finner, icke anslaget eller dess belopp, som det här gällde, utan den vigtiga principfrågan, hvilken nu kan anses vara afgjord genom båda kamrarnes beslut. — Tydligt är också, att med vårt statsskicks utbildning till större sjelfständighet för representationen, skall denna åt sig häfda all den makt, som densamma rätteligen kan tillkomma gentemot regeringsmakten. Genom denna öfverläggning kom första kammaren nu något efter den andra i hufvudtitlarnes behandling. Den sednare kammaren afgjorde den 5:te hufvudtiteln (om sjöförsvaret) ganska hastigt, hvaremot den, då man kom till sjette hufvudtiteln (civildepartementet) fastnade vid frågan om hr Lindhagens motion rörande utvandringen. Denna motion utgör en af riksdagens märkligare företeelser, i det hr Lindhagen, gentemot den fiendtlighet, hvarmed emigrationen blifvit mött, ställde förslaget att i sin mån understödja densamma, genom att bereda de utvandrande ledning och skydd, allt i ändamål, att kunna sammanhålla den svenska nationaliteten i det stora landet, genom att leda våra utvandrande landsmän tillen viss trakt, inom hvilket de kunna bo och bygga tillsammans. — Statsutskottet hade afstyrkt detta förslag, och deremot uppträdde nu motionären med ett mycket långt anförande, hvilket för den, som lyssnade dertill, innehöll många intressanta momenter. Men det var sannt hvad en talare derefter (hr Key), på ett temligen ohöfligt sätt, yttrade, att anförandet vore mera en föreläsning, än ett yttrande från riksdagsbänken. Jag är dock ej säker på, att icke anmärkaren sjelf, likasom mer än en af hans kolleger, gjort sig skyldig, vid början af sin riksdagsmannabana, till samma misstag, med den skillnad, att icke alla föredrag varit så innehållsrika som hr Lindhagens, Det är dock sannt hvad en fransysk statsman i detta fall en gång yttrade: ,la tribune nest pas la chaine (riksdagsbänken är icke kathederr). Hr L. skall nog veta att iakttaga denna regel, och emellertid har man i honom lärt känna en talare af första ordningen och en man med varmhjertade åsigier och stora vyer samt med moraliskt mod att uppträda till förfäktande af åsigter, som icke äro populära. Hr Hedlund hade väckt en anspråkslös motien om ett litet anslag till statistiska byrån för sammanfattande af uppgifter rörande den ecklesiastika egendomen i landet. Många kammarens ledamöter understödde nu denna motion, hvadan man påyrkade återremiss till statsutskottet, som afstyrkt densamma. Det var derföre en öfverraskning, när voteringen lemnade det resultat, att utskottets förslag bifölls med 86 röster mot 79, som påyrkade återremiss, Frågan har således för denna gång fallit, och dermed böra de känna sig lugnade, som i motionen spårat den försåtliga tanken, att den skulle utgöra första steget till en reduktion på det kyrkliga området, Kammaren fastnade åter på debatten om anslaget till det ekonomiska kartverket, i hvilket anslag statsutskottet yrkat reg 0 5 AA UH AR AAM