Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 mars 1869, sida 2

ITALIEN. 1 Den preussiske ambassadörens i Florens, grefve Usedom, rappellerande har väckt s stor uppmärksamhet. Det mystiska mörkret öfver orsakerna till detta personalom-i byte på en af Preussens vigtigaste ambassadposter bidrager ytterligare att sätta de serskilda korrespondenternas kombinationsförmåga och skarpsinnighet på prof. Ingen synes vilja tro, att grefve Usedom lj för sin helsas skull eller för samiljeangelägenheter begärt sitt entledigande. Deremot är man i allmänhet benägen att m ställa hans hemkallande i förbindelse medl: vissa diplomatiska förhandlingar, hvilka s grefve Bismarck först på den sednaste tiden erhållit underrättelse om. Man vill nemligen veta, att det — grefve Usedom ovetande — redan under en längre tidl: förekommit förtroliga underhandlingar mellan Florens, Paris och Wien, samt att specielt Österrike trädt i ett förhållande till Italien, som icke kunde vara den preussiska regeringen behagligt. Ett bevis derpå finner man i ryktet om, att det blifvit aftaladt ett sammanträffande mellan konung Viktor Emanuel och kejsar Frans Josef. Den sistnämnde har nemligen för kort tid sedan (den 2 dennes) företagit en längre resa till Agram, hvarifrån han den 15 begifver sig till Triest och den 19 till Fiume. Sammankomsten skulle — få dagar efter ankomsten till Fiume — ske vid italienska gränsen och komma att angå vissa öfverenskommelser, som äro afslutade mellan Menabrea och Beust. Med detta rykte — ty något säkert vet man icke härom — sättes ett annat 1 förbindelse, enligt hvilket den nuvarande italienske ambassadören i Paris, chevalier Nigra, hvilken anses som vän af den preussiska alliansen, skulle hafva begärt att förflyttas till den i London lediga ambassadposten. .Nigra — så heter det i en korrespondens rån Paris — antages visserligen icke vara motståndare till den nya italienska politiken; men enär han förut fört underhandingar i en mot Preussen vänskaplig riktning, så vill han icke officielt medverka till det förbund, i hvilket — utom Frankrike och Italien — äfven Osterrike skulle taga del. Bland de franska tidningarne har isynnerhet ,,Gaulois flera gånger med mycken bestämdhet innehållit berättelser om sväfvande förhandlingar angående en ransk-italiensk-österrikisk allians. FRANKRIKE. Troligen har den officiella tidningen redan meddelat de utnämningar, som blifvit en följd af Troplongs död. Det har förmodats temligen allmänt, att Vuitry, president i conseil Wetat, skulle blifva Troplongs efterträdare. Den nuvarande inrikesministern Forcade de la Roquette skulle i så fall blifva Vuitrys efterträdare, och statsministern skulle äfven mottaga inrikesportföljen. Dessa utnämningar — om de bekräfta sig — skola utan tvifvel ej inverka fördelaktigt på allmänna opinionen, enär de helt visst skulle tydas så, som vore Rouher allsmäktigare än någonsin, då han lyckats genomdrifva sin plan att blifva qvitt den nuvarande inrikesministern. Ett rykte påstår, att Ollivier skulle framdeles blifva inrikesminister, men att Rouher skulle provisoriskt innehafva detta embete för att kunna leda de val, som i Maj skola ske till lagstiftande församlingen. Som vi förut i största korthet omnämnt, shar i lagstiftande församlingen varit en skarp debatt angående ett mellan staden PParis och Credit foncier uppgjordt lån, soch det är högst sannolikt, att denna försztern Rouher uppträdt som han gjorde: sdå det voterades öfver den famösa 1 i förslaget till öfverenskommelsen mellan hufvudstaden och Credit foncier. Motstånsamling skulle hafva voterat ett underkännande af de för det nämnda lånet bestämda vilkoren, så vida icke statsminiI en korrespondens från Paris angående denna sak heter det: ,, Som man lätt kan tänka sig, fattas det icke kompletterande meddelanden till den hemliga historien om det möte i lagstiftande församlingen, darne till denna paragraf beklaga nu på det högsta, att de icke genast efter de första talen påyrkade votering, enär under intrycket deraf resultatet säkerligen blifvit helt annat, än det sedan blef. Men den förut bestämda operationsplanen gick ut på, att tal under den påföljande dagen skulle hållas af Segris och Thiers, af hvilka man väntade mycket. Men efter omröstningens uppskjutande till följande dagen bestormade Rouher och Fremy, i det de framställde bataljen som förlorad, kejsaren satt intervenera 1 saken. Följande dagen tidigt på morgonen gjorde kejsarens sekreterare, Conti och Pietri, en rund hos de regeringsvänliga medlemmarne af lagstifan pe ff a ap FR